torsdag 17 augusti 2017

De vandrande städerna

Philip Reeves De vandrande städerna är en bok i sin egen genre. Den är steampunkliknande, men ändå inte helt. Dystopisk, men inte riktigt den genren heller. Science fantasy säger baksidestexten. Ja, kanske? Äventyrligt och spännande är det i alla fall. Och otroligt fascinerande.

De vandrande städerna utspelar sig tusentals år in i framtiden. Det förödande 60-minuterskriget har gjort jorden till en ödslig och karg värld och ser på många platser inte ut mer än en lerig öken. På grund av utarmade naturresurser så är världens städer rörliga kolosser uppbyggda på stora larvfötter som ständigt är på väg någonstans i jakt efter resurser. Resurserna består inte sällan av andra mindre städer som man jagar, slår ner och "äter", det vill säga helt enkelt förstör och dödar dess invånare för att kunna roffa åt sig allt som går att använda från staden för att äta och att bygga vidare på sin egen stad.

Tom är historikerlärling och lever i London, en av bjässarna bland vandrande städer. Han befinner sig rätt så långt ned på skalan av lärlingar och räknas inte för mycket, men när han lyckas avstyra ett mordförsök på chefshistoriken tänker Tom sig att det kanske finns en chans för honom att klättra i rang. Men istället för att mötas av tacksamhet knuffas Tom av från sitt London och landar i hjulspåren från London. Men han är inte ensam i ödemarken. För Hester Shaw, en vanställd hämndlysten flicka i hans egen ålder har landat inte långt från honom. Samma flicka som Tom nyss hindrade från att mörda chefshistorikern. Trots detta väljer Tom att hjälpa Hester, för hon är skadad, och tillsammans försöker de hinna ifatt London.

Den nya situation Tom hamnar i sätter saker och ting i perspektiv. Han får bekanta sig med antirörelserebellerna, motståndarna till de vandrande städerna, och av Hester Shaw får Tom höra sanningen om chefshistorikern som han så länge beundrat. Ett förfärligt vapen håller på att utvecklas i London, ett vapen som kommer att förstöra och ödelägga världen ännu mer och Tom inser att han måste förråda sin egen stad för att stoppa en katastrof. Och samtidigt som Tom och Hester jagar London så jagas de i sin tur av en jägare, en slags cyborg, som chefshistorikern skickat ut för att döda dem.

Det är mycket action i De vandrande städerna och den är på sina ställen ganska så våldsam, det är inte så att Reeve skonar några av sina karaktärer direkt. Den värld Reeve byggt upp är fascinerande dystopisk och genomtänkt. Det här är en bok att rekommendera - speciellt med tanke på att det verkar som att De vandrande städerna snart kommer att sälla sig till raden av alla ungdomsböcker som filmatiserats. Mortal Engines ser ut att få premiär i USA nästa år. Kanske då att vi får se ett nytryck av boken, i nuläget är den slutsåld på förlaget. Men bibliotek finns ju!

tisdag 15 augusti 2017

The 13-story treehouse

Länk till adlibris och bokus
Efter Dagbok för alla mina fans-böckerna så är nog serien om Trädkojan den mest utlånade bokserien i mitt skolbibliotek. Så jag har nu läst The 13-story treehouse för att försöka förstå dess popularitet.

Det här är en bok där bilderna spelar en lika viktig roll som texten, ibland till och med nästan mer, faktum är att den här omfångsrika boken består mer av illustrationer än av text och det i sig kan ju vara lockande för en del: för det är ju ändå som att man läser en riktigt tjock bok. Andy Griffiths och Terry Denton som ligger bakom böckerna har skrivit bokserien som att den handlar om dem själva och att de berättar om sitt liv i den här tretton våningar höga trädkojan som de bor i. Trädkojan i sig är helt fantastisk och har allt. Eller vad sägs om en genomskinlig swimmingpool, en katapult, läskedrycksfontän, en marshmallow-maskin, ett hemligt underjordiskt laboratorium och mycket mycket annat. 

Andy och Terry har i alla fall nu fått i uppdrag av sitt förlag att skriva en bok, men de vet för det första inte vad de ska skriva om och för det andra så blir de hela tiden avbrutna när oförutsedda händelser inträffar. En hel del är faktiskt Terrys fel, visserligen oavsiktligt, men Andy får göra sitt bästa för att ställa saker och ting till rätta.

The 13-story treehouse är underhållande (för stunden) och fantasifull. Jag förstår verkligen fascinationen med trädkojan, tänk själv att ha ett sådant fantastiskt ställe, så jag förstår att det tillfredsställer fantasin hos många. Det är tramsigt, småkul, och aningens tröttsamt enligt mig, men jag köper succén och förstår att jag kommer att bli tvungen att fortsätta köpa in fler delar i serien till mitt bibliotek i takt med att trädkojan byggs ut och byggs på. 

måndag 14 augusti 2017

Jag ska börja skolan

Länk till adlibris och bokus
Jag ska börja skolan är en antologi sammanställd av Annika Lundeberg som helt fokuserar på att börja i f-klass eller första klass. Flera kända svenska barnförfattare och illustratörer medverkar med utdrag ur egna verk eller nyskrivet för denna antologi.

Rim, ramsor och poesi blandas med korta berättelser med situationer från skolvardagen på detaljnivå eller övergripande plan. Här bjuds på roliga historier och annat som kan vara bra att veta om skolan. En del texter är tillräckligt lättlästa för nybörjarläsaren medan andra kräver lite mer läsvana. Men jag tänker att detta är en utmärkt antologi att använda och läsa högt ur på lågstadiet.

Mysteriet med den försvunna katten

Länk till adlibris och bokus
Hennys sommarlov är segt och långtråkigt. Hennes mamma är superupptagen med ett forskningsprojekt och Hennys kompis är bortrest. Det finns ingenting att göra. Men i samma ögonblick som Henny får syn på den där lappen på biblioteket så tar det sömniga sommarlovet en annan vändning.

På lappen läser Henny att Balthasar Bruns detektivbyrå söker en ung och uppmärksam assistent som kan hjälpa till att lösa mysterier. Det finns inga kontaktuppgifter, men Henny, hon är faktiskt rätt så företagsam så hon lyckas luska rätt på både vem Balthasar Brun är och var han håller hus.

Balthasar Brun är en äldre man med silvergrått hår och pipa som under många år drivit en framgångsrik detektivbyrå. Åldern gör dock att han nu känner att han kan behöva en yngre hjälpande hand. Men Henny tycker han allt är i yngsta laget. Henny måste verkligen övertyga Balthasar Brun om att hon mycket väl kan klara av uppdraget som assistent och till sist så går Balthasar Brun med på att om Henny klarar uppdraget med att hitta en försvunnen och prisbelönt katt inom en vecka så är jobbet hennes.

Mysteriet med den försvunna katten som är första delen i serien om Balthasar Bruns detektivbyrå är norska I.V. Steinmans debutbok. Det är en klassisk deckare med ett ganska så snällt mysterium att lösa. Henny får hjälp av sin nyvunna kompis Otto och tillsammans lägger de ihop ledtrådarna som gör att fallet kan nå sin lösning. Det här är en riktigt mysig deckare med härliga karaktärer som funkar att läsa högt från sju år cirka eller läsa själv från åtta-nio år. Jag läser och löser gärna fler mysterier tillsammans med Henny och Balthasar Bruns detektivbyrå!

Tack till Modernista för recensionsexet!

lördag 12 augusti 2017

Min vän Pax

Länk till adlibris och bokus
I fem år har Pax och Peter varit bästa vänner. I fem år, allt sedan den dagen Peter hittade den lilla rävungen och räddade den från en säker död har de varit oskiljaktiga. Men när Peters pappa bestämmer att Peter måste flytta till farfar 60 mil bort bestämmer han samtidigt att Peter inte kan låta räven följa med. Peter får inte ha kvar sin bästa kompis. Berättelsen om Min vän Pax börjar riktigt hjärtslitande med att Peter och hans pappa kör för att sätta ut och lämna den trogna lilla räven i skogen.

Peter ångrar sig nästan genast att han låtit sig övertalas av sin pappa, men hans pappa vägrar köra tillbaka. Han ska in i armén nu och Peter ska till farfar. Inget mer snack om saken. Men Peter kan absolut inte bara glömma eller strunta i sin vän. Redan första dagen hos farfar rymmer Peter. Han har bestämt sig för att han ska vandra hela långa vägen tillbaka till den plats där han vet att Pax sitter och väntar på honom.

Pax sitter faktiskt troget och väntar länge på att hans Peter ska komma tillbaka för att hämta honom. Men skogen kan vara en läskig plats för en räv som inte längre har den som sin naturliga miljö. Där finns många faror och där finns andra rävar som ser honom som en inkräktare och Pax kommer bort från platsen han lämnas på. Som tur är stöter han på andra rävar som är vänligare och som försöker hjälpa honom, men livet för skogens rävar, liksom för skogens andra djur, har blivit svårare på sistone. Skogen befinner sig nämligen mitt i en krigszon och i sin iver att stoppa den framryckande fienden sätter armén upp hinder inte bara för sin fiende, skogen djur får lida minst lika mycket.

