tisdag 2 maj 2017

Wink, Poppy, Midnight

Länk till adlibris och bokus
Det ligger något sagoaktigt över April Genevieve Tucholkes Wink, Poppy, Midnight som slås an redan i beskrivningen av boken; hämnd, rättvisa och kärlek samt hjältar skurkar och hemligheter. Och det snygga omslaget förstärker helt klart den sagoaktiga känslan.

Wink, Poppy och Midnight är alltså namnen på de tre huvudpersonerna som växelvis är berättarröst åt den här historien.
Midnight och hans pappa har flyttat till ett hus ett par kilometer utanför stan. Midnight ser fram emot att få lite avstånd till stan och framför allt till Poppy som han varit olyckligt kär i i flera år. Han och Poppy har haft eller har, beroende på hur man ser det, ett från-och-till-förhållande, men det är helt och hållet på Poppys villkor, hon tar det hon vill ha, när hon vill ha det, men struntar i resten. Och trots att Midnight är galet förälskad i Poppy inser han att han måste bryta med henne. Men i Poppys värld är det hon som bestämmer och Midnight har enligt henne ingen rätt att bestämma om det är slut eller inte. I Poppys värld dansar alla för hennes pipa.

Mitt emot Midnight bor den rödhåriga Wink med De föräldralösa, som hon kallar sina småsyskon, och sin mamma som spår i tarotkort och teblad. Wink älskar berättelser och sagor och hon lever på sätt och vis sitt liv som vore den en saga eller berättelse. I hennes värld är människor skurkar, hjältar eller lögnare och allt har en från början bestämd riktning att följa. Wink har också en äldre bror, Leaf, som har slutat skolan och gett sig av. Leaf är den enda som vågat säga sanningen till Poppy. Att hon är vacker på utsidan men ful på insidan. Och därför vill Poppy så förtvivlat gärna vinna Leafs hjärta.

Winks, Poppys och Midnights liv och berättelser är förutbestämda att sammanflätas med varandra i ett våldsamt och skoningslöst triangeldrama. Det finns en skurk, en hjälte och en lögnare. Men vem är vem?

Wink, Poppy, Midnight har ett drivande tempo med sina korta kapitel och perspektivväxlingarna mellan de tre huvudkaraktärerna. Men det här är ingen lättläst bok, här finns tolkningsmöjligheter och liknelser och symbolik från sagans värld kastas in med jämna mellanrum. Det gäller alltså att hänga med. Det är väldigt oförutsägbart och det är något jag gillar mycket med den här boken. Språket är också utmärkande med sitt sagoskimmer, upprepningar och poetiska inslag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar