måndag 23 oktober 2017

Tuffa gänget

länk till adlibris och bokus
Herr Varg är gruvligt trött på att ständigt betraktas som farlig och ond. Så för att försöka göra nåt åtdetta så bestämmer sig Herr Varg för att han och hans kompisgäng bestående av Herr Piraya, Herr Haj och Herr Orm, som ju alla anses vara ena riktiga busar, ska börja göra en massa goda gärningar för att få folk att ändra uppfattning om dem. Men att försöka göra nåt snällt visar sig vara lättare sagt än gjort när alla är livrädda för en.

länk till adlibris och bokus
Aaron Blabey har skrivit om Tuffa gänget som inleds med boken En god gärning och gänget fortsätter att försöka förbättra sitt rykte i nästa bok, En ruggig historia, där ett gäng burhöns ska undsättas från sitt trista instängda liv, och resultatet av Tuffa gängets goda gärningar får ungefär liknande resultat som i första boken. (Det är framför allt Herr Orm som har svårt att skilja på att hjälpa andra och att hjälpa sig själv i den här delen) Men roligt är det och väldigt fartfyllt.

Det är inte mycket text och böckerna följer trenden med humorböcker liknande Vår trädkoja och Dagbok för alla mina fans där bilderna är minst lika viktiga. Men skillnaden är att Tuffa gänget har en yngre målgrupp. Men även en vuxen läsare kan absolut uppskatta de här hysteriskt roliga böckerna.

Tredje delen om Tuffa gänget, En gnagares hämnd, kommer våren 2018, något jag helt klart ser fram emot!

De försvunna

Länk till adlibris och bokus
Det är sommar och Judit och åtta andra barn ska på en veckas lägerresa. Den vita bussen slingrar sig genom skogslandskap på ensliga vägar. Men så kränger bussen till och plötsligt har den kört av vägen. Chauffören klagade tidigare över att hon inte mådde bra. Nu lever hon inte längre. Förutom chocken så har de andra klarat sig hyfsat, bara en tjej som heter Noomie har klämt fast foten och skadat sig. Men eftersom de befinner sig mitt ute i ingenstans saknar telefonerna täckning och den vuxne ledaren ger sig iväg tillsammans med två av barnen för att söka hjälp. De andra sju uppmanas att vänta vid bussen tills de kommer tillbaka. 

Mer än ett dygn hinner gå. Matsäcken de haft med sig börjar ta slut och gänget bestämmer sig för att de inte kan vänta längre. De lämnar bussen och börjar gå. Vart vet de inte, men följer de vägen åt nåt håll så måste de ju förr eller senare komma fram till något eller till någon som kan hjälpa dem. Men vägen tar slut och de tvingas slå läger i en glänta. Maten är vid det här laget slut och dunken med vatten innehåller bara några droppar. Läget är akut och saken blir inte bättre av att det i gruppen finns många starka viljor och mer än en som stör sig på någon annan. Man kommer överens om att alla beslut ska tas demokratiskt efter röstning och för att de ska kunna lita på varandra får ingen av dem undanhålla några hemligheter, vilket visar sig att fler än en av dem har. 

Det är genom Judit vi får följa gruppen, det är hennes åsikter som färgar vad vi tycker om de andra i gruppen och det är Judit som vi förstår bär på den mörkaste hemligheten. Tittar man bara på bokens omslag så skulle man kunna tro att Cecilia Lidbeck skrivit en rysare, men De försvunna är mer åt  psykologisk thriller-hållet och handlar mer om hur psyket påverkas när man är vilse, hungrig, rädd och börjar förlora hoppet. De försvunna handlar om att överleva och även om händelseförloppet mest präglas av hur gänget försöker klara sig, skaffa mat för dagen, så bidrar intrigerna i gruppen till att det här blir riktigt ruskig och spännande. 

tisdag 17 oktober 2017

The perks of being a wallflower

Länk till adlibris och bokus
Charlie är en wallflower, en fluga på väggen, en betraktare. En som alltid står vid sidan om och ser på. Han är en grubblare, en rätt så introvert typ som hellre tänker ett steg längre innan han agerar. Men efter att hans vän nyligen tagit livet av sig bestämmer sig Charlie för att det behövs en förändring. Och när är väl bättre att börja om på nytt om inte första året på high school? Charlie bestämmer sig för att bli en som är med, en som deltar istället.

I high school skaffar sig Charlie nya kompisar, styvsyskonen Sam och Patrick, som går sista året på high school och de guidar honom i hans nya liv med fester, gemenskap, tjejer och första dejter, fylla och cigaretter.

Stephen Chboskys The perks of being a wallflower har nästintill kultstatus och läses flitigt i amerikanska skolor. Det är dock först på senare år då boken filmatiserats som en svensk översättning kommit. Boken är skriven som en brevroman och vi får följa Charlie under hans första år på high school genom de brev han själv skriver till en okänd vän. I breven berättar han allt. Han skriver om skolan, sin engelskalärare som ger honom extrauppgifter och böcker att läsa, han berättar om vad som händer hemma med syskon och han berättar om allt han är med om tillsammans med sina nya vänner. I breven får vi ta del av lyckorus, besvikelser och ångest. Det som är väldigt framträdande är att Charlie tycks vara väldigt känslig till sin natur, dessutom är det lätt att få för sig att han har nån form av autism eftersom han inte alltid verkar kunna läsa av sociala situationer. Men jag tror inte att det är meningen att man ska uppfatta honom som autistisk utan mer som en väldigt försiktig och analyserande person som dessutom hellre sätter andra personer före sig själv. 

Handlingen utspelar sig i början av 1990-talet och för mig som är uppvuxen under denna tid är det dessutom extra kul och nostalgiskt att läsa om blandband, musik och artister som jag växt upp med. 

torsdag 12 oktober 2017

Sjörök

Länk till adlibris och bokus
Sjörök är andra delen i mor och dotter Stens samarbete kring rysartrilogin Havsfolket.

I första boken, Djupgraven, får Tuva reda på att hon är en bortbyting. Hon tillhör egentligen havsfolket, ett folk som lever i havet och som människorna i skärgården bildat en pakt med för att  skydda varandra. Det är inte många, förutom Tuvas närmsta familj, som känner till vem Tuva egentligen är, gälarna som syns som ärr på hennes hals är Tuva noga med att dölja bakom sjalar och höga kragar.

Det har precis varit sportlov och en märklig dimma vilar över hela skärgården. Tuva tycker den påminner om samma tjocka dimma som var i höstas när Axel försvann spårlöst, men det vill hon helst inte tänka på. Hur som helst så är det som att hela världen är inbäddad i bomull och det går inte att se många meter framför sig. Men det konstigaste är att dimman inte vill försvinna. När Österman, som kör skolbåten, är med om en olycka och ingen vill berätta vad som hänt honom börjar Tuva förstå att det nog inte är någon vanlig dimma ändå. Snart börjar hon också höra en kvinnoröst som säger att pakten är bruten, att människorna i skärgården måste dö och att Tuva måste välja vilken sida hon ska stå på - människornas eller havsfolkets.