Och Peter han har redan förstått att Pax befinner sig mitt i stridslinjen, men han tänker inte överge sin räv för det. Envetet försöker han ta sig fram till Pax, trots en rad hinder och svårigheter och trots den fara det innebär för hans eget liv.

Sara Pennypacker har gjort en gedigen research kring rävars liv och beteende. Att läsa Min vän Pax är nästan lika mycket naturskildring som barnbok. Berättelsen är finstämd och tar upp såväl vänskap och svek, familjeband och sorg. Allvaret i berättelsen får mig dock att reagera på om målgruppen verkligen ska vara 6-9 år som förlaget satt. Med tanke på hur mycket berättelsen faktiskt tar upp både krig (det är fiktivt krig som det berättas om) och död så tycker jag en äldre målgrupp hade passat bättre. Från nio år minst, säger jag.

torsdag 10 augusti 2017

Skolstart!

Länk till adlibris och bokus
Hur är det att börja skolan? Vad gör man där? Vad förväntas man kunna? Kommer man att få några nya kompisar? Vad är schema?Vad gör man på fritids? Att börja skolan kan vara pirrigt och förväntansfullt men också lite läskigt. Om inte alls länge börjar höstterminen för Sveriges skolelever och för alla de som ska börja ettan och som är nyfikna och kanske lite ängsliga inför vad det innebär att gå i skolan så erbjuder Boken om att börja skolan en liten inblick i hur det går till.

Helena Bross låter oss lära känna och följa ett par olika elever i klass 1C och tillsammans med hela klassen får vi uppleva deras första skolår med allt från lek och lektioner, raster med läskig äldre elever, utflykter, Luciauppträdande och föräldramöte. Vi får veta vad modersmål är och hur det kan vara när det är svårt att lära sig att läsa. Och vi får följa med på regndisco på fritids! (fruktansvärt bra idé det där!)

Boken om att börja skolan tar upp allt det roliga, men också det tråkiga och ibland jobbiga med att börja skolan och är en perfekt bok att ha som högläsning i ettan eller att läsa för något småsyskon som undrar hur det går till i skolan. Bross skriver väldigt inkännande om barnens olika upplevelser och känslor kring allt det som är deras nya vardag. Emma Göthners fina illustrationer hjälper till att sätta den positiva stämningen.

onsdag 9 augusti 2017

Minnet av vatten

Länk till adlibris och bokus
Emmi Itäranta har blivit flerfaldigt prisad för sin debutroman Minnet av vatten, och jag får nog säga att det här kan ha varit min bästa läsupplevelse i sommar.

I en framtid där klimatförändringar förändrat hur världen ser ut, både geografiskt och politiskt, styr tillgången, eller snarare bristen på vatten människors liv. Tidigare frodiga områden är numera torrlagda, polarisarna har smält och Kina, numera Nya Qian, har tagit makten över Europa liksom över Skandinaviska Unionen. Vatten är ransonerat för varje hushåll och det är militären som har makten över de få rena vattenkällor som finns kvar. Det vatten som ransoneras ut till invånarna i den lilla byn som ligger i ett före detta finländskt landskap är långt ifrån tillräckligt, men av tradition så tilldelas ortens temästare en större ranson för att kunna hålla i de viktiga teceremonierna. Slöseri med vatten tycker somliga.

Temästare är ett traditionstyngt yrke som går i arv i familjen. Att 17-åriga Noria ska ta över efter sin far en dag är självklart och hon har gått i lära hos honom under flera år. Men det är först när Noria närmar sig att genomgå mästarprovceremonin som hennes far inviger henne i temästarens allra största ansvar och hemlighet. Uppe i fjällen, långt inne i en grotta, finns en hemlig vattenkälla som Norias far vårdar och som vårdats av temästare i familjen under generationer. Men att hålla en frisk vattenkälla hemlig, liksom att förse sig själv och andra med vatten som inte ingår i veckans ranson bryter så klart mot vattenlagarna.

Militären har redan byn under bevakning. Det finns misstankar om att invånarna bryter mot vattenlagarna och när Norias far dör sätts hennes hem under extra bevakning. Norias mor oroar sig över hotet från militären och vill ge sig av, men Noria känner sin plikt. Hon måste bevara källans hemlighet.

Minnet av vatten skiljer sig från många andra av dagens dystopier där action ofta för handlingen framåt. Här är tempot lugnare, mer eftertänksamt men definitivt lika spännande! Det är en intressant värld som Itäranta målar upp. Hon använder knappa ord för att beskriva Nya Qian och världen, men de är ändå fullt tillräckliga för att förstå, för att kunna ta in helheten bit för bit. Romanen känns så himla väl genomtänkt och genomarbetad. Jag gillar beskrivningen av plastgraven i byn där Noria och kompisen Sanja letar användbara saker och spännande reliker från en en högteknologisk svunnen tid, föremål vars information nu gått förlorad. Hur alla går omkring med insektshuvor för att skydda sig mot plågande insekter eller hur man använder eldflugor som ljuskällor.

Språket är ibland nästan poetiskt och här finns meningar att stanna upp vid och läsa om bara för att de är så vacker komponerade. (Säkerligen kan man också tacka en duktig översättare för detta)

Det är nästan oundvikligt att inte slås av tacksamhet över ens egen tillgång till rent vatten under läsningens gång. Och det faktum att jag befann mig i en sommarstuga utan tillgång till dusch och där tillgången till dricksvatten från egen brunn varierar gjorde säkert min läsupplevelse ännu mer påtaglig. Dock tror jag att även om jag befunnit mig någon annanstans när jag läste så hade jag troligtvis ändå ansett detta vara en av sommarens bästa läsupplevelser och jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Emmi Itäranta framöver.

Handbok för superhjältar

Länk till adlibris och bokus
Lisas mamma ska arbeta utomlands ett tag och därför har Lisa fått flytta hem till mormor och dessutom fått byta skola. Problemet är att Lisa inte riktigt får några kompisar i den nya skolan och dessutom blir hon retad för att ha stora och utstående öron. Framför allt är det ett gäng killar som är speciellt elaka och trakasserar henne. Lisa får ofta fly efter skoldagens slut för att komma undan. En dag när mobbarna är efter henne springer hon in till biblioteket. Där jobbar Caroline, mormors syster, och där kan Lisa känna sig trygg och stanna så länge hon vill. Den här dagen får Lisa syn på en ovanlig bok i en bokhylla. Det riktigt lyser om den och när Lisa plockar ut boken ser hon att det är en bok som beskriver 101 olika superkrafter och hur man kan öva upp dem. Det är en handbok för superhjältar!

Konstigt nog finns boken inte registrerad i bibliotekets katalog, men Lisa får ändå låna hem boken och börjar läsa. Handboken rekommenderar att man inte tränar på fler än tre superkrafter samtidigt och Lisa väljer att koncentrera sig på att lära sig flyga, prata med djur och slagsmålsteknik. Men att träna upp sina superhjälteförmågor är lättare sagt än gjort. Det går minst sagt trögt, men skam den som ger sig.

Mobbing är ett ämne som Elias och Agnes Våhlund engagerar sig för. Handbok för superhjältar kom till när Elias dotter utsattes för mobbing i skolan och paret började fundera på hur man kan närma sig ämnet. Längst bak i boken finns också kontaktuppgifter till Bris och tips på vad man kan göra om är utsatt för eller känner någon som är utsatt för mobbing.

Det serieliknande formatet är lättillgängligt och blir tillsammans med de snygga mangainspirerade illustrationerna riktigt lockande. Sidorna med Lisas anteckningar och utdrag från hennes dagbok i slutet av boken är också detaljer som jag gillar och som förstärker porträttet av Lisa. Boken är lämplig från cirka åtta-nio år, textmängden är inte speciellt omfattande, men här finns lite knepigare ord som yngre läsare kan haka upp sig på. Det lilla aber jag har gentemot Handbok för superhjältar är de amerikansk-/brittisk-influerade miljöerna, vilka i och för sig står helt i paritet med superhjältevärlden som vi känner den och det skulle också kunna vara en vinkning till illustrationernas mangaförlagor. Och helt ärligt så hade det kanske inte blivit lika coolt med svenska miljöer, men kanske hade det bjudit på lite mer igenkänning hos läsarna? Dock kvarstår det faktum att Handbok för superhjältar kan vara en av årets coolaste barnböcker! Jag ser mycket fram emot del två, Röda masken, som kommer ut i höst.

Stort tack till Elias och Agnes Våhlund för recensionsexemplaret!

tisdag 8 augusti 2017

Stenkistan

Länk till adlibris och bokus
Det är alldeles i början av sommarloven när Lukas av en slump hittar dödskallen. Det är den vita släta ytan bland alla grå stenar i gropen som fångar hans uppmärksamhet men det är först när Lukas grävt fram den vita stenen som han ser att det är ett kranium från en människa. Ett infall gör att Lukas plockar med sig dödskallen och snart hamnar det hos en osteolog som vill undersöka kraniet.

