lördag 26 augusti 2017

Våra kemiska hjärtan

Henry Page går sista året på high school. Under hela sin skoltid på Westland High har Henry kämpat med sina betyg och med att få lärarna att gilla honom. Tack vare hans storasyster Sadie och det rykte hon lämnat efter sig har han nämligen en hel del att jobba med. Visserligen gick Sadie ut med högsta betyg i alla ämnen, men hennes tonårstid var minst sagt rebellisk och ännu idag får lärarna något vilt i blicken när de hör namnet Page.

Länk till adlibris och bokus
Henrys högsta strävan är att bli redaktör för skoltidningen, precis som hans syster också en gång var, och när han därför blir erbjuden posten blir han riktigt glad. Mindre glad blir han när han får veta att han måste dela redaktörskapet med skolans nya tjej, Grace. Grace haltar fram med käpp, klär sig i alldeles för stora pojkkläder och verkar inte vara så himla noga med hygienen. Dessutom vägrar hon skriva något för tidningen, men ansvarige läraren har bestämt att de båda ska vara redaktörer, annars får det bli någon annan.

Och faktiskt så blir arbetet med skoltidningen snart en undanflykt för Henry att hänga med Grace, för trots Graces hålögda utseende, trots hennes smutsiga kläder så finns det en kemi mellan dem båda och Henry har snart fallit handlöst för Grace trots att hon är både hemlighetsfull och oberäknelig. Grace lider av en tung sorg och saknad efter att hennes pojkvän omkom i en bilolycka, en sorg hon inte mäktar med att släppa taget om. Henry, som snart får kännedom om vad Grace varit med om, kan dock inte sluta hoppas på och kämpa för att han ska bli den som får fylla det tomrum som finns inom Grace.

Krystal Sutherlands Våra kemiska hjärtan handlar om den första stora drabbande kärleken, den som i sagorna ofta slutar lyckligt, men som i verkligheten ofta slutar mindre lyckligt. Utan att avslöja för mycket, så kan jag i alla fall berätta att Henry väldigt länge är olyckligt kär, och att påstå att Våra kemiska hjärtan skulle vara en sockersöt romantisk berättelse vore därför att ljuga. Sutherland får till en hel del minnesvärda scener (älskar den övergivna tågstationen), men trots detta så suger berättelsen aldrig riktigt tag i mig. De populärkulturella referenserna är många, för många för att boken ska överleva skulle jag vilja påstå, och karaktärerna är så där John Green-rappa i käften som de flesta tonåringar i ungdomsromanerna numera är. Tyvärr lyckas Sutherland också vara alltför övertydlig ibland med hintar om vad som kommer att hända, vilket är lite trist när man som läsare då inte får möjlighet känna sig smart. Men omslaget till boken kan vara ett av årets snyggaste.

Glad och lycklig? Knappast

Länk till adlibris och bokus
Glad och lycklig? Knappast är första boken om trettonåriga Linn, och nä, Linn är verkligen vare sig glad eller lycklig. Hennes föräldrar är skilda, Linns pappa har en ny familj och Linn har fått en halvsyster, Milla, som Linn verkligen älskar och som hon gärna sitter barnvakt åt. Därför har Linn också så svårt att säga nej när hennes pappa frågar om hon kan, trots att hon ofta faktiskt inte hinner. Att börja högstadiet innebär mer prov och mer att plugga. Och samtidigt så behöver Linn hjälpa till hemma. Linns mamma är sjukskriven och orkar inte med att göra enkla saker som att gå och handla, och Linn vill ju hjälpa sin mamma som varit rätt nere ända sedan skilsmässan för tänk om mamma börjar dricka igen. Men samtidigt vill Linn också kunna göra sådant som hon själv har lust med. Som att spela bandy med Aisha till exempel.

I skolan får hon en massa skit från Oskar när hon kommer för sent, har glömt kläderna till idrotten eller när hon missar proven. Oskar är en idiot, men Linn kan inte hjälpa att hon ändå tar åt sig.

Thomas Halling skriver lättläst men väldigt engagerande om hur det kan bli när man är hårt pressad, med krav från många håll och mycket att leva upp till. Det här är en berättelse som många unga idag säkert kan relatera till med krav och förväntningar som ska levas upp till. Som tur är ordnar det mesta upp sig mot slutet, men det kommer ju fortsättningar, nästa del, Kär och galen? Sällan, kommer redan om ett par veckor, så kanske varar inte lyckan så länge?

fredag 25 augusti 2017

Isdraken

Mik är kortaste killen i sin klass. Kanske kortast i hela femman. Det enda som verkar växa på honom är öronen, konstaterar skolsyster. Mik bor i Solna med pappa och storebror Tony. Mamma är död och Tony och Mik håller ihop. Det är de mot världen. Pappa är gravt alkoholiserad och Mik får hela tiden komma med undanflykter för sin pappa när han inte dyker upp på föräldramöten, när han inte svarar i telefon och så vidare. Det är ganska illa och socialen är på deras lilla familj. Tony har sagt åt Mik att han aldrig någonsin får öppna dörren för någon han inte känner.