Det var givet att Sjörök skulle få följa med till senaste stughelgen på Runmarö, som ju förekommer i boken. Efter att ha läst Djupgraven förra hösten var jag gudaglad att badsäsongen var över för det året eftersom jag nog aldrig hade vågat så mycket som doppa tårna i havet efter att ha läst om vad som skulle kunna dölja sig i djupen. Nu visste jag lite vad jag kunde vänta mig och därför blev jag inte lika skrämd av Sjörök. Dessutom fokuseras det mer på Tuvas relationer och hennes identitetssökande i denna andra del. Inte lika läskig som Djupgraven alltså, men mysigt ruggig och ryslig är Sjörök ändå och jag ser givetvis fram emot avslutande delen.

måndag 9 oktober 2017

Liftarens guide till galaxen

Länk till adlibris och bokus
Douglas Adams Liftarens guide till galaxen räknas ofta till en av vår tids kultklassiker. En bok man bör ha läst. Jag har förvisso sett filmen från 2005, och den var väl ok som jag minns det. Att läsa boken har stått på min att-göra-lista ett tag för jag vill ju förstå storheten med denna humor-sci fi. Dock kunde jag ganska så omgående konstatera att detta inte var min kopp te.

Visserligen är Liftarens guide till galaxen fantastiskt fantasifull, den är knasig och har ett slags hyperaktiv berättarglädje. Det påminner faktiskt stundtals om när man läser berättelser skrivna av barn i 8-10-års åldern där detaljer och orsakssamband berättas ingående, ni vet när man faktiskt medan man läser nästan kan höra hur barnet suttit och fnissat medan hen skrivit. Lite så. Men alltså, nä. För min smak är det alldeles för många avbrott i historien, det är en, för att citera boken själv "...ganska ojämn bok /.../ och den innehåller en del artiklar som den tillfällige redaktören just för tillfället ansåg vara intressanta." Ungefär så. Jag tycker visserligen början är rätt kul med motorvägsbygget och så, men sen blir det för ojämnt, jag tappar bort mig och bryr mig väldigt lite om hur det ska gå för Arthur Dent och Ford Prefect.

onsdag 4 oktober 2017

Hata Gustavsberg

Länk till adlibris och bokus
Miranda, eller Mirre som alla kallar henne, går i nian. Hon längtar till gymnasiet, till att få komma bort från trista Gustavsberg, till att nåt ska hända. Livet i Gustavsberg är så fruktansvärt förutsägbart. Kompisarna Liv och Moa är visserligen schyssta, men till och med att hänga med dem börjar kännas menlöst. De vill aldrig prova något nytt, göra något spännande och till och med helgerna är inrutade och rutinmässiga. Mirre längtar efter att få festa, klottra slagord, vad som helst, bara nåt händer. Nu!

På en släktmiddag får hon chansen. Det är när hennes farbror, som brukar komma med dumma kommentarer och säga allmänt inskränkta saker, börjar lufta sina fördomar om homosexuella som Mirre frankt ställer sig upp och deklamerar att hon är lesbisk. Kanske är det bara för att få tyst på sin farbror, kanske är det så att hon är lesbisk? Helt ärligt så har Mirre aldrig tidigare ens reflekterat över detta, men nu när hon kommit ut inför hela släkten, så får det vara så.

Mirres familj ställer sig aningens skeptiska till att Mirre kommit ut och Mirres kompisar reagerar ungefär likadant. De säger att de stöttar henne, men verkar mer se på det som en nyck, nåt som kommer att gå över. Men nu när Mirre kommit ut tänker hon gå all in. Hon kommer ut på Instagram, låter hela skolan få veta och hon blir kompis med coola Sanna, skolans fram tills nu enda flata, och de båda blir ett par. Att hänga med Sanna är spännande och Mirre får äntligen allt det där som hon gått och längtat efter. Men när hon och Sanna väl blivit ett par försvinner de gamla kompisarna. Och när Mirre ställer till det med Sanna har hon plötsligt inga kompisar kvar.

Hata Gustavsberg är Agnes Lindströms debutroman, en riktigt underhållande och träffsäker sådan. Jag tror många tonåringar kommer att känna igen sig i Mirre och hennes känsla av att vara fast i ett trist förutsägbart liv och vilja något mer, något annorlunda. Att vara missnöjd, trots att man egentligen har ett ganska okej liv med kompisar, hyfsat schyssta föräldrar och bra syskon. Det handlar så klart om att försöka hitta sin egen identitet, och det är inte alltid det lättaste.

Trollspanarna

Länk till adlibris och bokus
Trollspanarna är Annika Widholms tredje bok om kompisarna Malva och Hanna som råkar ut för kusligheter. Tidigare finns Spökspanarna och Zombiespanarna och båda dessa är rysligt populära på min skola. Jag är ganska säker på att även Trollspanarna kommer att väcka flera läsares intressen.

I Trollspanarna är Malva och Hanna med sin klass på utflykt i skogen. Deras lärare Peter har ordnat så att de ska träffa Trulsa i skogen. Hon kan nämligen allt om skogen. Men Peter blir nästan sur på Trulsa när hon börjar berätta om trollen som bor i skogen. Troll finns bara i sagorna, säger Peter, inte på riktigt.

När Trulsa berätta färdigt om skogen så ska klassen gå en tipsrunda två och två. Det är gula markeringar utsatta i skogen som ska vara lätta att följa, men ändå går Malva och Hanna fel och hamnar vilse. Snart ser och hör de troll överallt. Trulsa har sagt att trollen helst kommer fram när det är mulet eftersom de inte gillar sol och nu mörknar himlen mer och mer.

Trollspanarna är spännande och alldeles lagom småkuslig när man går i lågstadiet. Texten är lättläst och perfekt när man vill ha en kapitelbok men inte är riktigt redo för de tjockare böckerna än. Jag tycker Spanarna-serien är en riktig succé och jag hoppas Annika Widholm och Jonna Björnstjerna, som gjort de härliga illustrationerna, fortsätter ge ut böcker om Malva och Hanna.

Tusen tack till Hegas för recensionsexet!

tisdag 3 oktober 2017

Flesh and blood

Länk till adlibris eller bokus
Flesh and blood utspelar sig mitt under Blitzen i London. Bill önskar sig en bror. Mer än någonsin nu när han är sur på sin lillasyster som gjort så att de är tillbaka i London med sin mamma istället för att vara evakuerade till landsbygden där det finns en massa andra ungar och kompisar att hänga med.

En natt efter att kvarteret träffats av en bomb så hör Bill ett rop på hjälp från rasmassorna i ett hus. En svårt skadad pojke dras ut ur det raserade huset. Bill och hans mamma besöker pojken på sjukhuset. Han är så svårt skadad att nästan hela han är bandagerad. Det enda som är synligt är hans ena öga. Pojken tycks inte kunna prata och någon familj går inte att hitta. När Bill och hans mamma får höra att pojken riskerar att hamna på barnhem tycker de att det låter förfärligt och erbjuder sig istället att de ska ta hand om pojken.

Bill ser fram emot att få en ny vän och tänker att han nog ska kunna muntra upp pojken. Men det blir inte som någon i familjen tänkt sig. Pojken fortsätter att vara knäpptyst, men inte desto mindre betraktar han allt som familjen gör med sintt enda fungerande öga. Bills lillasyster tycker han är obehaglig och snart börjar även Bill ångra att de erbjudit pojken husrum. Hela situationen tär på familjen, men deras samvete tillåter inte heller dem att sätta pojken på barnhem. Chris Priestleys Flesh and blood är en krypande obehaglig, psykologisk berättelse med ett hyfsat öppet slut som är tolkningsbart.

torsdag 21 september 2017

Idag är allt

Länk till adlibris och bokus
Idag är allt av Nicola Yoon utspelar sig under en enda dag. En dag som kommer att bli både omstörtande och avgörande för två unga människor i New York. Sjuttonåriga Natasha har sen hon var tolv år levt i New York med sin familj som illegal invandrare, men nu har domen kommit. Familjen ska utvisas till Jamaica. Ikväll. Natasha, som känner sig mer amerikansk än jamaicansk, tänker in i det sista försöka se till så att familjen ska få stanna och har därför bokat möte med en advokat som säger sig kunna hjälpa henne.