När Lukas får syn på ett foto av sin mormor som ung tillsammans med två kompisar som mysteriets omfattning ökar. På bilden med mormor poserar en flicka vars foto Lukas vet att han sett i en ruffig gammal jaktstuga, alldeles i närheten av gropen där han fann dödskallen. Mormor berättar att hennes kompis, Elina, försvann strax efter att fotot togs och sen dess har hon aldrig mer hört av henne. Enligt gammal tro hände det att skogen tog sina offer, berättar mormor, men det låter alldeles för övernaturligt i Lukas öron. Det måste finnas en logisk förklaring. Kan det finnas nåt samband med döskallen han hittade?

Undan för undan läggs pusselbitarna fram där vi får veta mer om Elina och vad som hände henne.

Stenkistan är nu inte bara en berättelse om en mystisk gåta, för även om Lukas gärna ägnar sommaren åt att leta efter spännande upptäckter i skogen och att försöka lösa mysterier, så har relationer och tjejer den här sommaren börjat hamna i mer fokus för Lukas. Felicia verkar intresserad av honom, men helst hade Lukas önskat att Jenna, hans bästa kompis hade velat hänga mer med honom, och kanske också vara mer än bara kompis med honom.

Detta att Annika Widholm blandar in flera sidoberättelser tycker jag gör Stenkistan något spretig. Här finns dessutom humoristiska inslag med en förvirrad mormor och jag tycker att det blir lite väl mycket blandad kompott. Gåtan med dödskallen är så klart spännande och mormoderns plats i storyn viktig, men kärlekshistorierna hade jag kunnat klara mig utan. Men, jag tror ju att detta absolut kan fånga läsare mellan elva-tretton år. Dessutom är Stenkistan skriven med korta och enkla meningar, vilket gör denna bok utmärkt för den ovana läsaren eller för nån som vill ha lite mer lättläst men samtidigt gärna läser en något tjockare bok.

Stort tack till Annika Widholm och Hegas förlag för recensionsexemplaret!

måndag 7 augusti 2017

Blybröllop

Länk till adlibris och bokus
Som bibliotekarie eller bibliofil får man nästan inte missa Sara Paborns Blybröllop. Denna dråpliga och svarta berättelse om bokälskande bibliotekarien Irene Hussvig som tröttnat på sitt mångåriga och kärlekslösa äktenskap och som därför bestämmer sig för att långsamt giftmörda sin make är verkligen minnesvärd. Blybröllop är Breaking bad i bibliotekariekofta. Typ. Och det är riktigt underhållande läsning!

Irene är en riktig old school-bibliotekarie. Det är böckerna som är hennes skötebarn, det är de vackra utgåvorna, de litterära mästerverken, de bildande romanerna som hon vurmar för. Hon och nya chefen som vill göra bibblan till ett hippt och fräscht ställe där lyrikhörnan byts ut mot en karaokemaskin, har diametralt olika uppfattningar om vad ett bibliotek ska vara och kan man nåt om biblioteksvärlden så är det väldigt träffande hur Paborn raljerar över det samtida biblioteket och den identitetskris som ibland kan uppstå när det nya ska ersätta det gamla.

Men detta är nu inte romanens huvudtema. Nej, Irene Hussvig är sedan många år tillbaka gift med Horst, en man som skulle kunna vara Irenes raka motsatts. Möjligen fanns en kärlekens låga i förhållandets begynnelse, men efter 39 års äktenskap har både gnista, glöd och respekten för varandra försvunnit. Eller snarare Horsts respekt för Irene. Irene får helt enkelt en dag nog av Horsts många pikar, hans sarkasm och det faktum att hon låtit honom förminska henne, låtit hans vilja styra i alla år. Enklaste vägen hade givetvis varit att ta ut skilsmässa. Detta är dock inget alternativ då det hade varit en alldeles för enkel utväg, utan istället får Irene en idé, efter att ha läst om hur man utvinner blysocker, om att långsamt giftmörda sin make.

På vinden i en gammal kista hon ärvt från sin mor finns blytyngder som under alla dessa år legat orörda, men som Irene nu får användning för och köket blir hennes laboratorium. Hur man ska gå tillväga som amatörkemist går ju enkelt att läsa sig till i böckerna. Böcker som Irene har fri tillgång till via sitt jobb. I liten skala börjar Irene ersätta det socker Horsts använder i sitt kaffe med blysocker och sakta men säkert vinner Irene tillbaka sitt självförtroende när hon i tyst triumf inser att hennes plan faktiskt fungerar, att hon faktiskt håller på att bryta ned Horst inifrån och ut.

Blybröllop är dråplig och smart med många finurliga formuleringar. Ta bara denna här bredvid från sidan 177 om ordet gift. Genialt!

Trots det ganska förfärliga Irene utsätter sin make för så kan man dock inte annat än att heja på henne och triumferas över hennes framgångar som giftmörderska.


Världens mesta Ester

Länk till adlibris och bokus
Signe går på lågstadiet (uppskattningsvis ettan eller tvåan) och en dag börjar det en ny tjej i hennes klass. Ester, heter hon och när Ester på lunchrasten frågar om inte hon och Signe kan bli kompisar blir Signe väldigt glad. Hon känner sig utvald och tycker dessutom att Ester verkar väldigt spännande. Ester har till exempel egen mobil och egen nyckel hem - hon får till och med lov att gå hem själv. Och så har hon en mamma som är skådespelerska och bor i New York.

Signe berättar imponerat om sin nya kompis för sina föräldrar. Konstigt nog verkar de inte alls imponerade, utan ifrågasätter snarare om Ester verkligen talar sanning. Signe tycker att mamma och pappa är dumma. Hon känner sig avundsjuk på allt det spännande som Ester har och framför allt på allt det som Ester får och kan göra. Varför kan inte Signe få gå hem själv till exempel? Men en del saker känns väldigt förbjudet att göra. Som när Ester övertalar Signe att smita in i lärarrummet och ta kaka, eller att smita från fritids för att följa med Ester hem och äta mellis.

Ester får Signe att testa gränserna, trots att det inte alltid känns ok. Och som vuxen läsare förstår man ju att Ester nog inte har det så himla bra hemma som hon vill göra sken av.

Världens mesta Ester av Anton Bergman är en vardagsberättelse vars innehåll gärna kan diskuteras och pratas om, det här är alltså en utmärkt högläsningsbok eller en bok som man kan läsa i grupp och prata om.

fredag 4 augusti 2017

Vi på Saltkråkan

Länk till adlibris och bokus
Merparten av mina Astrid Lindgren-upplevelser som barn har skett via de många filmatiseringar som finns av hennes böcker. Jag älskade att titta på Pippi Långstrump, Madicken, Karlsson på taket och alla andra filmer vi hade på VHS när jag var barn. Vi på Saltkråkan tillhörde givetvis samlingen och jag älskade dessa filmer lika mycket som de andra, men det är först nu i vuxen ålder som jag ens intresserat mig för att läsa Vi på Saltkråkan.

Handlingen kunde jag ju redan nästan utantill, och därför slog det mig mest under läsningen hur noga och omsorgsfullt man valt att följa Lindgrens berättelse när man filmatiserat Vi på Saltkråkan. Både scener och repliker känner jag igen och läsningen blir en riktig nostalgiresa med barndomsminnen från när jag och min syster kollade på video på tjock-tv:n hemma. Men jag lägger också märke till en del karaktärsdrag hos personerna som jag vet att jag inte uppfattade som barn. Farbror Melker var till exempel i mina barnaögon en lustig, ibland lite vresig gubbe men nu ser jag istället den ensamstående och kärleksfulle fadern som kan tänka sig att göra allt för sina barn. Han är tecknad med ofantligt mycket kärlek och bara det faktum att Lindgren skildrar en ensamstående fader måste ha varit normbrytande på sin tid. Och Tjorven sen, hon var ju inte alls alltid så oskuldsfull eller ovetandes om de upptåg hon ställde till med, som jag trodde, hon visste precis vad hon gjorde och hur hon skulle göra för att vara en riktig retsticka.

Jag blir så klart nyfiken på att läsa fler Astrid Lindgren-böcker, för trots att jag kan berättelserna mer eller mindre utantill så finns här ju uppenbarligen många detaljer, perspektiv och bottnar i berättelserna att upptäcka.

måndag 31 juli 2017

Ottoline and the yellow cat

Länk till adlibris och bokus
Jag älskar Chris Riddells detaljrika och uttrycksfulla illustrationer! Ändå har jag inte läst böckerna om Ottoline (Ottolina på svenska) och det är nog mest på grund av tjat och uppmaningar från en elev på min skola som anser att Ottolina-böckerna är de bästa som finns som jag nu äntligen kommit till skott och läst första boken, Ottoline and the yellow cat.

Ottoline bor i en lägenhet i Pepparkvarnshuset (the Pepperpot building) tillsammans med Mr Munroe, en liten och mycket hårig figur med norskt påbrå som avskyr regn och att bli borstad. Ottolines föräldrar finns med på ett hörn, men de är ständigt iväg på resor till världens alla olika hörn och är därför aldrig hemma. Men på nåt mystiskt vis verkar de ändå ha full koll på sin dotters olika förehavande. Till sin hjälp har Ottoline också en rad anställda som tar hand om henne, städar, bäddar och fluffar kuddar, lagar mat, etc. Så någon nöd verkar det då rakt inte gå på Ottoline.

I staden där Ottoline bor har det på sistone inträffat en rad inbrott hos rika damer vars juveler och smycken blivit stulna, men dessutom har deras knähundar efter inbrotten försvunnit upp i rök. Ottoline och Mr Munroe börjar luska i fallen och så småningom tar en listig plan form.

Det här är en riktigt charmig och snäll detektivhistoria där illustrationerna spelar minst lika stor roll som texten. Jag får erkänna att jag faktiskt blev förtjust. För inte längesen gavs fjärde boken om Ottoline ut, Ottoline and the purple fox, men fortfarande finns endast de två första böckerna om Ottoline översatta till svenska. Det är riktigt synd!

tisdag 11 juli 2017

Scary tales retold

I våras började Hegas förlag ge ut Wiley Blevins mörka omtolkningar av klassiska sagor. Jag läste både Dödluvan och Askungen och vampyrprinsen med stor behållning och jag vet att man i slutet av sommaren även kommer att ge ut Prinsessan på den giftiga ärtan. Men jag kunde inte hålla mig. Så jag lånade hem ett par av böckerna som ingår i serien Scary tales retold (Lilla skräckbiblioteket på svenska) på engelska, nämligen Snow White and the seven trolls samt Jack and the bloody beanstalk. Och givetvis hoppas jag att Hegas kommer att översätta och ge ut även dessa.
Länk till adlibris och bokus

Snow White, som ju redan ursprungligen är en rätt så hemsk historia, tycker jag i och för sig blir något mjäkig i sin omtolkning. Elaka drottningen finns så klart med, men nog är hon elakare i den riktiga sagan? I Blevins version har den elaka drottningen ingen relation till Snövit från början och inte heller skickar hon ut en jägare att döda den stackars flickan. Men äpplet är så klart med och det biter Snövit i och faller genast ned i den djupa sömn som endast kan brytas av en prins kyss. Fast Snövit har så klart oturen att hamna i händerna på sju elaka troll som ser möjligheten att locka till sig rikedomar och skatter av de prinsar som vill prova att häva Snövits förtrollning. Och det där med att man måste kyssa Snövit är det så klart ingen som informerar prinsarna om som istället tror att de kan häva förtrollningen genom att ösa guld och silver på den vackra flickan, skatter som trollen givetvis tar hand om.
Länk till adlibris och bokus

Sagan om Jack och bönstjälken är jag inte lika bekant med sen tidigare, men jag tror nog att Blevins gör ett rätt så bra jobb med att göra denna till en läskigare variant. Här är det, till skillnad från i Snövit, i alla fall både blod och ond bråd död och det är ju lite det man förväntar sig när man läser nånting som ingår i en serie som heter Scary tales retold.

Böckerna på engelska tycker jag förresten funkar väldigt bra för de som vill läsa lite enklare böcker på engelska. Några svåra ord finns så klart, men som bredvidläsning på mellanstadiet är det inga större problem.

torsdag 6 juli 2017

Stora små lögner

Som pocket hos adlibris eller bokus
Liane Moriarty fick sitt författargenombrott med Öppnas i händelse av min död som också blev en försäljningssuccé. Den boken har nu jag inte läst. Däremot har jag njutit i fulla drag av Moriartys andra succé: Stora små lögner.

Handlingen utspelar sig i det lilla samhället Pirriwee utanför Sydney och kretsar kring tre kvinnor som alla har gemensamt att deras barn går i samma förskoleklass.

Celeste och Madeline är nära vänner sedan tidigare och lever ett utåt sett idylliskt småstadsliv med familjelycka. Den yngre och ensamstående Jane däremot är nyinflyttad och tas under Madelines vingar efter att Jane på introduktionsdagen till förskolan assisterat Madeline när hon vrickat foten. Janes son, Ziggy, blir olyckligtvis anklagad för mobbing och därmed inte inbjuden till födelsedagskalaset som resten av förskoleklassen blivit inbjudna till. För Madeline är det självklart att stå upp för sina vänner och hon bestämmer raskt att hennes dotter inte ska gå på kalaset om inte alla i klassen blir bjudna. Celeste hakar på och låter inte heller sina tvillingsöner gå och därmed är konflikten ett faktum. Skolans föräldrar delas i två läger, de som håller på Jane och den större gruppen som håller på det mobbade barnets föräldrar, de som vill få Ziggy avstängd från skolan. Konflikten blir alltmer infekterad, snart är hela Pirriwee delad i två läger, och konflikten når till slut sin kulmen på skolans årliga frågesportskväll för föräldrarna.

Enbart detta är en smarrig historia, men bokens titel, Stora små lögner, då? Både Jane, Madeline och Celeste döljer saker för sin omvärld, saker som är svåra att prata om, sådant de skäms för och sådant som kan verka fördömande i andras ögon.

Stora små lögner är lättsmält och medryckande, det är ett smart drag av Moriarty att varva kapitlen med skvaller och vittnesmål från den förödande händelsen under frågesportskvällen. Nyfikenheten kring exakt vad som inträffar denna kväll växer med varje kapitel. Trots att det nu är en lättsmält roman så får Moriarty in djupare och tyngre teman som kvinnomisshandel, övergrepp och det svåra i att hantera mobbing. Och nu ser jag fram emot att frossa i serien som bygger på romanen!

onsdag 5 juli 2017

Tisteltankar

Länk till adlibris och bokus
Allt börjar när Linns mormor sjunker ihop på perrongen. Linn, som ser på, blir som handlingsförlamad, hon vet inte vad hon ska göra. Men ambulans tillkallas och mormor körs in till sjukhus. Där dör mormor. Hennes liv går inte att rädda och med mormor dör en del av Linn.

När skolan ska börja igen efter sommarlovet har Linns klass splittrats upp när man hamnat på en ny skola efter att den gamla blivit fuktskadad. Linn hamnar i en klass där hon inte känner någon. Men i klassen går även Tim. Eller Badbollen, som Alice och Em kallar honom. Badbollen som ringde ambulansen när mormor segnade ner på tågstationen. Badbollen som Linn vet att hon borde tacka, men som hon inte vill ses tillsammans med eftersom det vore lika med socialt självmord. Men trots detta känner hon en samhörighet med Tim och hon dras till honom. Men oron för vad kompisarna Em och Alice ska säga är stor och Linn, som redan känner av hur vännerna glider ifrån henne, intar samma nedlåtande attityd mot Tim när hon är med dem.

Och som om det inte vore nog med oron kring att hamna utanför i skolan så är det också bekymmer hemma. Pappa blir av med jobbet och bråkar med mamma och så är det skilsmässa på gång mellan pappas bror och Lotten som Linn tycker så mycket om. Och så allt med mormor, sorgen efter henne, men framför allt rädslan inför döden som ibland tycks Linn övermäktig. Det är när hjärtat klappar som mest av oro som tisteltankarna tar över.

Låt mig börja med att säga: Älskar titeln! Tisteltankar. Man hör ju precis vad det handlar om. Det är de där elaka tankarna om sig själv som är så svåra att styra undan när osäkerheten tar över. Precis som med Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt ger Tisteltankar en pricksäker skildring av en tjejs osäkerhet på sig själv och längtan efter att passa in i en gemenskap som hon kanske ändå egentligen inte har så mycket gemensamt med eller som inte är riktigt rätt. Men i Tisteltankar tar sig huvudpersonens oro och osäkerhet andra uttryck och jag tycker det är bra att Eggert sätter ord på panikångesten. Överhuvudtaget tycker jag att Anette Eggerts roman är riktigt bra även om jag tyckte att de sista sidorna skyndade på lite väl mycket.

tisdag 4 juli 2017

Ingen ser dig

Mira brukar varje sommar åka iväg med bästa kompisen Olivia till hennes sommarställe i Skåne. Men i år har Mira och Olivia börjat glida ifrån varandra och Mira har inte ens blivit tillfrågad om hon vill följa med och eftersom Miras föräldrar fortfarande jobbar så har de tvingat Mira att vara med på sommarfritids istället.

Fritidset ska ha ett vildmarksläger där man ska ut i skogen och sova i vindskydd och Mira tycker att det hela är urtöntigt men det visar sig att de andra som ska vara med är helt okej. Det är tre andra som har anmält sig, två killar och en tjej i Miras ålder och så är det fritidsledaren Kenneth så klart. Det är Kenneth som kör ut alla till skogen. På vägen i bilen får de höra på radion om ett par farliga fångar som rymt från den närliggande Kumlaanstalten och alla tycker det känns osäkert att man nu ska tillbringa hela natten mitt ute i skogen när det kan springa omkring våldsamma rymlingar i närheten. Men Kenneth lugnar dem och säger att det inte är någon fara.