Men en dag, efter att Mik hittat sin pappa utslagen på golvet i köket, ringer en man och en kvinna på dörren och Mik öppnar. Mik blir omhändertagen av socialnämnden som skickar iväg honom till faster Lena som bor långt upp i Norrland i en liten by som heter Storselet och som är så liten att det bara går tretton barn i den lilla byskolan. Det är ett islandskap som Mik hamnar i. Det är kallt och vitt men här finner Mik värme, vänlighet och vänskap.

Men socialen anser inte att det hem faster Lena erbjuder Mik är lämpligt och istället tvingas Mik flytta tillbaka till Solna och hamnar i ett fosterhem där han får ett helvete. Mik ser ingen annan utväg än att rymma tillbaka till Storselet.

Isdraken av Mikael Engström är en sorglig och rörande eländesskildring som trots allt är en riktigt varm berättelse med mycket humor och hjärta och många fina karaktärer.


Familjen knyckertz

länk till adlibris och bokus
Familjen Knyckertz är inte som vilken vanlig familj som helst. I familjen Knyckertz gillar man att ta andras saker, det är nästan så att de inte kan låta bli. Pappa Bove har en förkärlek för cyklar (i garaget står inte mindre än sju cyklar utan framhjul, eftersom folk envisas med att låsa fast framhjulet i cykelställ och annat), mamma Fia, som är smal som en sticka, kan utan vidare ta sig in nästan var som helst, och lillasyster Ellen, eller Kriminellen som hon egentligen heter, har nästan blivit kändis för sitt äppelpallande. I familjen Knyckertz vill inte ens mamma erkänna om det var hon som spillde det där glaset med mjölk, och när Ellen säger att storebror Ture vill bli polis när han blir stor får hon skäll av mamma för att säga elaka saker. Men Ture gör det ingenting, för han vill bara göra sånt som man får lov att göra. Aldrig att han tar med sig något utan att fråga om lov eller betala för sig, och till skillnad från de andra i familjen så tycker Ture att grannen Paul Isman (gissa vad han jobbar med) är en riktigt trevlig karl. Det här är faktiskt ett bekymmer för mamma och pappa Knyckertz som inte kan låta bli att oroa sig för sin son.

Nu är det snart Tures födelsedag och det enda han önskar sig är en jättestor polkagrisklubba som finns i Gottisgrottans skyltfönster. Självklart ska Ture få den där klubban i födelsedagspresent. Men att knycka klubban från Hollie Tender, som äger Gottisgrottan, visar sig vara lättare sagt än gjort. Efter ett misslyckat försök från Ellens sida bestämmer sig mamma och pappa Knyckertz för att hjälpa till för nu börjar det bli ont om tid.

Jag blir tokcharmad av Anders Sparrings Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen. Det är knasigt och roligt och jag älskar alla ordvitsar (eller namnvitsar). Bara det här med att man döpt sin hund till Snuten, så att man kan säga Truten Snuten när han skäller (Truten säger förresten inte Vov som andra hundar, han säger Bov...). Och så älskar jag givetvis Per Gustavssons snygga illustrationer. Ja, trots att familjen Knyckertz är tjyvar, bovar, skurkar, ja, you name it, så går det inte att ogilla dem. Det här är en jättehärlig bok.

söndag 20 augusti 2017

Fråga chans

Länk till adlibris och bokus
Jack går i tvåan. En dag, som en klar blixt från himlen är det, upptäcker Jack att han är kär i Emilia som går i hans klass. Fina Emilia med sitt trasselhår. Jack kan knappt andas när hon är nära, vågar inte prata med henne. Men om han inte vågar prata med henne, hur ska han då våga fråga chans?

Jacks bästa kompis, Edvin, har också gått och blivit kär. Han är kär i Julia som är Emilias bästis. Till skillnad från Jack, som inte ens vågar berätta för Edvin att han är kär, så kan Edvin inte sluta prata om Julia. Dessutom är han så modig att han till och med frågar chans på Julia. Bara så där! Och plötsligt så hänger Edvin med Julia och Emilia hela tiden, vilket gör allting så mycket jobbigare för Jack. Å ena sidan vågar han fortfarande inte prata med Emilia men å andra sidan så känner han sig utanför när Edvin bara hänger med tjejerna hela tiden, trots att de försöker få Jack att vara med.

Till slut vågar Jack berätta för Edvin hur det ligger till och Edvin uppmanar Jack att fråga Emilia. Men hur ska det gå till? Ska han våga? Och vad ska Emilia säga?

Fråga chans av Marie Oskarsson är första delen i serien om Jack och kärleken som handlar om kärlek och vänskap på lågstadiet. Åh, vad man våndas med Jack! Det är inte svårt att känna igen sig i både kärlekspirret och osäkerheten. Totalt finns fem delar om Jack och kärleken men karaktärerna från böckerna förekommer även i Marie Oskarssons lättlästa serie Vänner 4-ever.

Bobo i apskolan

Länk till adlibris och bokus
Det är skolstartstider. För alla de som ska börja skolan för första gången finns en rad böcker som handlar om att börja skolan. Malte Perssons Bobo i apskolan är en av alla dessa böcker.

Bobo är en bonoboapa (även kallad dvärgchimpans lärde jag mig när jag kollade upp bonoboapor) som äntligen blivit stor nog att få börja i apskolan. Åh, vad han sett fram emot att börja apskolan. I skolan får Bobo lära sig att man ska räcka upp en fot när man vill säga något, han får lära sig räkna till ett och han får lära sig bokstaven A. Bobo, som är en riktigt kunskapstörstande apa, vill lära sig mer, men där tar det tyvärr stopp. Bokstaven B lär man sig först på högstadiet, säger fröken, och tillägger ett kanske.

Men Bobo, som är en nyfiken apa, vill ju lära sig allt han bara kan och så tar han mod till sig och tar kontakt med babianen Brynolf som har gått på universitetet. Brynolf berättar för Bobo att om Bobo vill lära sig mer så kan han gå till biblioteket, ett ställe som har en massa böcker. Böcker? Vad är det, undrar Bobo, och så får han veta att böcker är lite som bananer. Fast fyrkantiga och om man skalar dem så finns det bokstäver inuti.

Eftersom Bobo inte får lära sig mer av sin fröken bestämmer sig Bobo helt sonika för att ta sitt lärande i egna fötter och skolkar för att leta upp biblioteket. Efter lite efterforskningar så hittar han dit och där upplyser bibliotekarien Bobo om att det finns ännu fler bokstäver efter B. Det finns alltså tillräckligt med bokstäver att lära sig för att det ska räcka i hela livet!

Bobo i apskolan med undertiteln en bildningsroman är en humoristisk berättelse om glädjen i att lära sig och ta tillvara på nyfikenheten. Boken lämpar sig bäst för högläsning för det är rätt långa kapitel och en hel del omständliga och svåra ord, men själva berättelsen kan bli en fnissig och skojig upplevelse för barn i sju-åtta-års åldern. Och faktiskt är det rätt så fnissigt även för den vuxne läsaren.

fredag 18 augusti 2017

Anrop från inre rymden

Länk till adlibris och bokus
Elin Nilssons Anrop från inre rymden består av åtta noveller och handlar om vitt skilda saker som vänskap, kärlek, familj och tar upp glädjeämnen, sorg, ilska och många andra känslor som kan vara förvirrande, tydliga, angenäma eller jobbiga.

Varje novell har olika huvudpersoner men alla är skrivna ur ett jagperspektiv, vilket ger en hög närvarokänsla. Det är i mångt och mycket vardagssituationer som lyfts fram, nästan som att vi får en ögonblicksbild ur huvudpersonernas liv. Och gemensamt för novellerna är att de tar upp mycket av huvudpersonens inre tankar och grubblerier. Det handlar om killen man är kär i som man vet redan har en flickvän, bästisen som slutat höra av sig, syskonet som är annorlunda.

Jag tänker att novellerna passar utmärkt från tolv år cirka, då när man är på väg in i tonåren, då när enkla saker inte längre är lika enkla eller självklara längre. Som vem man egentligen är kompis med, vad andra tycker, vilket ansvar man själv har och mycket mycket annat. Jag tänker också vilket fantastisk bra material dessa noveller utgör för att samtala kring känslor, svåra beslut och dilemman.


Mordet på Orientexpressen

I pocket hos adlibris och bokus
Jag läste en hel del Agatha Christie i mina tidiga tonår, redan då räknades Christies böcker som deckarklassiker och det gläder mig, nu efter att ha läst Mordet på Orientexpressen, att historierna håller än än idag och fortsättes bli lästa.

Hercule Poirot är på väg till London efter ett uppdrag i Syrien och snabbaste vägen hem går med Orientexpressen från Istanbul till Calais. Vad som borde ha blivit en rätt så lugn och angenäm tågresa i förstaklassvagnen utvecklar sig dock till ett synnerligen svårlöst mordmysterium. Mitt i natten fastnar tåget i djupa snödrivor på Balkan och strax därpå upptäcks att en av passagerarna, Mr Ratchett, har knivhuggits till döds i sin kupé. Mr Ratchett har av en händelse kvällen innan avslöjat för Hercule Poirot att han känner sig hotad och förföljd. Eftersom mördaren nu omöjligen kan ha flytt i snöstormen blir alla resenärer i vagnen misstänkta förövare. Men vem bland konduktörer, barnflickor, grevar och grevinnor och nöjesresenärer kan tänkas ha haft motiv att döda Mr Ratchett? Finns det någon som kan lösa gåtan så är det Hercule Poirot!

Detta är pusseldeckare när den är som bäst. Och förresten, för den som missat det, så går Mordet på Orientexpressen i höst upp på bio i en ny filmatisering med flera tunga namn. Den ska jag se!

torsdag 17 augusti 2017

De vandrande städerna

Philip Reeves De vandrande städerna är en bok i sin egen genre. Den är steampunkliknande, men ändå inte helt. Dystopisk, men inte riktigt den genren heller. Science fantasy säger baksidestexten. Ja, kanske? Äventyrligt och spännande är det i alla fall. Och otroligt fascinerande.

De vandrande städerna utspelar sig tusentals år in i framtiden. Det förödande 60-minuterskriget har gjort jorden till en ödslig och karg värld och ser på många platser inte ut mer än en lerig öken. På grund av utarmade naturresurser så är världens städer rörliga kolosser uppbyggda på stora larvfötter som ständigt är på väg någonstans i jakt efter resurser. Resurserna består inte sällan av andra mindre städer som man jagar, slår ner och "äter", det vill säga helt enkelt förstör och dödar dess invånare för att kunna roffa åt sig allt som går att använda från staden för att äta och att bygga vidare på sin egen stad.