Daniel tar den här morgonen på sig kostym och slips för att se anständig ut på intervjun han ska på som förhoppningsvis kommer att hjälpa honom att komma in på Yale där han ska plugga till läkare. Det är en enorm möjlighet som ligger framför Daniel, men det är bara det att Yale snarare är Daniels föräldrars dröm än hans egen. Själv vill han helst jobba med att skriva poesi i framtiden, men kraven från hans hårt arbetande föräldrar som invandrat från Sydkorea går inte att bara strunta i.

Av en tillfällighet korsas Natashas och Daniels vägar, han räddar henne från att bli överkörd vid ett övergångsställe och hon känner att hon står i tacksamhetsskuld till honom och bjuder på en fika. Daniel är redan här övertygad om att det är ödet som fört dem samman och att han träffat sitt livs kärlek. Men medan Daniel är en obotlig romantiker så är Natasha cynikern som inte tror på något annat än det som går att bevisa vetenskapligt. Att dessutom gå och bli kär sista dagen hon har kvar i USA står inte på hennes att-göra-lista. Men Daniel är envis, faktiskt ganska charmig och otroligt sexig och Natasha går motvilligt med på att tillbringa dagen med honom i väntan på deras respektive viktiga möten.

Idag är allt är en romantisk historia som uppmuntrar till filosofiska funderingar. Allt som sker i boken präglas av tillfälligheter, slumpen, kanske ödet? Det är ett vad-hade-hänt-om-inte-tänk hela berättelsen igenom. Det är en rad incidenter som leder till att två personer ska träffas och det är inte bara Daniel och Natasha som är inblandade eller påverkar vad som kommer att ske. Orsak och samband styrs av flera individer vars historier vi också får korta glimtar av emellanåt. Och precis som med Ingenting och allting är slutet inte alls så förutsägbart som man skulle kunna vänta sig av en bok av denna genre, vilket jag verkligen gillar.

onsdag 20 september 2017

Inatt jag drömde

Länk till adlibris och bokus
En natt på sommarkollot kan inte Malik sova. Herregud vad Elias snarkar! Alla andra har hunnit somna och nu är det bara Malik som ligger vaken. Eftersom han ändå inte kan somna så reser han sig och går upp. Det är då han upptäcker de där ljusstrimmorna ovanför de sovandes huvuden. Det är som en liten öppning med ljus innanför. Malik blir nyfiken och går fram till glipan ovanför Elias huvud, tar tag i öppningen och särar på den med sina händer, och där förstår han att de här gliporna han kan se är ingångar till de andras drömvärldar. Kliver han in i glipan så hamnar han i någon annans dröm.

Självklart tycker Malik att det är superspännande. Men han fattar också att han inte kan berätta något om vad han upptäckt. Men han bestämmer sig ändå för att visa sin upptäckt för Sira, snyggaste tjejen på kollot och som Malik är kär i. Sira tycker också det är jättehäftigt och vill att de ska göra om det. Men att gå in och ut ur folks drömmar är så klart inte helt okomplicerat. Vaknar personen vars dröm man besöker blir man fast i drömvärlden. Ytterligare omständigheter komplicerar till det för Malik. För vem är den där kvinnan med vita handskar och paraply som börjar dyka upp när Malik besöker drömmarna och som sen dessutom följer med honom ut ur drömmarna? Och vad vet statsministern om Maliks förmåga egentligen?

Mårten Melin har skrivit en fantasifull och spännande historia som mitt i alla knasigheter som händer känns totalt trovärdigt och vardagsnära. Jag gillar Inatt jag drömde väldigt mycket. Tack vare de korta okomplicerade meningarna blir boken lättläst och en riktig bladvändare. Och vad glad jag blev när det dessutom visade sig att man fick göra ett återbesök på Skogsbingelskolan!

tisdag 19 september 2017

Den olycksaliga återkomsten

Länk till adlibris och bokus
Tvillingarna Thornthwaites olycksaliga återkomst av Gareth P. Jones är en efterlängtad uppföljare till Tvillingarna Thornthwaites testamente. Första boken slutade visserligen med en vapenvila mellan Ovid och Orelli, efter att de i åratal försökt ta livet av varandra, men det slutade också med att hela herrgården Thornthwaite brann ned. Syskonen bor nu alltså mer eller mindre i en ruin (vissa delar är fortfarande beboeliga) samtidigt som en rumänsk hantverkare, Dragos, fått i uppdrag att restaurera herrgården. Deras butler är död och deras kokerska sitter i fängelse och de enda de har kvar att räkna som familj är trädgårdsmästaren Tom, hushållerskan Hazel och deras före detta barnsköterska syster Griddle. En stor förändring för tvillingarna är också att de numera går i skola i byn där de försöker smälta in och skaffa kompisar, något som inte är världens lättaste då deras familjs rykte är illa ansett av de flesta.

Tvillingarna Thornthtwaites olycksaliga återkomst börjar med att en för syskonen tidigare okänd morbror dyker upp för att upprätta kontakt och relation med sina syskonbarn. Samtidigt börjar den ena efter den andra mystiska olyckshändelsen inträffa. Som tur är har Ovid och Lorelli flera års erfarenhet av att klara livhanken i diverse dödsfällor, men vem är det som nu gillrar fällorna? Ovid och Lorelli bedyrar sin oskuld inför varandra, så vem är det egentligen som försöker ta livet av dem nu? Givetvis figurerar flera misstänkta typer i tvillingarnas närhet som möjligen skulle kunna vinna på tvillingarnas bortgång.

Precis som vid första mötet med Tvillingarna Thornthwaite är det här en trevlig, mysig och väldigt underhållande berättelse om än rätt så elak och våldsam.

fredag 15 september 2017

Skogens blod

Länk till adlibris och bokus
Lena Ollmark kan det här med läskiga berättelser. Skogens blod och andra skräckberättelser innehåller fem korta och lättlästa skräckisar för unga. De är faktiskt rätt bra läskiga och inte på något vis tillrättalagda.

Här är berättelsen om Peter som vill skydda vargarna under vargjakten och går med i Skogens blod, en hemlig organisation som sögs värna om vargarna. I berättelsen om mobbade Julia ser Julia äntligen sin chans att bli av med sina plågoandar när det börjar en ny kille på skolan. Här är Kalle som är livrädd för fåglar. Ingen förstår honom, men Kalle vet vad fåglarna är ute efter. Har man sett Hitchcocks Fåglarna så förstår man Kalle mer än väl. Fjärde berättelsen handlar om ett författarbesök som slutar med att var och en i klassen avslöjar sina allra värsta rädslor. Och så är det Saga som är sjukt nyfiken på det där Youtube-klippet som sägs vara värre än döden. Det visar sig faktiskt vara så.

Skogens blod är perfekta skräckberättelser att mysa till det med när höstmörkret faller och regnrusket utomhus sätter stämningen.

Sally Jones

Länk till adlibris och bokus
Jakob Wegelius båda böcker om gorillan Sally Jones är berättelser som står sig var och en för sig men som tillsammans blir ett riktigt härligt läsäventyr. Böckerna är utgivna med ett par års mellanrum och är väldigt olika i sina utföranden. Den första, Legenden om Sally Jones, skulle nästan kunna tas för en bilderbok, så rikt illustrerad som den är, medan Mördarens apa är en riktig tegelsten till kapitelbok och dessutom riktar sig till en något äldre målgrupp.

Sally är gorillan som fångas i Afrikas djungel och smugglas till Europa som förlovningspresent till den sköna Fatima i Istanbul. Men den sköna Fatima vill inte ha någon apunge och Sally Jones hamnar istället hos en djurälskande och juvelälskande madam som lär upp Sally i det tjuvaktiga yrket. Äventyr följer därpå, och berättelsen om Sally Jones innehåller såväl hopp och drömmar som svek och besvikelser.

Sally Jones räddas till slut av fartygsmaskinisten Koskela, eller Chiefen, som han rätt och slätt och kallas och tillsammans skaffar de sig fartyget Hudson Queen som de ger sig av på för att se världens alla hav.
Länk till adlibris och bokus

Legenden om Sally Jones slutar alltså rätt så lyckligt och Mördarens apa tar vid i samma anda, men den hoppfulla tonen varar inte länge. Det här är nämligen en mycket mörkare berättelse som startar i Lissabons hamnkvarter. Ett jobb med att hämta en last slutar olyckligt för Chiefen och Sally Jones. Chiefen blir oskyldigt anklagad för mord och dömd till fängelse. Sally tvingas fly och finner tröst och hjälp hos några vänliga människor som också försöker hjälpa henne med att avslöja den riktiga mördaren. Jakten på den skyldige för Sally från Lissabon till Egypten och ända till Indien. Det är många hinder längs med vägen och Sallys liv och öde bestäms av flera inblandade personer och stundom ser det riktigt mörkt ut för Sally. Men trots den mörka tonen så slutar även Mördarens apa lyckligt.

Jakob Wegelius belönades med Augustpriset för båda böckerna först år 2008 sedan även 2014. Välförtjänt!

onsdag 13 september 2017

Flickan som kom till Auschwitz

Judar, homosexuella, romer, funktionshindrade, kriminella förbrytare eller politiskt oliktänkande, är de grupper av människor som man ofta förknippar med förintelsens offer. Men sen fanns det också de som bara hade otur. Sådana som Kazimiera, katolsk polack som befann sig på fel ställe vid fel tillfälle och som inte hade papper att styrka sin identitet med. Det finns troligtvis fler historier liknande Katjas, säkert fanns det fler som Katja vars öde gick så mycket sämre. För Katja överlevde trots allt.

Kazimiera föddes i Polen 1925. När kriget bröt ut drogs i stort sett alla tyska män ut i kriget, men fabriker och gårdar och annat arbete måste ju fortfarande skötas, varför tyskarna tvångskommenderade de ockuperade polackerna till att arbeta i Tyskland. Kazimiera blev som femtonåring helt enkelt skickad som tvångsarbetare till en bondgård i Österrike där hon och en annan flicka fick arbeta hårt. Kazimiera vantrivdes och bestämde sig för att rymma tillsammans med en annan tjej. Men på tågstationen hoppade de på fel tåg. Och istället för att åka hem till Polen hamnade Kazimiera i Auschwitz.

Därefter skickades hon från det ena lägret till det andra. Vid krigsslutet kom hon till Sverige som 20-åring. Här träffade hon så småningom sin make Sture och bytte namn till Katja. Precis som många som upplevde och var med om förintelsen pratade Katja sällan efteråt om vad hon upplevt. Det var ingen hemlighet vad som hänt, men inget som man pratade om. Men en dag kände Katja att det var dags att berätta sin historia och kontaktade Sören Sommelius som skrivit ned Katjas upplevelser i Flickan som kom till Auschwitz.

Pojken som överlevde förintelsen

Thomas Buergenthal var knappt elva år och befann sig i Sachsenhausen när lägret befriades av ryska soldater våren 1945. Därmed är Thomas Buergenthal också en av de yngsta att överleva Auschwitz, som han satt i dessförinnan.

Thomas föddes i Tjeckoslovakien 1934 och var ende sonen till ett tyskt judiskt par. När tyskarna marscherade in i Tjeckoslovakien 1939 flydde den lilla familjen till Polen där de under flera år levde i olika ghetton. Thomas föräldrar lyckades på olika vis gömma undan Thomas eller övertyga de tyska soldaterna att han var arbetsför eller hittade på något annat som gjorde att han undvek att sorteras ut med alla andra barn som skickades iväg från ghettona och detta gjorde att deras lilla familj lyckades hålla ihop ända till i augusti 1944 då de transporterades iväg till Auschwitz.

I Pojken som överlevde förintelsen berättar Thomas, utifrån de minnen han har från sin barndom, om sin uppväxt i de polska ghettona med en vardag många gånger kantad av fasor och rädsla för de tyska soldaterna, och fortsätter att beskriva livet i Auschwitz och senare Sachsenhausen.

På många punkter känner man igen beskrivningarna från koncentrationslägren från andra överlevarberättelser, men det som jag tycker skiljer ut den här biografin från så många andra är hur Thomas Buergenthal ägnar en stor del av boken till att också ta upp hur det var för de som överlevde efter kriget. Många som befriades från lägren drog till en början till synes planlöst omkring, vilse utan ett hem att återvända till. Thomas slog till exempel följe med ett gäng ungdomar som till en början slog sig ner i någons övergivna bostad. En tid senare togs Thomas omhand av en polsk soldat och kom att bli maskot i den polska armén innan han hamnade på barnhem och slutligen återförenades med sin mamma som också överlevt.

Och till skillnad från många överlevande judar så valde Thomas mamma att stanna kvar i Tyskland, mamman var ju trots allt tyska, och Thomas och hon slog sig ner i Göttinger, där mamman vuxit upp. Här berättar Thomas om hur folk omkring dem ofta inte vågade prata med dem eller hur påverkade hans klasskamrater var av judiska propagandan, förvånade över att Thomas inte var den tjuvaktige typ med stor näsa och mörkt hår som de fått lära sig att alla judar var, och hur en del lärare uppenbart slunkit igenom avnazifieringsprocessen som man som lärare måste gå igenom innan man fick lov att undervisa igen.

Thomas hamnade så småningom i USA där han utbildade sig till jurist och blev senare domare i internationella domstolen i Haag 2000-2010.

torsdag 7 september 2017

Tonårstjejens dagbok

Länk till adlibris och bokus
Det är inte så lite tabu kring att läsa någon annans dagbok och att därför få möjlighet att öppet läsa autentiska dagbokstexter utan att behöva smussla med det känns lite som att ha fått ett enormt förtroende, även om det nu är noggrant utvalda texter och även om det här förtroendet verkligen inte bara ges mig.

Jag skriver inte dagbok längre. Men från och till i perioder under i stort sett hela min tonårstid skrev jag dagbok och hur många tonårstjejer tillsammans med mig har väl inte skrivit av sig känslor och skrivit ner hemligheter i en dagbok. Det är faktiskt slående hur det går att känna igen sig i ett flertal av dagbokstexterna.

Det är en salig blandning av ämnen som tas upp, allt från första kärleken, minnen från resor eller konserter, vänskapsrelationer, längtan, sorg, drömmar. Det är dagboksanteckningar som är skrivna i affekt eller som är skrivna med större eftertanke och begrundan. De äldsta (den äldsta är från 1904), som är skrivna med skrivstil, kan vara rätt så svårlästa och återges som tur är även transkriberade. Tonårstjejens dagbok ger en tydlig vittnesbörd om hur dagboken kan vara lika mycket en kompis att berätta glädjeämnen för som en tröstevän när livet är tungt och jobbigt.

Daniela Auerback och Lovisa Henoch, upphovskvinnorna till Tonårstjejens dagbok, är båda utbildade på konstfack och insamlandet av dagbokstexterna har faktiskt sitt ursprung i ett större konstnärligt projekt där texter samlats in från skolbesök, arkiv och äldreboende.

onsdag 6 september 2017

Krigsdagböcker

Länk till adlibris och bokus
När Tyskland invaderade Polen 1939 bestämde sig Astrid Lindgren för att, om det blev krig, så skulle hon dokumentera krigets händelser i en speciell dagbok. Och den tredje september 1939, då England och Frankrike förklarade Tyskland krig skrev hon det första inlägget i det som skulle komma att bli hennes krigsdagböcker. När 1945 var till ända hade hennes dagböcker kommit att omfatta hela sjutton böcker.

Dessa dagböcker förvarades fram till 2013 i Astrid Lindgrens hem då hennes dotter Karin Nyberg beslöt sig för att transkribera dem och samla dem i denna bok som är en diger samling av både Astrids egna texter och utklipp från tidningar som hon tyckt varit intressanta eller värda att nämna i sina texter. Förutom att läsa dagstidningar och lyssna på radio hade Astrid Lindgren från och med 1940 tillgång till ytterligare en informationskälla genom sitt arbete på Pka (Allmänna säkerhetstjänstens postkontrollanstalt). Pka var en slags hemlig brevcensur, där Astrid arbetade med att kontrollera och läsa de brev som skickades till och från Sverige, vilket också gav henne en unik inblick i vad som pågick i andra länder. Några av breven skrev hon av och lade in i dagboken som lösa sidor.

Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 beskriver tiden i Sverige under kriget med ransoneringar, krigsbarn från Finland, oro och rädsla för såväl tysken som ryssen. Det här är tiden innan Astrid Lindgren blev erkänd och framgångsrik författare, men det är under denna period som hon faktisk börjar skriva barnböcker, vilket tillsammans med många andra privata angelägenheter kan följas i dagböckerna. Men dessa krigsdagböcker är också så mycket mer än hennes egna personliga reflektioner från krigets dagar och hur denna tid upplevdes i Sverige. Genom att läsa krigsdagböckerna får man mer eller mindre en resumé över flera stora och viktiga händelser och skeenden under kriget. Det är ett omfattande och ambitiöst arbete och troligtvis var det få svenska husmödrar under denna tid som ens hade koll på det politiska läget i Europa.

Svag is

Länk till adlibris och bokus
Eddis och Alexs klass har friluftsdag och alla åker skridskor på den frusna Stensjön. Eddi och Alex har bestämt sig för att åka tre varv runt sjön, fler varv än någon annan, men på sista varvet kommer de ifatt Marit. Igen. Hon är inte ens färdig med sitt första varv.

Det är inte första gången killarna retas med Marit, är taskiga mot henne, men den här gången går de för långt. Alex och Eddi tar tag i Marit och puttar henne framför sig, ut utanför den uppåkta banan, ut mot den mörkare delen av isen. Eddi släpper när han ser vart de är på väg, men Alex ger Marit en sista knuff och rätt vad det är så ligger Marit i isvaken. Killarna får panik och lämnar Marit, nog kan hon ta sig upp själv?

Innerst inne fattar Eddi att hon nog inte kommer att klara att ta sig ur vaken, men det är först mitt i natten, när det redan är alldeles för sent som Eddi och Alex återvänder till sjön för att kolla om Marit tog sig upp. Det gjorde hon inte.

Killarna inser ju allvaret i vad de har gjort. Eddi mår sjukt dåligt över vad han ställt till med medan Alex mest verkar bekymrad över risken att åka fast. Och för honom blir det viktigaste att sopa igen spåren efter sig.

Sofia Nordins lättlästa Svag is har väl gestaltade karaktärer och en fängslande berättelse, i det här fallet nästan lite obehaglig, som är svår att släppa. För den som läser boken i grupp finns här definitivt mycket att diskutera kring såväl mobbing som moral.

tisdag 5 september 2017

Crossover

Länk till adlibris och bokus
Josh och Jordan är tvillingbröder, bästa kompisar och lovande baskettalanger. Deras pappa, Chuck, är före detta proffsspelare och en given förebild för sina söner som såklart också siktar högt.

Saker och ting ställs dock på sin spets mellan bröderna när först Josh förlorar ett vad som innebär att han måste raka av sina dreads, det enda kännetecknet för hur man skiljer Josh och Jordan åt, och när sen Jordan blir kär och skaffar flickvän känner sig Josh utanför. Det blir mer gruff och groll dem båda emellan, men på basketplanen funkar de fortfarande ihop. Till en början åtminstone.

Det enda som till sist tycks förena dem är kärleken till pappa Chuck vars hälsa börjat vackla. Den ärftliga hjärtsjukdomen är mycket allvarligare än vad pappan vill ge sken av, men Josh och Jordan inser allvaret när pappan kollapsar framför deras ögon.

Crossover är en berättelse om syskon och familj, kärlek och vänskap och om BASKET. Kwame Alexander använder sig av den fria versen som framför allt kommer fram på basketplanen. Det är rappt och rytmisk medryckande det är snyggt utfört och det är väldigt hiphop. Det är precis som att man rappar fram scenerna när man läser skildringar från basketplanen, och att det är Jason Diakité som står för översättningen förvånar inte. Den något mer följsamma prosan som är där emellan är lättläst. Crossover är en riktigt medryckande roman, på många sätt och vis, och kanske är den också årets coolaste bok.

Åskan

länk till adlibris och bokus
Ulf Starks sista bok, Åskan, är en riktigt fin barndomsskildring som handlar om vänskap och mod. Ulf och bästa kompisen Bernt bor granne med Oskarsson som bor i kvarterets mest prydliga lilla hus. Oskarsson själv är stor, mörk och bullrig och bland barnen är han känd som Åskan. Han är jätten som alla barn i grannskapet är livrädd för. Enligt Bernt är piggen på baskern, som Åskan alltid har på sig, inget annat än en antenn som han använder för att prata med de andra jättarna. Det råder alltså ingen tvekan om att barnen till varje pris undviker Åskan, för vem vet, han kanske till och med äter barn!

För att vara livsfarlig jätte har dock Åskan ett harmlöst intresse, eller passion är det nog snarare: han älskar att lyssna på pianospel. Ulfs mamma, hon spelar piano en stund varje kväll, och det tillsammans med att varje helg åka ut till sitt lilla torp och sitta i lugn och ro en stund är sådant som Ulfs mamma bara måste göra för att orka med allt annat med jobb och laga mat och städa och alla andra vardagsbekymmer. Att Åskan varje kväll ställer sig bakom ett träd i närheten av Ulfs hus för att lyssna på mammans pianospel, det känner hon nog inte till. Men det gör Ulf. Han har sett hur Åskan smyger omkring utanför om kvällen och hur han sedan när Ulfs mamma börjar spela liksom blir som hypnotiserad.

Men när det lilla torpet som Ulfs mamma brukar åka ut till en dag förstörs av en storm förändras pianospelet tvärt. Ulfs mamma är för ledsen för att spela något annat än sorgsna låtar och varje gång hon spelar låter det som om hennes hjärta gått sönder. Ungefär i samma veva råkar Ulf avslöja något som Bernt berättat för honom i förtroende med följden att Bernt inte längre vill prata med Ulf. Två stora bekymmer tynger alltså nu Ulf och han vill gärna hitta en lösning på problemen. Dels måste han komma på nåt som gör hans mamma glad igen och dels måste han göra nåt som gör att Bernt förlåter honom och vill vara hans kompis igen. Men vad?




lördag 26 augusti 2017

Våra kemiska hjärtan

Henry Page går sista året på high school. Under hela sin skoltid på Westland High har Henry kämpat med sina betyg och med att få lärarna att gilla honom. Tack vare hans storasyster Sadie och det rykte hon lämnat efter sig har han nämligen en hel del att jobba med. Visserligen gick Sadie ut med högsta betyg i alla ämnen, men hennes tonårstid var minst sagt rebellisk och ännu idag får lärarna något vilt i blicken när de hör namnet Page.

Länk till adlibris och bokus
Henrys högsta strävan är att bli redaktör för skoltidningen, precis som hans syster också en gång var, och när han därför blir erbjuden posten blir han riktigt glad. Mindre glad blir han när han får veta att han måste dela redaktörskapet med skolans nya tjej, Grace. Grace haltar fram med käpp, klär sig i alldeles för stora pojkkläder och verkar inte vara så himla noga med hygienen. Dessutom vägrar hon skriva något för tidningen, men ansvarige läraren har bestämt att de båda ska vara redaktörer, annars får det bli någon annan.

Och faktiskt så blir arbetet med skoltidningen snart en undanflykt för Henry att hänga med Grace, för trots Graces hålögda utseende, trots hennes smutsiga kläder så finns det en kemi mellan dem båda och Henry har snart fallit handlöst för Grace trots att hon är både hemlighetsfull och oberäknelig. Grace lider av en tung sorg och saknad efter att hennes pojkvän omkom i en bilolycka, en sorg hon inte mäktar med att släppa taget om. Henry, som snart får kännedom om vad Grace varit med om, kan dock inte sluta hoppas på och kämpa för att han ska bli den som får fylla det tomrum som finns inom Grace.

Krystal Sutherlands Våra kemiska hjärtan handlar om den första stora drabbande kärleken, den som i sagorna ofta slutar lyckligt, men som i verkligheten ofta slutar mindre lyckligt. Utan att avslöja för mycket, så kan jag i alla fall berätta att Henry väldigt länge är olyckligt kär, och att påstå att Våra kemiska hjärtan skulle vara en sockersöt romantisk berättelse vore därför att ljuga. Sutherland får till en hel del minnesvärda scener (älskar den övergivna tågstationen), men trots detta så suger berättelsen aldrig riktigt tag i mig. De populärkulturella referenserna är många, för många för att boken ska överleva skulle jag vilja påstå, och karaktärerna är så där John Green-rappa i käften som de flesta tonåringar i ungdomsromanerna numera är. Tyvärr lyckas Sutherland också vara alltför övertydlig ibland med hintar om vad som kommer att hända, vilket är lite trist när man som läsare då inte får möjlighet känna sig smart. Men omslaget till boken kan vara ett av årets snyggaste.

Glad och lycklig? Knappast

Länk till adlibris och bokus
Glad och lycklig? Knappast är första boken om trettonåriga Linn, och nä, Linn är verkligen vare sig glad eller lycklig. Hennes föräldrar är skilda, Linns pappa har en ny familj och Linn har fått en halvsyster, Milla, som Linn verkligen älskar och som hon gärna sitter barnvakt åt. Därför har Linn också så svårt att säga nej när hennes pappa frågar om hon kan, trots att hon ofta faktiskt inte hinner. Att börja högstadiet innebär mer prov och mer att plugga. Och samtidigt så behöver Linn hjälpa till hemma. Linns mamma är sjukskriven och orkar inte med att göra enkla saker som att gå och handla, och Linn vill ju hjälpa sin mamma som varit rätt nere ända sedan skilsmässan för tänk om mamma börjar dricka igen. Men samtidigt vill Linn också kunna göra sådant som hon själv har lust med. Som att spela bandy med Aisha till exempel.

I skolan får hon en massa skit från Oskar när hon kommer för sent, har glömt kläderna till idrotten eller när hon missar proven. Oskar är en idiot, men Linn kan inte hjälpa att hon ändå tar åt sig.

Thomas Halling skriver lättläst men väldigt engagerande om hur det kan bli när man är hårt pressad, med krav från många håll och mycket att leva upp till. Det här är en berättelse som många unga idag säkert kan relatera till med krav och förväntningar som ska levas upp till. Som tur är ordnar det mesta upp sig mot slutet, men det kommer ju fortsättningar, nästa del, Kär och galen? Sällan, kommer redan om ett par veckor, så kanske varar inte lyckan så länge?

fredag 25 augusti 2017

Isdraken

Mik är kortaste killen i sin klass. Kanske kortast i hela femman. Det enda som verkar växa på honom är öronen, konstaterar skolsyster. Mik bor i Solna med pappa och storebror Tony. Mamma är död och Tony och Mik håller ihop. Det är de mot världen. Pappa är gravt alkoholiserad och Mik får hela tiden komma med undanflykter för sin pappa när han inte dyker upp på föräldramöten, när han inte svarar i telefon och så vidare. Det är ganska illa och socialen är på deras lilla familj. Tony har sagt åt Mik att han aldrig någonsin får öppna dörren för någon han inte känner.

Men en dag, efter att Mik hittat sin pappa utslagen på golvet i köket, ringer en man och en kvinna på dörren och Mik öppnar. Mik blir omhändertagen av socialnämnden som skickar iväg honom till faster Lena som bor långt upp i Norrland i en liten by som heter Storselet och som är så liten att det bara går tretton barn i den lilla byskolan. Det är ett islandskap som Mik hamnar i. Det är kallt och vitt men här finner Mik värme, vänlighet och vänskap.

Men socialen anser inte att det hem faster Lena erbjuder Mik är lämpligt och istället tvingas Mik flytta tillbaka till Solna och hamnar i ett fosterhem där han får ett helvete. Mik ser ingen annan utväg än att rymma tillbaka till Storselet.

Isdraken av Mikael Engström är en sorglig och rörande eländesskildring som trots allt är en riktigt varm berättelse med mycket humor och hjärta och många fina karaktärer.


Familjen knyckertz

länk till adlibris och bokus
Familjen Knyckertz är inte som vilken vanlig familj som helst. I familjen Knyckertz gillar man att ta andras saker, det är nästan så att de inte kan låta bli. Pappa Bove har en förkärlek för cyklar (i garaget står inte mindre än sju cyklar utan framhjul, eftersom folk envisas med att låsa fast framhjulet i cykelställ och annat), mamma Fia, som är smal som en sticka, kan utan vidare ta sig in nästan var som helst, och lillasyster Ellen, eller Kriminellen som hon egentligen heter, har nästan blivit kändis för sitt äppelpallande. I familjen Knyckertz vill inte ens mamma erkänna om det var hon som spillde det där glaset med mjölk, och när Ellen säger att storebror Ture vill bli polis när han blir stor får hon skäll av mamma för att säga elaka saker. Men Ture gör det ingenting, för han vill bara göra sånt som man får lov att göra. Aldrig att han tar med sig något utan att fråga om lov eller betala för sig, och till skillnad från de andra i familjen så tycker Ture att grannen Paul Isman (gissa vad han jobbar med) är en riktigt trevlig karl. Det här är faktiskt ett bekymmer för mamma och pappa Knyckertz som inte kan låta bli att oroa sig för sin son.

Nu är det snart Tures födelsedag och det enda han önskar sig är en jättestor polkagrisklubba som finns i Gottisgrottans skyltfönster. Självklart ska Ture få den där klubban i födelsedagspresent. Men att knycka klubban från Hollie Tender, som äger Gottisgrottan, visar sig vara lättare sagt än gjort. Efter ett misslyckat försök från Ellens sida bestämmer sig mamma och pappa Knyckertz för att hjälpa till för nu börjar det bli ont om tid.

Jag blir tokcharmad av Anders Sparrings Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen. Det är knasigt och roligt och jag älskar alla ordvitsar (eller namnvitsar). Bara det här med att man döpt sin hund till Snuten, så att man kan säga Truten Snuten när han skäller (Truten säger förresten inte Vov som andra hundar, han säger Bov...). Och så älskar jag givetvis Per Gustavssons snygga illustrationer. Ja, trots att familjen Knyckertz är tjyvar, bovar, skurkar, ja, you name it, så går det inte att ogilla dem. Det här är en jättehärlig bok.

söndag 20 augusti 2017

Fråga chans

Länk till adlibris och bokus
Jack går i tvåan. En dag, som en klar blixt från himlen är det, upptäcker Jack att han är kär i Emilia som går i hans klass. Fina Emilia med sitt trasselhår. Jack kan knappt andas när hon är nära, vågar inte prata med henne. Men om han inte vågar prata med henne, hur ska han då våga fråga chans?

Jacks bästa kompis, Edvin, har också gått och blivit kär. Han är kär i Julia som är Emilias bästis. Till skillnad från Jack, som inte ens vågar berätta för Edvin att han är kär, så kan Edvin inte sluta prata om Julia. Dessutom är han så modig att han till och med frågar chans på Julia. Bara så där! Och plötsligt så hänger Edvin med Julia och Emilia hela tiden, vilket gör allting så mycket jobbigare för Jack. Å ena sidan vågar han fortfarande inte prata med Emilia men å andra sidan så känner han sig utanför när Edvin bara hänger med tjejerna hela tiden, trots att de försöker få Jack att vara med.

Till slut vågar Jack berätta för Edvin hur det ligger till och Edvin uppmanar Jack att fråga Emilia. Men hur ska det gå till? Ska han våga? Och vad ska Emilia säga?

Fråga chans av Marie Oskarsson är första delen i serien om Jack och kärleken som handlar om kärlek och vänskap på lågstadiet. Åh, vad man våndas med Jack! Det är inte svårt att känna igen sig i både kärlekspirret och osäkerheten. Totalt finns fem delar om Jack och kärleken men karaktärerna från böckerna förekommer även i Marie Oskarssons lättlästa serie Vänner 4-ever.

Bobo i apskolan

Länk till adlibris och bokus
Det är skolstartstider. För alla de som ska börja skolan för första gången finns en rad böcker som handlar om att börja skolan. Malte Perssons Bobo i apskolan är en av alla dessa böcker.

Bobo är en bonoboapa (även kallad dvärgchimpans lärde jag mig när jag kollade upp bonoboapor) som äntligen blivit stor nog att få börja i apskolan. Åh, vad han sett fram emot att börja apskolan. I skolan får Bobo lära sig att man ska räcka upp en fot när man vill säga något, han får lära sig räkna till ett och han får lära sig bokstaven A. Bobo, som är en riktigt kunskapstörstande apa, vill lära sig mer, men där tar det tyvärr stopp. Bokstaven B lär man sig först på högstadiet, säger fröken, och tillägger ett kanske.

Men Bobo, som är en nyfiken apa, vill ju lära sig allt han bara kan och så tar han mod till sig och tar kontakt med babianen Brynolf som har gått på universitetet. Brynolf berättar för Bobo att om Bobo vill lära sig mer så kan han gå till biblioteket, ett ställe som har en massa böcker. Böcker? Vad är det, undrar Bobo, och så får han veta att böcker är lite som bananer. Fast fyrkantiga och om man skalar dem så finns det bokstäver inuti.

Eftersom Bobo inte får lära sig mer av sin fröken bestämmer sig Bobo helt sonika för att ta sitt lärande i egna fötter och skolkar för att leta upp biblioteket. Efter lite efterforskningar så hittar han dit och där upplyser bibliotekarien Bobo om att det finns ännu fler bokstäver efter B. Det finns alltså tillräckligt med bokstäver att lära sig för att det ska räcka i hela livet!

Bobo i apskolan med undertiteln en bildningsroman är en humoristisk berättelse om glädjen i att lära sig och ta tillvara på nyfikenheten. Boken lämpar sig bäst för högläsning för det är rätt långa kapitel och en hel del omständliga och svåra ord, men själva berättelsen kan bli en fnissig och skojig upplevelse för barn i sju-åtta-års åldern. Och faktiskt är det rätt så fnissigt även för den vuxne läsaren.

fredag 18 augusti 2017

Anrop från inre rymden

Länk till adlibris och bokus
Elin Nilssons Anrop från inre rymden består av åtta noveller och handlar om vitt skilda saker som vänskap, kärlek, familj och tar upp glädjeämnen, sorg, ilska och många andra känslor som kan vara förvirrande, tydliga, angenäma eller jobbiga.

Varje novell har olika huvudpersoner men alla är skrivna ur ett jagperspektiv, vilket ger en hög närvarokänsla. Det är i mångt och mycket vardagssituationer som lyfts fram, nästan som att vi får en ögonblicksbild ur huvudpersonernas liv. Och gemensamt för novellerna är att de tar upp mycket av huvudpersonens inre tankar och grubblerier. Det handlar om killen man är kär i som man vet redan har en flickvän, bästisen som slutat höra av sig, syskonet som är annorlunda.

Jag tänker att novellerna passar utmärkt från tolv år cirka, då när man är på väg in i tonåren, då när enkla saker inte längre är lika enkla eller självklara längre. Som vem man egentligen är kompis med, vad andra tycker, vilket ansvar man själv har och mycket mycket annat. Jag tänker också vilket fantastisk bra material dessa noveller utgör för att samtala kring känslor, svåra beslut och dilemman.


Mordet på Orientexpressen

I pocket hos adlibris och bokus
Jag läste en hel del Agatha Christie i mina tidiga tonår, redan då räknades Christies böcker som Mordet på Orientexpressen, att historierna håller än än idag och fortsättes bli lästa.
deckarklassiker och det gläder mig, nu efter att ha läst

Hercule Poirot är på väg till London efter ett uppdrag i Syrien och snabbaste vägen hem går med Orientexpressen från Istanbul till Calais. Vad som borde ha blivit en rätt så lugn och angenäm tågresa i förstaklassvagnen utvecklar sig dock till ett synnerligen svårlöst mordmysterium. Mitt i natten fastnar tåget i djupa snödrivor på Balkan och strax därpå upptäcks att en av passagerarna, Mr Ratchett, har knivhuggits till döds i sin kupé. Mr Ratchett har av en händelse kvällen innan avslöjat för Hercule Poirot att han känner sig hotad och förföljd. Eftersom mördaren nu omöjligen kan ha flytt i snöstormen blir alla resenärer i vagnen misstänkta förövare. Men vem bland konduktörer, barnflickor, grevar och grevinnor och nöjesresenärer kan tänkas ha haft motiv att döda Mr Ratchett? Finns det någon som kan lösa gåtan så är det Hercule Poirot!

Detta är pusseldeckare när den är som bäst. Och förresten, för den som missat det, så går Mordet på Orientexpressen i höst upp på bio i en ny filmatisering med flera tunga namn. Den ska jag se!

torsdag 17 augusti 2017

De vandrande städerna

Philip Reeves De vandrande städerna är en bok i sin egen genre. Den är steampunkliknande, men ändå inte helt. Dystopisk, men inte riktigt den genren heller. Science fantasy säger baksidestexten. Ja, kanske? Äventyrligt och spännande är det i alla fall. Och otroligt fascinerande.