För att lägret ska kännas som att det är mer "på riktigt" samlar Kenneth in allas mobiltelefoner när de kommit fram. Man behöver ju inget sådant i skogen, säger han. Men så klart får alla låna Kenneths egen telefon och ringa hem för att säga att man kommit fram. Mira har precis pratat med sin pappa och tryckt bort samtalet när det surrar till i mobilen av ett sms. Mira kan inte låta bli utan trycker fram meddelandet och läser: "Gör det inte. Du kommer att ångra dig. Stanna kvar där du är".

Exakt vad är det Kenneth inte ska göra? Vad är det han kommer att ångra? Mira skäms för att hon har läst någon annans privata sms, så för att Kenneth inte ska få reda på det så raderar hon sms:et. Och hon kan ju inte heller säga nåt till de andra, för vad skulle de då tro om henne? Men budskapet i meddelandet oroar Mira.

Första kvällen blir ändå trevlig, men när de vaknar morgonen därpå så är Kenneths sovsäck orörd och Kenneth själv är spårlöst borta. Det går upp för gänget att fritidsledaren har lämnat dem helt ensamma under natten och nu är de övergivna i vildmarken, utan telefoner och utan att veta var de är eller hur man klarar sig själv i naturen.

Anna Knutssons och Ann-Christine Magnussons Ingen ser dig är nagelbitande sträckläsning och trots att det nu är några år sen jag läste boken minns jag fortfarande den där nervpirrande känslan av att inte veta hur det ska gå. Det här är en riktigt bra thriller för mellanåldern som håller än.

Thicker than water

Länk till adlibris och bokus
Anne Cassidy skriver i en kommentar till Thicker than water att många böcker har gjort starkt intryck på henne men få har stannat kvar i hennes tankar såsom Steinbecks Möss och människor. Det är ett påstående som även jag skriver under på. Thicker than water är alltså Cassidys egna moderna bearbetning av Steinbecks klassiska roman och det är mycket som känns igen från originalet. Cassidy har mer eller mindre tagit storyn rakt av och förlagt den i vår tid, detaljerna skiljer sig åt, men det går att känna igen det mesta.

I Cassidys version hankar sig fosterbröderna George och Lennie fram mellan olika jobb. Nu har de kommit till en pub i Hastings efter att de tvingats fly från senaste jobbet för att Lennie fick ett utbrott, vilket han får ibland när han inte kan besinna sig.

På puben är det meningen att George ska hjälpa till i baren och vara DJ. Han älskar nämligen musik och Georges och Lennie drömmer om att en dag starta en skivbutik i äkta vintagestil med LP-skivor för musikälskare. Men den store vänlige jätten Lennie tappar kontrollen än en gång och den här gången går det inte att fly mer.

Slutet på Thicker than water är så klart inte lika chockartat om man tidigare läst Möss och människor, men det är fortfarande ett starkt slut som etsar sig fast i minnet. Cassidys version är riktigt bra och Steinbecks roman kan i denna nya tappning leva vidare hos en yngre generation och dessutom tillgängliggöras för de som kan ha svårare att ta till sig en hel roman.

måndag 3 juli 2017

Tro på dig själv

Länk till adlibris och bokus
Tjejerna i Laxens bollklubb har problem med sammanhållningen i laget. Istället för att som tidigare vinna matcherna förlorar de nu match på match och de ligger i riskzonen för att bli nedflyttade. Självförtroendet hos spelarna är förståeligt nog inte det
bästa trots att tjejerna egentligen är duktiga spelare. Problemen ligger djupare än så, tävlandet om uppmärksamhet på och utanför plan har stört tjejernas spel och de funkar helt enkelt inte längre som ett lag.

Deras tränare, Tina, har insett var problemet ligger. För att kunna bli ett fungerande lag igen behöver tjejerna återfå förtroendet för varandra och sig själva och framför allt måste de lära sig att ha kul tillsammans igen. En träningshelg med övernattning ser ut att kunna hjälpa laget på en bit på vägen.

Tro på dig själv är första delen i serien om Handbollstjejerna och är skriven av danska Dorte Lilmose. Gillar man handboll så är detta en bok att sluka för det handlar mycket om själva handbollspelet och vad som händer på planen. Bland fotbollsböckerna finns det redan ett antal liknande böcker, men vad gäller handboll så har det knappt funnits något tidigare och därför är det kul att denna bok nu finns på svenska. Kul också att det handlar om ett tjejlag.

Skärvor av minnen

Länk till adlibris och bokus
Efter att mer eller mindre ha levt i en kappsäck de senaste fem åren, åkt från den ena platsen till den andra, levt i en lastbil och större delen av sin skolgång blivit hemskolad av sin pappa, så har nu pappa Andy tagit beslutet att Hayley ska få gå sitt sista skolår på high school i en riktig skola. De flyttar alltså hem till samma ort som de bodde i för många år sen, flyttar in i farmors gamla hus. Hayley återupptar kontakten med sin gamla barndomskompis Gracie och börjar leva ett till synes normalt tonårsliv. Men Hayley har svårt att finna sig till ro med sitt nya liv. Det finns sociala regler som hon missar och Hayley får finna sig i ständigt återkommande kvarsittningar när hon opponerar sig mot lärarna. Men skolan är inte Hayleys största problem. Tankarna på pappa, ansvaret hon känner för honom, går nämligen ut över det liv som en vanlig tonåring borde få leva.

Hayleys pappa är krigsveteran och har tjänstgjort i både Irak och Afghanistan. I andras ögon är han en amerikansk hjälte, något han avskyr att höra och han lider svårt av posttraumatisk stress. Andy sover dåligt, han kan vakna mitt i natten med mardrömmar och ångestskrik, han får raseriutbrott och har överhuvudtaget svårt att hålla tankarna på krigets upplevelser borta. Därför bedövar han sig själv med sprit och lättare droger. I perioder mår Hayleys pappa bra och klarar av att sköta ett jobb, men ofta varar det inte länge innan han får sparken. Hayley har därför blivit mer förälder till sin pappa än vad hennes pappa är till henne och hon jobbar hårt på att hålla uppe fasaden av en normal pappa-dotter-relation, vilket allt som oftast slutar med att hon får försöka sopa igen spåren av sin pappas tillkortakommande och bakslag.

Laurie Halse Anderson Skärvor av minnen kritiserar det amerikanska samhället där dyra sjuk- och hälsoförsäkringar gör att de som behöver vård och hjälp inte får det de behöver. Men romanen är mest av allt en skildring av en pappa-dotter-relationen i behov av räddning men där både Andys och Hayleys stolthet gör att de inte förmår ta emot hjälp utifrån. En liten fin kärlekshistoria piggar upp i allt elände också. Finn är killen som förmår att bryta genom Hayleys alla skyddsmurar och når fram till henne. För Hayleys skyddsmurar är skyhöga efter år av svek och efter att under stora delar av sin uppväxt fått ta hand om sig själv.


tisdag 20 juni 2017

Dags för disco

Länk till adlibris och bokus
Dags för disco är andra boken i serien Vänner 4-ever som bjuder på en hel del igenkänning för den som går på lågstadiet.

Det är alltså dags för disco och Jack vet inte riktigt hur det funkar på disco, han har ju inte varit på något innan. Hur mycket pengar ska man ha med sig? Vad ska man ha på sig? Hur ska man dansa? Edvin menar att man måste gå tillsammans med en tjej, han tänker fråga Julia, kan inte Jack fråga Emilia? Men Jack är rädd för att Emilia ska säga nej så det slutar med att Jack och Edvin har följe till discot.

När de kommer till discot börjar Edvin genast dansa med Julia. Det ser jättekul ut, men Jack vågar inte fråga Emilia så istället står de tysta och stela bredvid varandra ända tills Emilia går och köper popcorn. Då kommer bästa låten! Den som man bara inte kan stå still till utan som man bara måste dansa, hoppa, röra sig till. Stella drar upp Jack på dansgolvet och det är så roligt! Tills Jack ser hur Emilia står ensam i ett hörn med en strut popcorn. Tänk om Emilia tror att Jack inte vill dansa med henne nu? Hur ska han lösa detta?

Marie Oskarsson skriver vardagsnära om livet på lågstadiet med kompisar, skolan och lite kärlek. Det här är en hit för den som kommit förbi nybörjarläsningen!

måndag 19 juni 2017

Dödens märken

Länk till adlibris eller bokus
Ett flödessvall omgärdar en galax med flera beboeliga planeter. Det här flödessvallet rör sig genom galaxen, det finns där ständigt men dess intensitet varierar och det syns ibland som nån form av norrsken. Detta flöde påverkar människorna som bor i galaxen, dels i form av de unika flödesgåvor och öden varje människa har och dels genom att påverka och ligga till grund för religioner och politik.

På planeten Thuve lever två folkslag, dels de fredsälskande thuvesiterna och dels de mer stridslystna Shotet-folket. Akos tillhör thuvesiterna och kommer från en inflytelserik familj. När Shotet-folket får nys om hans öde kidnappas han tillsammans med sin bror och blir fånge hos Shotets tyranniske regent, Ryzek.

Ryzeks yngre syster, Cyra, lider enormt av sin flödesgåva. Hennes gåva orsakar henne enorm fysisk smärta som hon genom beröring kan föra över till andra människor, något hennes bror utnyttjar för att tortera sina fiender. Cyras och Ryzeks relation är knappast den bästa men när Ryzek upptäcker att Akos gåva stoppar andra personers flödesgåva för han samman Akos med Cyra för att lindra hennes smärta.

Ett till en början högst motvilligt sammanförande leder snart till insikten om att de har en gemensam fiende i Ryzek. Och Cyra har också något som Akos vill ha och behöver. Hon kan hjälpa honom att lära sig att slåss, vilket han måste lära sig för att kunna rädda sin bror som också hålls fånge av Ryzek. Omväxlande får man följa Akos och Cyra och hur deras relation går från fiendeskap till djup vänskap och till och med något mer.

Det här är grundhistorien i Veronica Roths Dödens märken, men det hela är mycket mer komplicerat, i alla fall känns det så i mitt huvud. Flödessvallet och flödesgåvorna är ganska diffusa. Det finns allianser mellan olika planeter och olika familjer som jag tycker är röriga. Och så finns här mitt i allt orakel som kan avgöra vad som ska ske i framtiden. Det är lite för komplicerat, lite för snårigt att komma in i och jag förstår inte heller riktigt varför vi får följa Cyra utifrån jagperspektiv medan Akos berättelse återges i tredje person. Det finns en karta över galaxen i början, men jag hade hellre sett en karta över planeten Thuve och en förteckning över de mäktiga släkterna och hur de hänger ihop med varandra med allianser och familjeband.

Jag tyckte väldigt bra om Divergent-serien, men det här faller jag dessvärre inte för, även om jag delvis imponeras över Roths enorma världsbygge. Andra delen i denna duologi kommer jag därför med största sannolikhet inte att bry mig om att läsa.

Stort tack till Modernista för recensionsexet!

fredag 16 juni 2017

Hemmet

Länk till adlibris och bokus
Mats Strandbergs Färjan var en mycket trevlig skräckupplevelse och jag har sett fram emot att läsa Hemmet ända sen jag fick nys om att den höll på att skrivas.

Hemmet är äldreboendet Tallskuggan som ligger i ett litet samhälle på västkusten. Hit till avdelning D ska Joels mamma, Monika, nu flytta. Demensen har förändrat Monika, gjort att hon inte längre klarar att bo ensam hemma och Joel har inför flytten tillfälligt fått flytta tillbaka till sitt föräldrahem för att ta hand om sin mamma och sköta flytten och försäljningen av sitt barndomshem.

På avdelning D jobbar Nina sen många år tillbaka. Som tonåringar var Nina och Joel bästa vänner men omständigheter ledde till att Nina bröt kontakten med Joel och då även med Monika som betydde väldigt mycket för Nina. Och trots alla åren på Tallskuggan och arbetet med äldre och dementa så blir mötet med den förändrade Monika väldigt känslomässigt för Nina.

På Tallskuggan försämras Monika snabbt. För snabbt. Hon får våldsamma utbrott, pratar om och med sin sedan länge avlidne make allt oftare och det är inte bara Joel och Nina som reagerar på Monikas tillstånd. Monika tycks veta saker som hon inte borde känna till och personalen på Tallskuggan lägger märke till hur även de andra boende ändrar beteende. De pratar om han den nye som flyttat in. Ängeln som ska rädda dem eller han den otäcke som skräms. Han som flyttade in samtidigt som Monika.

Att som Strandberg placera handlingen på ett äldreboende blir vardagsnära och samtidigt krypande obehagligt i och med att de boende är dementa och därmed oberäkneliga och ej tillförlitliga. Det klaustrofobiska draget från Färjan återkommer på sätt och vis även i Hemmet, bara det att nu är det inte människor som är instängda och fångade på en båt, de är fast i sig själva såsom offer för demenssjukdom där ingen längre lyssnar eller tar deras berättelser på allvar. Det är skickligt skildrat. Dessutom tycker jag det är behjärtansvärt hur Strandberg också uppmärksammar den svenska äldrevården med eldsjälarna som jobbar där, de äldre som glömts bort och det svåra i att tvingas bli förälder åt sin egen mamma eller pappa. Scenen där Joel lämnar Monika på boendet första kvällen är oerhört känslosam med Monika som bara vill hem igen och undrar vad hon gjort för fel och Joel som försöker intala sig själv att han gör rätt, eftersom han ju själv inte klarar av att ta hand om sin mamma.

Relationer står alltså, precis som i Färjan, lika mycket i fokus som skräckberättelsen i sig och det är en kombination som jag tycker mycket om. Jag tyckte i och för sig att Färjan innehöll fler och mer effektfulla skräckelement, Hemmet är obehaglig och skrämmer på ett helt annat vis, men det är likväl en ypperligt komponerad skräckroman.

onsdag 14 juni 2017

Bellman på skattjakt

Länk till adlibris och bokus
Det är ett ganska så smart drag av Peter Gissy att korsa alla barns favoritfigur, Bellman, från de roliga historierna med deckargenren. Det är enkelt och lättläst, fnissigt och lite spännande också.

I böckerna om Bellman som deckare har Bellman, ryssen och norrmannen slagit ihop sig och bildat en privatdetektivbyrå, det finns alltså flera böcker, men jag har läst Bellman på skattjakt. Berättelsen börjar med att Bellman och kompani får ett uppdrag av en fisförnäm dam. Hennes älskade collie, Napoleon, har sprungit bort. Och imorgon är det ju Napoleons födelsedag med leverpastejstårta och allt! Bellman måste hitta hunden innan imorgon! Sista spåret efter collien slutar bakom Folkmuseet så det är dit Bellman, ryssen och norrmannen beger sig för att börja spana. Och det är nu som gänget får ett riktigt brott att bita i istället. För under tiden som de bedriver spaning utanför museet passar några riktiga skurkar på att bryta sig in i museet och stjäla en ovärderlig diamant. Bellman och kompani blir så klart inblandade. Men ska de, som inte ens kan hitta en bortsprungen hund, kunna lösa det här brottets gåta?

Bellman på skattjakt är en lättläst berättelse med typ roliga-historier-vitsar som drar åt typ deckarhållet. Lite fart och spänning blir det, men personligen tycker jag det är rätt så banalt. Fast nu är ju målgruppen barn i 6-9 års åldern och hos dem går detta hem med all säkerhet!

måndag 12 juni 2017

Tusen tips till en fegis

Länk till adlibris och bokus
Rolf bor i ett magnifikt hus i centrala Paris med sin förmögna familj. Huset är så stort så att alla i familjen har eget badrum det hänger kristallkronor i i stort sett alla rum och om söndagarna kommer tjocka släkten på tjusiga släktluncher där betjänter och hushållerskor passar upp. Dessa middagar är urtråkiga om man är barn och väldigt jobbiga om man dessutom alltid råkar tappa skeden i soppan så att det skvätter på faster Beatrice, eller liknande saker, vilket tyvärr händer Rolf rätt så ofta.

Rolf har annars allt en rik pojke kan tänkas önska sig. Allt som går att köpa för pengar alltså, för det är bara det att det som Rolf önskar sig allra mest inte går att köpa. Och det Rolf vill ha allra mest det är mod. Rolf önskar att han inte var en sån fegis, och han önskar framför allt att han vågade prata med Ofelia som jobbar i kvartersbutiken där han bor. Men varje gång han försöker så skakar hans ben okontrollerat och alla ord försvinner. Gång på gång står han där som en tyst fånig mus.

Rolf önskar att han kunde bli lika modig som den han är i sina dagdrömmar, den modige Errolf som släcker bränder och räddar damer i nöd. Han läser böcker om hur man ska göra för att bli modig och Rolf vet att om man vill bli modig måste man våga göra saker trots att man är rädd. Men hur ska det gå till? Kommer han att våga prata med Ofelia?

Eva Susso har skrivit Tusen tips till en fegis som är första boken om Rika Rolf. Det är en väldigt charmig berättelse med lite kärlek och en hel del humor. Överklassmiljöerna känns förvisso väldigt gammalmodiga, men förstärker samtidigt bilden av pojken som har allt, men ändå inte.

Myrstackarna

Länk till adlibris eller bokus
Vem är det mest synd om i skogen? Jo, myrstackarna så klart! Denna gamla gåta som fått ge namn åt denna nya fakta bok om myror känner nog de flesta till. Fast så himla synd om myrorna är det inte enligt Anna Hansson som öser en rad intressant och rolig fakta om myror i Myrstackarna som är första boken i en ny serie, Intresseklubben fakta. Vanlig "torr" fakta om olika myrsorter blandas med lite knasigare fakta som till exempel att man förr i tiden trodde att myror kunde användas som medicin mot feber. Och inte visste jag att myrdrottningen kunde bli så gammal som tjugo år! De ofta detaljrika illustrationerna av Maria Andersson Keusseyan bidrar till den humoristiska glimten.

Myrstackarna är en faktabok för den som kommit över den första börja läsa-tröskeln, för en del långa och krångliga ord finns här, även om det mesta är lättläst. Jag ser fram emot fler böcker i serien, för det här tyckte jag var både roligt och lärorikt.

torsdag 1 juni 2017

Vända världen rätt

Länk till adlibris och bokus
Efter Jennifer Nivens debutroman Som stjärnor i natten var förväntningarna hyfsat höga på hennes andra roman, Vända världen rätt. Men njä, jag föll inte för Vända världen rätt. Jag tycker visserligen storyn är påhittig och låter intressant, men det är lite för konstlat, blir lite för tillrättalagt och korrekt och slutet är lite för sött och lyckligt i min smak (inte för att jag kräver dödsfall som i förra boken för att bli nöjd, men det blir för bra bara). Jag blir tyvärr heller aldrig tillräckligt engagerad under läsningen för att jag ska bry mig så värst mycket om vad som händer.

Storyn är alltså denna: Jack är ansiktblind. Alltså på riktigt. Han lider av prosopagnosi vilket innebär att han inte kan känna igen ansikten över huvud taget, han kan inte ens känna igen ansikten på de han umgås med mest och träffar dagligen. Inte ens sina egna föräldrar eller syskon kan han känna igen på ansiktena utan istället har Jack lärt sig att känna igen folk på attribut och detaljer såsom röster och hur någon pratar, olika gester eller gångstilar, fräknar eller födelsemärken. Frisyrer funkar inte som igenkännande attribut eftersom folk i allmänhet har för vana att ändra dessa och att skilja ut personer i grupp är en mardröm för Jack. Jack misstänker själv att hans prosopagnosi startade när han som sexåring slog i huvudet, men han aldrig någonsin berättat för någon om sitt problem. Ingen känner till hans hemlighet och han sliter hårt för att låta det förbli en hemlighet.

Libby är kanske Amerikas fetaste tonåring. Eller hon var åtminstone det tills för några år sedan då hon blivit så stor att hon blev tvungen att lyftas ut ur sitt eget hus med hjälp av en lyftkran. Nu är hon bara gravt överviktig med en vikt på ca 140 kg, men hon är inte längre sängliggande och fånge i sitt eget hem, hon rör sig smidigt, är snabb och älskar att dansa. Men tyvärr ser andra människor fortfarande bara hennes extra kilon.

Libby och Jack möts när Libby börjar på Jacks skola. Nu är det så att Jacks kompisar är skitstövlar. De har kommit på ett prank som de tycker är asball, men som samtidigt är sjukt förnedrande. Tjockisrodeo kallar de det för och det går ut på att man ska klänga sig fast på en tjock tjejs rygg och sen hålla sig kvar så länge man kan medan den ovetande tjejen försöker skaka av sig killen. Detta blir Jack utmanad på och hans utsedda offer är Libby. Jack vill absolut inte göra detta, han är egentligen en schysst kille, men för att ingen annan ska förnedra Libby, någon som inte ens förstår hur förödmjukande grejen är, så gör han det. Det är bara det att Libby är stark, inte bara att hon har ett starkt psyke, hon är också fysiskt stark och lyckas helt enkelt slå ner Jack. Det blir förhör inne hos rektorn med samhällstjänst och stödgruppssamtal för båda två och en begynnande vänskap tar vid. En vänskap som blir omvälvande för både Jack och Libby.

Att gissa hur den här vänskapen utvecklas är inte direkt någon svår nöt att knäcka. Till skillnad från Som stjärnor i natten så innehåller Vända världen rätt en god portion humor, vilket är befriande med tanke på att man annars hade fått moralen skriven på näsan romanen igenom. Min behållning av Vända världen rätt är, tyvärr, kort och gott att jag lärt mig vad prosopagnosi är och hur det kan vara att leva med detta.

onsdag 31 maj 2017

Den mörkaste delen av skogen

Länk till bokus och adlibris
I en glänta i skogen intill Fairfold finns en kista av glas. I kistan vilar en älvprins med horn, förtrollande vacker. Prinsen själv är förtrollad och sover i glaskistan som är tillverkad av tårar som gör den okrossbar. Älvprinsen har vilat där i generationer och Fairfolds ungdomar brukar komma till gläntan, festa runt kistan och till och med dansa på den. Mer än en har försökt krossa glaset och mer än en har viskat sina hemligheter till den sovande prinsen.

Invånarna i Fairfold vet att akta sig för älvorna, trollen, skogsrån och allt annat som lever i skogarna. De sätter ut mjölk om kvällarna för att blidka älvorna, de vet att vara artig om eller när de möter en varelse, de vet att skydda sig när det är fullmåne genom att sätta på sig strumporna ut och in och stoppa järn i fickorna. Turister flockas årligen till skogarna för att uppleva de sagolika varelserna och de är ofta inte lika försiktiga. Varje år dödas minst en turist i skogarna och fler försvinner spårlöst.

Ben och Hazel är syskon och de är uppvuxna i Fairfold och vet allt om att akta sig i skogarna. De tycker inte att det är konstigt att Bens bästa kompis, Jack, är en bortbyting, att varenda förskoleunge varje år tillverkar amuletter av rönnbär som skydd mot älvorna eller att magiska ramsor faktiskt kan vara på riktigt. Både Hazel och hennes bror Ben är förälskade i den vackre prinsen och båda två drömmer om att en dag få vara den som väcker honom. Men alla som bor i Fairfold vet att man ska akta sig för att uttala sina önskningar högt. Och man ska definitivt akta sig för att göra överenskommelser med älvorna.

En dag är kistan krossad och prinsen är borta. Vem har krossat kistan? Och var är prinsen?

Vilken njutning det var att läsa Holly Blacks Den mörkaste delen av skogen! Den är vacker som en saga, lika ond som förförande. Det är lika mycket delar fantasy som gammaldags saga och lättsmälta high school-miljöer med de "vanliga" tonårsbekymren kärlek, familj och vänskap. Jag gillar det sagoaktiga, skogsvarelserna som lever sida vid sida med människorna, detaljerna med älvskydd, historien med bortbytingen Jack, Hazel som vill vara en riddare och Ben som slutat sjunga. Det är mycket med Den mörkaste delen av skogen jag gillade och jag summerar helt enkelt med att säga att jag tyckte mycket om den här boken.

torsdag 25 maj 2017

Maximus ring

Länk till adlibris och bokus
Maximus ring av Patrik Bergström är första delen i serien Legenden om örnfolket, en fantasyserie för lågstadiet. Remus tillhör örnfolket, ett folk som ser ut precis som människor, bara det att de är en knappt tvärhand höga. Örnfolket lever uppe i bergen på en ö som heter Argonia och som är delad i två riken. Örnfolket kan kommunicera med örnar och Remus bästa vän är också en örn som heter Aquila. Nere i dalen, i Flodhem, lever vanliga människor och dessa skyr Remus. Människorna jagar nämligen örnar och Remus anklagar också människorna för hans föräldrars död.

Men när vulkanen på ön vaknar hotas inte bara örnfolket, utan även människorna befinner sig i stor fara. Det enda som kan stoppa vulkanen från att få ett utbrott är en ring som tillhörde den mäktige trollkarlen Maximus och Remus får veta att han är den enda som skulle kunna finna ringen och med ringens hjälp stilla vulkanen som hotar att utplåna allt.

Tillsammans med örnen Aquila ger sig Remus av på jakt efter Maximus ring som finns gömd bland människorna. Det första som händer är att Remus och Aquila blir nedskjutna och Remus tvingas förlita sig på hjälpen från en människa.

Maximus ring bjuds läsaren in till en, vad som känns som, en rätt så omfattande fantasyvärld. Texten och meningarna i boken är i och för sig lättlästa, men här är många svåra namn att hålla reda på och det känns som att här finns en hel del bakgrundsinfo som man måste ha koll på och hålla i huvudet när man läser. Det här är inte riktigt min typ av bok, men jag kan tänka mig att Legenden om örnfolket kan funka som inkörsport för blivande fantasyälskare.

onsdag 24 maj 2017

Sommarlovet

Länk till bokus och adlibris
Sommarlovet har börjat! Magister Sakarias har meddelat att han inte vill se sina elever på två månader. Men vad ska Mattis, Jakob och Egon göra nu då? När magistern är borta så finns det ingen som kan berätta spännande historier för dem. Det är magister Sakarias systers fel alltihop, för det är henne magistern ska till. Systern är säkert en sur gammal tant, tänker Jakob och Mattis, och så ritar den en sur gammal tant på muren.

Svineri att klottra så på muren, tycker två tanter som råkar gå förbi lite senare. Pojkarna hör tanterna, och de vill så klart inte hamna i trubbel för att ha klottrat så de instämmer i tanternas klagomål. Tanterna tycker då istället att pojkarna är så trevliga och söta och vips har de tre kompisarna tjänat ihop till sin första glass. Några höns och bildäck senare har killarna fått ihop till ytterligare glasspengar. Vem hade kunnat ana att man kunde tjäna pengar på en massa bus!

Sommarlovet av Ole Lund Kirkegaard är en skön och rolig sommarbok som nu getts ut för första gången på svenska. Och precis som Kirkegaards andra historier är den helt utan moralkakor. De fyra kapitlen spänner över drygt 40 sidor och är en lagom lång och lättläst bok för barn i lågstadieåldern.

söndag 21 maj 2017

Bennys hemliga rapporter

Länk till adlibris och bokus
Sommarlovet har precis börjat och Benny och hans kompisar Valentina, Leo och Alice har redan lagt upp en plan om hur lovets lata dagar ska tillbringas i Alice källare och spela tv-spel. Det kommer att bli det bästa sommarlovet någonsin! Men en vattenläcka hemma hos Valentina riskerar istället att göra den här sommaren till den värsta någonsin. Valentinas föräldrar behöver 500 000 för att kunna fixa läckan och göra huset beboeligt igen, men det här är pengar som Valentinas föräldrar absolut inte har och de kan inte komma på någon annan lösning än att flytta. Och då snackar vi alltså inte att flytta till ett nytt hus, utan planen är att flytta tillbaka till Bosnien och bo hos Valentinas mormor.

Valentina vill inte flytta. Alice och Leo vill inte att Valentina ska flytta och Benny, som är hemligt kär i Valentina, vill absolut inte att hon ska flytta. De måste alltså på nåt vis få ihop den där halva millen så att Valentina och hennes familj ska kunna bo kvar.

Men hur får man ihop en halv miljon på ett sommarlov? Bara att försöka begripa exakt hur mycket en halv miljon egentligen är är ett tillräckligt stort problem att försöka lista ut, så hur kan ett gäng elvaåringar skramla ihop en sån summa? Det gäller att utarbeta en plan: en affärsidé. Gänget sliter och jobbar häcken av sig med att hjälpa pizzerian med hemleveranser, stajla trädgårdar, hyra ut en pensionär och efter en vecka har de skramlat ihop ynka 500 spänn. Det duger inte! De måste tänka större. Mycket större!

Bennys hemliga rapporter vann Barnens romanpris i fjol (eller Barnradions bokpris som det numera heter) med motiveringen: "Det är en känslomässigt stark och ovanligt spännande dagboksroman om vänskap och kärlek och samtidigt något så ovanligt som en humorbok som passar alla." Känslomässigt stark kanske jag inte skriver under på, men humor: jajemän! Det är ett fartfyllt sommaräventyr som bjuder på en härlig feelgood-känsla.

Lägret

Länk till adlibris eller bokus
Hannahs bästa kompis Emil ska åka på konfirmationsläger under sommaren, det känns inte alls likt Emil och Hannah som är orolig för att hon börjat glida bort från sin bästa kompis bestämmer sig för att också åka. Lägret har musikinriktning och det är egentligen musiken som lockar mer än själva konfirmationen. Hannah är varken döpt eller troende och diskussionerna om Gud och Jesus känns väldigt främmande för henne. Men det jobbigaste är att Emil uppträder som om han inte vill ha med Hannah att göra. Hannah känner sig helt fel på lägret, men de andra lägerdeltagarna verkar acceptera henne och vill få med henne i gemenskapen, en gemenskap som Hannah upptäcker att hon faktiskt gärna vill var med i.

Hannah är dock inte den enda som känner sig utanför på lägret. Jonathan gillar att ifrågasätta, det ligger ett mörker över honom och han gillar att teckna demoner och djävlar i sitt block.
En natt vaknar Hannah upp ute i skogen som omger stiftsgården, hon har gått i sömnen och skogen är förbjudet område efter att mörkret lagt sig eftersom det hände något hemskt här för ett antal år sen. Men Hannah är inte ensam i skogen. Hon upptäcker en snyftande och vettskrämd Jonathan och när hon försöker hålla om och trösta honom upptäcker hon att han är helt genomdränkt av blod. Men blodet är inte hans.

Nästa dag har Jonathan åkt hem. Man säger att han har blivit sjuk. Hannah vet inte om hon ska våga berätta för någon av de andra om Jonathan och om blodet. Hände det ens på riktigt? Hannah vet inte vad hon ska tro, men det mest oroväckande är att hon fortsätter att gå i sömnen och vaknar upp i skogen mer än en gång. Ligger det nån sanning i de spökhistorier som berättats på lägret om den unga kvinnan som blev besatt av djävulen och mördade sina vänner på stiftelsegården?

Lena Ollmarks Lägret är en bok som tar upp funderingar kring tro mycket mer än vad jag räknat med och de läskiga inslagen är inte alls så påtagliga som jag tänkt mig. Lägret blir därför mindre av en rysare och mer av en bok om identitetssökande och tro och jag känner mig tyvärr inte helt tillfreds efter att ha läst ut boken. Den saknar något. Och det som ska vara läskigt får en allt för konstlad förklaring i slutändan. Skildringen av hur Hannah hittar sig själv känns däremot genuin och den gillar jag.

lördag 20 maj 2017

Droppstensgrottans hemlighet

länk till adlibris eller bokus
Droppstensgrottans hemlighet är andra boken i serien om Klarabelladeckarna av Åsa Öhnell. Det är sommarlov och Klaras familj ska till Kreta en vecka. Men när det kommer fram visar det sig att researrangören har gjort nåt fel och de får inte rum på det hotell som de bokat. Som kompensation får familjen istället rum på ett mycket finare hotell. Det spelar i och för sig inte ett dugg roll för Klara eftersom storasyster Malin ändå inte vill bada utan bara spana på den snygge bartendern vid poolen. Skittråkigt! Så det är först när plötsligt bästa kompisen Bella dyker upp på hotellet med sina föräldrar som semestern ser ut att kunna bli lyckad.

På hotellet bor även en dokusåpakändis, Trixi Silva, en rätt så dryg och uppmärksamhetstörstande person, som under vistelsen får ännu mer uppmärksamhet när det visar sig att någon har stulit hennes smycken. Klara och Bella blir ofrivilligt indragna i fallet och börjar på egen hand luska och undersöka vem som kan ha stulit alla värdefulla smycken. Det osar sannerligen katt nånstans, men är ledtrådarna verkligen vad de ser ut att vara?

Detta är tredje boken om Klara och Bella som jag läser och det jag gillar med Klarabelladeckarna är att de är lättlästa och dessutom funkar väldigt bra för målgruppen utan att det blir vare sig för snällt eller mesigt. Det är klassiska deckarmysterium som presenteras i böckerna och spänningen är hög även i Droppstensgrottans hemlighet, framför allt mot slutet.

torsdag 18 maj 2017

Spöknät

Länk till adlibris och bokus
Det är sommarlov, ett rätt så stilla och händelselöst sommarlov. Tino är ensam kvar i villakvarteret sedan bästa kompisen Benji flyttat och Tino försöker istället att muntra upp och ta hand om sin mamma, få vardagen att fungera. Tinos mamma har varit deprimerad ända sedan Tinos pappa lämnade familjen för en ny kvinna. Det är nog ett år sen nu pappa lämnade dem, men mamma verkar på nåt vis än mer nere än någonsin. Det är knappt att hon orkar upp ur sängen ens och Tino försöker låta henne vara, låta henne vila.

Men en dag när Tino ska gå för att väcka sin mamma så är hon spårlöst försvunnen. Bara så där. Ingen lapp, inget meddelande. Tino ringer så klart polisen, men de kan inte göra så mycket, har inte heller några spår att gå på.

Samtidigt med att Tinos mamma försvinner dyker en blek, mörkhårig tjej upp i kvarteret. Hon beter sig minst sagt annorlunda, pratar gammalmodigt och klär sig på samma vis. Hon presenterar sig som Akki och Tino är övertygad om att hon är nån sorts lajvare som inte riktigt kan gå ur sin roll. Till en början tror Tino att det är Akki som har flyttat in i huset där Benji bodde, men när han knackar på nästa dag så är det någon helt annan som har flyttat in där. Men Akki fortsätter att dyka upp när Tino minst anar det. Det är något obehagligt och väldigt annorlunda med henne och Tino vet inte riktigt vad han ska tro när hon berättar att hon vet var hans mamma tagit vägen. Akki erbjuder sig att hjälpa Tino, men går det att lita på Akkis hjälp?

Petrus Dahlins sommarrysare, Spöknät, från förra året är en riktig otäck och originell skräckis. Historien börjar snällt och beskedligt för att mot slutet bli allt otäckare. Mina tankar under läsningen gick till både Ajvide Lindqvists och några av Neil Gaimans läskigare böcker. Och det är ett från mig bra betyg!