Tom är historikerlärling och lever i London, en av bjässarna bland vandrande städer. Han befinner sig rätt så långt ned på skalan av lärlingar och räknas inte för mycket, men när han lyckas avstyra ett mordförsök på chefshistoriken tänker Tom sig att det kanske finns en chans för honom att klättra i rang. Men istället för att mötas av tacksamhet knuffas Tom av från sitt London och landar i hjulspåren från London. Men han är inte ensam i ödemarken. För Hester Shaw, en vanställd hämndlysten flicka i hans egen ålder har landat inte långt från honom. Samma flicka som Tom nyss hindrade från att mörda chefshistorikern. Trots detta väljer Tom att hjälpa Hester, för hon är skadad, och tillsammans försöker de hinna ifatt London.

Den nya situation Tom hamnar i sätter saker och ting i perspektiv. Han får bekanta sig med antirörelserebellerna, motståndarna till de vandrande städerna, och av Hester Shaw får Tom höra sanningen om chefshistorikern som han så länge beundrat. Ett förfärligt vapen håller på att utvecklas i London, ett vapen som kommer att förstöra och ödelägga världen ännu mer och Tom inser att han måste förråda sin egen stad för att stoppa en katastrof. Och samtidigt som Tom och Hester jagar London så jagas de i sin tur av en jägare, en slags cyborg, som chefshistorikern skickat ut för att döda dem.

Det är mycket action i De vandrande städerna och den är på sina ställen ganska så våldsam, det är inte så att Reeve skonar några av sina karaktärer direkt. Den värld Reeve byggt upp är fascinerande dystopisk och genomtänkt. Det här är en bok att rekommendera - speciellt med tanke på att det verkar som att De vandrande städerna snart kommer att sälla sig till raden av alla ungdomsböcker som filmatiserats. Mortal Engines ser ut att få premiär i USA nästa år. Kanske då att vi får se ett nytryck av boken, i nuläget är den slutsåld på förlaget. Men bibliotek finns ju!

tisdag 15 augusti 2017

The 13-story treehouse

Länk till adlibris och bokus
Efter Dagbok för alla mina fans-böckerna så är nog serien om Trädkojan den mest utlånade bokserien i mitt skolbibliotek. Så jag har nu läst The 13-story treehouse för att försöka förstå dess popularitet.

Det här är en bok där bilderna spelar en lika viktig roll som texten, ibland till och med nästan mer, faktum är att den här omfångsrika boken består mer av illustrationer än av text och det i sig kan ju vara lockande för en del: för det är ju ändå som att man läser en riktigt tjock bok. Andy Griffiths och Terry Denton som ligger bakom böckerna har skrivit bokserien som att den handlar om dem själva och att de berättar om sitt liv i den här tretton våningar höga trädkojan som de bor i. Trädkojan i sig är helt fantastisk och har allt. Eller vad sägs om en genomskinlig swimmingpool, en katapult, läskedrycksfontän, en marshmallow-maskin, ett hemligt underjordiskt laboratorium och mycket mycket annat. 

Andy och Terry har i alla fall nu fått i uppdrag av sitt förlag att skriva en bok, men de vet för det första inte vad de ska skriva om och för det andra så blir de hela tiden avbrutna när oförutsedda händelser inträffar. En hel del är faktiskt Terrys fel, visserligen oavsiktligt, men Andy får göra sitt bästa för att ställa saker och ting till rätta.

The 13-story treehouse är underhållande (för stunden) och fantasifull. Jag förstår verkligen fascinationen med trädkojan, tänk själv att ha ett sådant fantastiskt ställe, så jag förstår att det tillfredsställer fantasin hos många. Det är tramsigt, småkul, och aningens tröttsamt enligt mig, men jag köper succén och förstår att jag kommer att bli tvungen att fortsätta köpa in fler delar i serien till mitt bibliotek i takt med att trädkojan byggs ut och byggs på. 

måndag 14 augusti 2017

Jag ska börja skolan

Länk till adlibris och bokus
Jag ska börja skolan är en antologi sammanställd av Annika Lundeberg som helt fokuserar på att börja i f-klass eller första klass. Flera kända svenska barnförfattare och illustratörer medverkar med utdrag ur egna verk eller nyskrivet för denna antologi.

Rim, ramsor och poesi blandas med korta berättelser med situationer från skolvardagen på detaljnivå eller övergripande plan. Här bjuds på roliga historier och annat som kan vara bra att veta om skolan. En del texter är tillräckligt lättlästa för nybörjarläsaren medan andra kräver lite mer läsvana. Men jag tänker att detta är en utmärkt antologi att använda och läsa högt ur på lågstadiet.

Mysteriet med den försvunna katten

Länk till adlibris och bokus
Hennys sommarlov är segt och långtråkigt. Hennes mamma är superupptagen med ett forskningsprojekt och Hennys kompis är bortrest. Det finns ingenting att göra. Men i samma ögonblick som Henny får syn på den där lappen på biblioteket så tar det sömniga sommarlovet en annan vändning.

På lappen läser Henny att Balthasar Bruns detektivbyrå söker en ung och uppmärksam assistent som kan hjälpa till att lösa mysterier. Det finns inga kontaktuppgifter, men Henny, hon är faktiskt rätt så företagsam så hon lyckas luska rätt på både vem Balthasar Brun är och var han håller hus.

Balthasar Brun är en äldre man med silvergrått hår och pipa som under många år drivit en framgångsrik detektivbyrå. Åldern gör dock att han nu känner att han kan behöva en yngre hjälpande hand. Men Henny tycker han allt är i yngsta laget. Henny måste verkligen övertyga Balthasar Brun om att hon mycket väl kan klara av uppdraget som assistent och till sist så går Balthasar Brun med på att om Henny klarar uppdraget med att hitta en försvunnen och prisbelönt katt inom en vecka så är jobbet hennes.

Mysteriet med den försvunna katten som är första delen i serien om Balthasar Bruns detektivbyrå är norska I.V. Steinmans debutbok. Det är en klassisk deckare med ett ganska så snällt mysterium att lösa. Henny får hjälp av sin nyvunna kompis Otto och tillsammans lägger de ihop ledtrådarna som gör att fallet kan nå sin lösning. Det här är en riktigt mysig deckare med härliga karaktärer som funkar att läsa högt från sju år cirka eller läsa själv från åtta-nio år. Jag läser och löser gärna fler mysterier tillsammans med Henny och Balthasar Bruns detektivbyrå!

Tack till Modernista för recensionsexet!

lördag 12 augusti 2017

Min vän Pax

Länk till adlibris och bokus
I fem år har Pax och Peter varit bästa vänner. I fem år, allt sedan den dagen Peter hittade den lilla rävungen och räddade den från en säker död har de varit oskiljaktiga. Men när Peters pappa bestämmer att Peter måste flytta till farfar 60 mil bort bestämmer han samtidigt att Peter inte kan låta räven följa med. Peter får inte ha kvar sin bästa kompis. Berättelsen om Min vän Pax börjar riktigt hjärtslitande med att Peter och hans pappa kör för att sätta ut och lämna den trogna lilla räven i skogen.

Peter ångrar sig nästan genast att han låtit sig övertalas av sin pappa, men hans pappa vägrar köra tillbaka. Han ska in i armén nu och Peter ska till farfar. Inget mer snack om saken. Men Peter kan absolut inte bara glömma eller strunta i sin vän. Redan första dagen hos farfar rymmer Peter. Han har bestämt sig för att han ska vandra hela långa vägen tillbaka till den plats där han vet att Pax sitter och väntar på honom.

Pax sitter faktiskt troget och väntar länge på att hans Peter ska komma tillbaka för att hämta honom. Men skogen kan vara en läskig plats för en räv som inte längre har den som sin naturliga miljö. Där finns många faror och där finns andra rävar som ser honom som en inkräktare och Pax kommer bort från platsen han lämnas på. Som tur är stöter han på andra rävar som är vänligare och som försöker hjälpa honom, men livet för skogens rävar, liksom för skogens andra djur, har blivit svårare på sistone. Skogen befinner sig nämligen mitt i en krigszon och i sin iver att stoppa den framryckande fienden sätter armén upp hinder inte bara för sin fiende, skogen djur får lida minst lika mycket.

Och Peter han har redan förstått att Pax befinner sig mitt i stridslinjen, men han tänker inte överge sin räv för det. Envetet försöker han ta sig fram till Pax, trots en rad hinder och svårigheter och trots den fara det innebär för hans eget liv.

Sara Pennypacker har gjort en gedigen research kring rävars liv och beteende. Att läsa Min vän Pax är nästan lika mycket naturskildring som barnbok. Berättelsen är finstämd och tar upp såväl vänskap och svek, familjeband och sorg. Allvaret i berättelsen får mig dock att reagera på om målgruppen verkligen ska vara 6-9 år som förlaget satt. Med tanke på hur mycket berättelsen faktiskt tar upp både krig (det är fiktivt krig som det berättas om) och död så tycker jag en äldre målgrupp hade passat bättre. Från nio år minst, säger jag.

torsdag 10 augusti 2017

Skolstart!

Länk till adlibris och bokus
Hur är det att börja skolan? Vad gör man där? Vad förväntas man kunna? Kommer man att få några nya kompisar? Vad är schema?Vad gör man på fritids? Att börja skolan kan vara pirrigt och förväntansfullt men också lite läskigt. Om inte alls länge börjar höstterminen för Sveriges skolelever och för alla de som ska börja ettan och som är nyfikna och kanske lite ängsliga inför vad det innebär att gå i skolan så erbjuder Boken om att börja skolan en liten inblick i hur det går till.

Helena Bross låter oss lära känna och följa ett par olika elever i klass 1C och tillsammans med hela klassen får vi uppleva deras första skolår med allt från lek och lektioner, raster med läskig äldre elever, utflykter, Luciauppträdande och föräldramöte. Vi får veta vad modersmål är och hur det kan vara när det är svårt att lära sig att läsa. Och vi får följa med på regndisco på fritids! (fruktansvärt bra idé det där!)

Boken om att börja skolan tar upp allt det roliga, men också det tråkiga och ibland jobbiga med att börja skolan och är en perfekt bok att ha som högläsning i ettan eller att läsa för något småsyskon som undrar hur det går till i skolan. Bross skriver väldigt inkännande om barnens olika upplevelser och känslor kring allt det som är deras nya vardag. Emma Göthners fina illustrationer hjälper till att sätta den positiva stämningen.

onsdag 9 augusti 2017

Minnet av vatten

Länk till adlibris och bokus
Emmi Itäranta har blivit flerfaldigt prisad för sin debutroman Minnet av vatten, och jag får nog säga att det här kan ha varit min bästa läsupplevelse i sommar.

I en framtid där klimatförändringar förändrat hur världen ser ut, både geografiskt och politiskt, styr tillgången, eller snarare bristen på vatten människors liv. Tidigare frodiga områden är numera torrlagda, polarisarna har smält och Kina, numera Nya Qian, har tagit makten över Europa liksom över Skandinaviska Unionen. Vatten är ransonerat för varje hushåll och det är militären som har makten över de få rena vattenkällor som finns kvar. Det vatten som ransoneras ut till invånarna i den lilla byn som ligger i ett före detta finländskt landskap är långt ifrån tillräckligt, men av tradition så tilldelas ortens temästare en större ranson för att kunna hålla i de viktiga teceremonierna. Slöseri med vatten tycker somliga.

Temästare är ett traditionstyngt yrke som går i arv i familjen. Att 17-åriga Noria ska ta över efter sin far en dag är självklart och hon har gått i lära hos honom under flera år. Men det är först när Noria närmar sig att genomgå mästarprovceremonin som hennes far inviger henne i temästarens allra största ansvar och hemlighet. Uppe i fjällen, långt inne i en grotta, finns en hemlig vattenkälla som Norias far vårdar och som vårdats av temästare i familjen under generationer. Men att hålla en frisk vattenkälla hemlig, liksom att förse sig själv och andra med vatten som inte ingår i veckans ranson bryter så klart mot vattenlagarna.

Militären har redan byn under bevakning. Det finns misstankar om att invånarna bryter mot vattenlagarna och när Norias far dör sätts hennes hem under extra bevakning. Norias mor oroar sig över hotet från militären och vill ge sig av, men Noria känner sin plikt. Hon måste bevara källans hemlighet.

Minnet av vatten skiljer sig från många andra av dagens dystopier där action ofta för handlingen framåt. Här är tempot lugnare, mer eftertänksamt men definitivt lika spännande! Det är en intressant värld som Itäranta målar upp. Hon använder knappa ord för att beskriva Nya Qian och världen, men de är ändå fullt tillräckliga för att förstå, för att kunna ta in helheten bit för bit. Romanen känns så himla väl genomtänkt och genomarbetad. Jag gillar beskrivningen av plastgraven i byn där Noria och kompisen Sanja letar användbara saker och spännande reliker från en en högteknologisk svunnen tid, föremål vars information nu gått förlorad. Hur alla går omkring med insektshuvor för att skydda sig mot plågande insekter eller hur man använder eldflugor som ljuskällor.

Språket är ibland nästan poetiskt och här finns meningar att stanna upp vid och läsa om bara för att de är så vacker komponerade. (Säkerligen kan man också tacka en duktig översättare för detta)

Det är nästan oundvikligt att inte slås av tacksamhet över ens egen tillgång till rent vatten under läsningens gång. Och det faktum att jag befann mig i en sommarstuga utan tillgång till dusch och där tillgången till dricksvatten från egen brunn varierar gjorde säkert min läsupplevelse ännu mer påtaglig. Dock tror jag att även om jag befunnit mig någon annanstans när jag läste så hade jag troligtvis ändå ansett detta vara en av sommarens bästa läsupplevelser och jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Emmi Itäranta framöver.

Handbok för superhjältar

Länk till adlibris och bokus
Lisas mamma ska arbeta utomlands ett tag och därför har Lisa fått flytta hem till mormor och dessutom fått byta skola. Problemet är att Lisa inte riktigt får några kompisar i den nya skolan och dessutom blir hon retad för att ha stora och utstående öron. Framför allt är det ett gäng killar som är speciellt elaka och trakasserar henne. Lisa får ofta fly efter skoldagens slut för att komma undan. En dag när mobbarna är efter henne springer hon in till biblioteket. Där jobbar Caroline, mormors syster, och där kan Lisa känna sig trygg och stanna så länge hon vill. Den här dagen får Lisa syn på en ovanlig bok i en bokhylla. Det riktigt lyser om den och när Lisa plockar ut boken ser hon att det är en bok som beskriver 101 olika superkrafter och hur man kan öva upp dem. Det är en handbok för superhjältar!

Konstigt nog finns boken inte registrerad i bibliotekets katalog, men Lisa får ändå låna hem boken och börjar läsa. Handboken rekommenderar att man inte tränar på fler än tre superkrafter samtidigt och Lisa väljer att koncentrera sig på att lära sig flyga, prata med djur och slagsmålsteknik. Men att träna upp sina superhjälteförmågor är lättare sagt än gjort. Det går minst sagt trögt, men skam den som ger sig.

Mobbing är ett ämne som Elias och Agnes Våhlund engagerar sig för. Handbok för superhjältar kom till när Elias dotter utsattes för mobbing i skolan och paret började fundera på hur man kan närma sig ämnet. Längst bak i boken finns också kontaktuppgifter till Bris och tips på vad man kan göra om är utsatt för eller känner någon som är utsatt för mobbing.

Det serieliknande formatet är lättillgängligt och blir tillsammans med de snygga mangainspirerade illustrationerna riktigt lockande. Sidorna med Lisas anteckningar och utdrag från hennes dagbok i slutet av boken är också detaljer som jag gillar och som förstärker porträttet av Lisa. Boken är lämplig från cirka åtta-nio år, textmängden är inte speciellt omfattande, men här finns lite knepigare ord som yngre läsare kan haka upp sig på. Det lilla aber jag har gentemot Handbok för superhjältar är de amerikansk-/brittisk-influerade miljöerna, vilka i och för sig står helt i paritet med superhjältevärlden som vi känner den och det skulle också kunna vara en vinkning till illustrationernas mangaförlagor. Och helt ärligt så hade det kanske inte blivit lika coolt med svenska miljöer, men kanske hade det bjudit på lite mer igenkänning hos läsarna? Dock kvarstår det faktum att Handbok för superhjältar kan vara en av årets coolaste barnböcker! Jag ser mycket fram emot del två, Röda masken, som kommer ut i höst.

Stort tack till Elias och Agnes Våhlund för recensionsexemplaret!

tisdag 8 augusti 2017

Stenkistan

Länk till adlibris och bokus
Det är alldeles i början av sommarloven när Lukas av en slump hittar dödskallen. Det är den vita släta ytan bland alla grå stenar i gropen som fångar hans uppmärksamhet men det är först när Lukas grävt fram den vita stenen som han ser att det är ett kranium från en människa. Ett infall gör att Lukas plockar med sig dödskallen och snart hamnar det hos en osteolog som vill undersöka kraniet.

När Lukas får syn på ett foto av sin mormor som ung tillsammans med två kompisar som mysteriets omfattning ökar. På bilden med mormor poserar en flicka vars foto Lukas vet att han sett i en ruffig gammal jaktstuga, alldeles i närheten av gropen där han fann dödskallen. Mormor berättar att hennes kompis, Elina, försvann strax efter att fotot togs och sen dess har hon aldrig mer hört av henne. Enligt gammal tro hände det att skogen tog sina offer, berättar mormor, men det låter alldeles för övernaturligt i Lukas öron. Det måste finnas en logisk förklaring. Kan det finnas nåt samband med döskallen han hittade?

Undan för undan läggs pusselbitarna fram där vi får veta mer om Elina och vad som hände henne.

Stenkistan är nu inte bara en berättelse om en mystisk gåta, för även om Lukas gärna ägnar sommaren åt att leta efter spännande upptäckter i skogen och att försöka lösa mysterier, så har relationer och tjejer den här sommaren börjat hamna i mer fokus för Lukas. Felicia verkar intresserad av honom, men helst hade Lukas önskat att Jenna, hans bästa kompis hade velat hänga mer med honom, och kanske också vara mer än bara kompis med honom.

Detta att Annika Widholm blandar in flera sidoberättelser tycker jag gör Stenkistan något spretig. Här finns dessutom humoristiska inslag med en förvirrad mormor och jag tycker att det blir lite väl mycket blandad kompott. Gåtan med dödskallen är så klart spännande och mormoderns plats i storyn viktig, men kärlekshistorierna hade jag kunnat klara mig utan. Men, jag tror ju att detta absolut kan fånga läsare mellan elva-tretton år. Dessutom är Stenkistan skriven med korta och enkla meningar, vilket gör denna bok utmärkt för den ovana läsaren eller för nån som vill ha lite mer lättläst men samtidigt gärna läser en något tjockare bok.

Stort tack till Annika Widholm och Hegas förlag för recensionsexemplaret!

måndag 7 augusti 2017

Blybröllop

Länk till adlibris och bokus
Som bibliotekarie eller bibliofil får man nästan inte missa Sara Paborns Blybröllop. Denna dråpliga och svarta berättelse om bokälskande bibliotekarien Irene Hussvig som tröttnat på sitt mångåriga och kärlekslösa äktenskap och som därför bestämmer sig för att långsamt giftmörda sin make är verkligen minnesvärd. Blybröllop är Breaking bad i bibliotekariekofta. Typ. Och det är riktigt underhållande läsning!

Irene är en riktig old school-bibliotekarie. Det är böckerna som är hennes skötebarn, det är de vackra utgåvorna, de litterära mästerverken, de bildande romanerna som hon vurmar för. Hon och nya chefen som vill göra bibblan till ett hippt och fräscht ställe där lyrikhörnan byts ut mot en karaokemaskin, har diametralt olika uppfattningar om vad ett bibliotek ska vara och kan man nåt om biblioteksvärlden så är det väldigt träffande hur Paborn raljerar över det samtida biblioteket och den identitetskris som ibland kan uppstå när det nya ska ersätta det gamla.

Men detta är nu inte romanens huvudtema. Nej, Irene Hussvig är sedan många år tillbaka gift med Horst, en man som skulle kunna vara Irenes raka motsatts. Möjligen fanns en kärlekens låga i förhållandets begynnelse, men efter 39 års äktenskap har både gnista, glöd och respekten för varandra försvunnit. Eller snarare Horsts respekt för Irene. Irene får helt enkelt en dag nog av Horsts många pikar, hans sarkasm och det faktum att hon låtit honom förminska henne, låtit hans vilja styra i alla år. Enklaste vägen hade givetvis varit att ta ut skilsmässa. Detta är dock inget alternativ då det hade varit en alldeles för enkel utväg, utan istället får Irene en idé, efter att ha läst om hur man utvinner blysocker, om att långsamt giftmörda sin make.

På vinden i en gammal kista hon ärvt från sin mor finns blytyngder som under alla dessa år legat orörda, men som Irene nu får användning för och köket blir hennes laboratorium. Hur man ska gå tillväga som amatörkemist går ju enkelt att läsa sig till i böckerna. Böcker som Irene har fri tillgång till via sitt jobb. I liten skala börjar Irene ersätta det socker Horsts använder i sitt kaffe med blysocker och sakta men säkert vinner Irene tillbaka sitt självförtroende när hon i tyst triumf inser att hennes plan faktiskt fungerar, att hon faktiskt håller på att bryta ned Horst inifrån och ut.

Blybröllop är dråplig och smart med många finurliga formuleringar. Ta bara denna här bredvid från sidan 177 om ordet gift. Genialt!

Trots det ganska förfärliga Irene utsätter sin make för så kan man dock inte annat än att heja på henne och triumferas över hennes framgångar som giftmörderska.


Världens mesta Ester

Länk till adlibris och bokus
Signe går på lågstadiet (uppskattningsvis ettan eller tvåan) och en dag börjar det en ny tjej i hennes klass. Ester, heter hon och när Ester på lunchrasten frågar om inte hon och Signe kan bli kompisar blir Signe väldigt glad. Hon känner sig utvald och tycker dessutom att Ester verkar väldigt spännande. Ester har till exempel egen mobil och egen nyckel hem - hon får till och med lov att gå hem själv. Och så har hon en mamma som är skådespelerska och bor i New York.

Signe berättar imponerat om sin nya kompis för sina föräldrar. Konstigt nog verkar de inte alls imponerade, utan ifrågasätter snarare om Ester verkligen talar sanning. Signe tycker att mamma och pappa är dumma. Hon känner sig avundsjuk på allt det spännande som Ester har och framför allt på allt det som Ester får och kan göra. Varför kan inte Signe få gå hem själv till exempel? Men en del saker känns väldigt förbjudet att göra. Som när Ester övertalar Signe att smita in i lärarrummet och ta kaka, eller att smita från fritids för att följa med Ester hem och äta mellis.

Ester får Signe att testa gränserna, trots att det inte alltid känns ok. Och som vuxen läsare förstår man ju att Ester nog inte har det så himla bra hemma som hon vill göra sken av.

Världens mesta Ester av Anton Bergman är en vardagsberättelse vars innehåll gärna kan diskuteras och pratas om, det här är alltså en utmärkt högläsningsbok eller en bok som man kan läsa i grupp och prata om.

fredag 4 augusti 2017

Vi på Saltkråkan

Länk till adlibris och bokus
Merparten av mina Astrid Lindgren-upplevelser som barn har skett via de många filmatiseringar som finns av hennes böcker. Jag älskade att titta på Pippi Långstrump, Madicken, Karlsson på taket och alla andra filmer vi hade på VHS när jag var barn. Vi på Saltkråkan tillhörde givetvis samlingen och jag älskade dessa filmer lika mycket som de andra, men det är först nu i vuxen ålder som jag ens intresserat mig för att läsa Vi på Saltkråkan.

Handlingen kunde jag ju redan nästan utantill, och därför slog det mig mest under läsningen hur noga och omsorgsfullt man valt att följa Lindgrens berättelse när man filmatiserat Vi på Saltkråkan. Både scener och repliker känner jag igen och läsningen blir en riktig nostalgiresa med barndomsminnen från när jag och min syster kollade på video på tjock-tv:n hemma. Men jag lägger också märke till en del karaktärsdrag hos personerna som jag vet att jag inte uppfattade som barn. Farbror Melker var till exempel i mina barnaögon en lustig, ibland lite vresig gubbe men nu ser jag istället den ensamstående och kärleksfulle fadern som kan tänka sig att göra allt för sina barn. Han är tecknad med ofantligt mycket kärlek och bara det faktum att Lindgren skildrar en ensamstående fader måste ha varit normbrytande på sin tid. Och Tjorven sen, hon var ju inte alls alltid så oskuldsfull eller ovetandes om de upptåg hon ställde till med, som jag trodde, hon visste precis vad hon gjorde och hur hon skulle göra för att vara en riktig retsticka.

Jag blir så klart nyfiken på att läsa fler Astrid Lindgren-böcker, för trots att jag kan berättelserna mer eller mindre utantill så finns här ju uppenbarligen många detaljer, perspektiv och bottnar i berättelserna att upptäcka.