De vandrande städerna utspelar sig tusentals år in i framtiden. Det förödande 60-minuterskriget har gjort jorden till en ödslig och karg värld och ser på många platser inte ut mer än en lerig öken. På grund av utarmade naturresurser så är världens städer rörliga kolosser uppbyggda på stora larvfötter som ständigt är på väg någonstans i jakt efter resurser. Resurserna består inte sällan av andra mindre städer som man jagar, slår ner och "äter", det vill säga helt enkelt förstör och dödar dess invånare för att kunna roffa åt sig allt som går att använda från staden för att äta och att bygga vidare på sin egen stad.

Tom är historikerlärling och lever i London, en av bjässarna bland vandrande städer. Han befinner sig rätt så långt ned på skalan av lärlingar och räknas inte för mycket, men när han lyckas avstyra ett mordförsök på chefshistoriken tänker Tom sig att det kanske finns en chans för honom att klättra i rang. Men istället för att mötas av tacksamhet knuffas Tom av från sitt London och landar i hjulspåren från London. Men han är inte ensam i ödemarken. För Hester Shaw, en vanställd hämndlysten flicka i hans egen ålder har landat inte långt från honom. Samma flicka som Tom nyss hindrade från att mörda chefshistorikern. Trots detta väljer Tom att hjälpa Hester, för hon är skadad, och tillsammans försöker de hinna ifatt London.

Den nya situation Tom hamnar i sätter saker och ting i perspektiv. Han får bekanta sig med antirörelserebellerna, motståndarna till de vandrande städerna, och av Hester Shaw får Tom höra sanningen om chefshistorikern som han så länge beundrat. Ett förfärligt vapen håller på att utvecklas i London, ett vapen som kommer att förstöra och ödelägga världen ännu mer och Tom inser att han måste förråda sin egen stad för att stoppa en katastrof. Och samtidigt som Tom och Hester jagar London så jagas de i sin tur av en jägare, en slags cyborg, som chefshistorikern skickat ut för att döda dem.

Det är mycket action i De vandrande städerna och den är på sina ställen ganska så våldsam, det är inte så att Reeve skonar några av sina karaktärer direkt. Den värld Reeve byggt upp är fascinerande dystopisk och genomtänkt. Det här är en bok att rekommendera - speciellt med tanke på att det verkar som att De vandrande städerna snart kommer att sälla sig till raden av alla ungdomsböcker som filmatiserats. Mortal Engines ser ut att få premiär i USA nästa år. Kanske då att vi får se ett nytryck av boken, i nuläget är den slutsåld på förlaget. Men bibliotek finns ju!

tisdag 15 augusti 2017

The 13-story treehouse

Länk till adlibris och bokus
Efter Dagbok för alla mina fans-böckerna så är nog serien om Trädkojan den mest utlånade bokserien i mitt skolbibliotek. Så jag har nu läst The 13-story treehouse för att försöka förstå dess popularitet.

Det här är en bok där bilderna spelar en lika viktig roll som texten, ibland till och med nästan mer, faktum är att den här omfångsrika boken består mer av illustrationer än av text och det i sig kan ju vara lockande för en del: för det är ju ändå som att man läser en riktigt tjock bok. Andy Griffiths och Terry Denton som ligger bakom böckerna har skrivit bokserien som att den handlar om dem själva och att de berättar om sitt liv i den här tretton våningar höga trädkojan som de bor i. Trädkojan i sig är helt fantastisk och har allt. Eller vad sägs om en genomskinlig swimmingpool, en katapult, läskedrycksfontän, en marshmallow-maskin, ett hemligt underjordiskt laboratorium och mycket mycket annat. 

Andy och Terry har i alla fall nu fått i uppdrag av sitt förlag att skriva en bok, men de vet för det första inte vad de ska skriva om och för det andra så blir de hela tiden avbrutna när oförutsedda händelser inträffar. En hel del är faktiskt Terrys fel, visserligen oavsiktligt, men Andy får göra sitt bästa för att ställa saker och ting till rätta.

The 13-story treehouse är underhållande (för stunden) och fantasifull. Jag förstår verkligen fascinationen med trädkojan, tänk själv att ha ett sådant fantastiskt ställe, så jag förstår att det tillfredsställer fantasin hos många. Det är tramsigt, småkul, och aningens tröttsamt enligt mig, men jag köper succén och förstår att jag kommer att bli tvungen att fortsätta köpa in fler delar i serien till mitt bibliotek i takt med att trädkojan byggs ut och byggs på. 

måndag 14 augusti 2017

Jag ska börja skolan

Länk till adlibris och bokus
Jag ska börja skolan är en antologi sammanställd av Annika Lundeberg som helt fokuserar på att börja i f-klass eller första klass. Flera kända svenska barnförfattare och illustratörer medverkar med utdrag ur egna verk eller nyskrivet för denna antologi.

Rim, ramsor och poesi blandas med korta berättelser med situationer från skolvardagen på detaljnivå eller övergripande plan. Här bjuds på roliga historier och annat som kan vara bra att veta om skolan. En del texter är tillräckligt lättlästa för nybörjarläsaren medan andra kräver lite mer läsvana. Men jag tänker att detta är en utmärkt antologi att använda och läsa högt ur på lågstadiet.

Mysteriet med den försvunna katten

Länk till adlibris och bokus
Hennys sommarlov är segt och långtråkigt. Hennes mamma är superupptagen med ett forskningsprojekt och Hennys kompis är bortrest. Det finns ingenting att göra. Men i samma ögonblick som Henny får syn på den där lappen på biblioteket så tar det sömniga sommarlovet en annan vändning.

På lappen läser Henny att Balthasar Bruns detektivbyrå söker en ung och uppmärksam assistent som kan hjälpa till att lösa mysterier. Det finns inga kontaktuppgifter, men Henny, hon är faktiskt rätt så företagsam så hon lyckas luska rätt på både vem Balthasar Brun är och var han håller hus.

Balthasar Brun är en äldre man med silvergrått hår och pipa som under många år drivit en framgångsrik detektivbyrå. Åldern gör dock att han nu känner att han kan behöva en yngre hjälpande hand. Men Henny tycker han allt är i yngsta laget. Henny måste verkligen övertyga Balthasar Brun om att hon mycket väl kan klara av uppdraget som assistent och till sist så går Balthasar Brun med på att om Henny klarar uppdraget med att hitta en försvunnen och prisbelönt katt inom en vecka så är jobbet hennes.

Mysteriet med den försvunna katten som är första delen i serien om Balthasar Bruns detektivbyrå är norska I.V. Steinmans debutbok. Det är en klassisk deckare med ett ganska så snällt mysterium att lösa. Henny får hjälp av sin nyvunna kompis Otto och tillsammans lägger de ihop ledtrådarna som gör att fallet kan nå sin lösning. Det här är en riktigt mysig deckare med härliga karaktärer som funkar att läsa högt från sju år cirka eller läsa själv från åtta-nio år. Jag läser och löser gärna fler mysterier tillsammans med Henny och Balthasar Bruns detektivbyrå!

Tack till Modernista för recensionsexet!

lördag 12 augusti 2017

Min vän Pax

Länk till adlibris och bokus
I fem år har Pax och Peter varit bästa vänner. I fem år, allt sedan den dagen Peter hittade den lilla rävungen och räddade den från en säker död har de varit oskiljaktiga. Men när Peters pappa bestämmer att Peter måste flytta till farfar 60 mil bort bestämmer han samtidigt att Peter inte kan låta räven följa med. Peter får inte ha kvar sin bästa kompis. Berättelsen om Min vän Pax börjar riktigt hjärtslitande med att Peter och hans pappa kör för att sätta ut och lämna den trogna lilla räven i skogen.

Peter ångrar sig nästan genast att han låtit sig övertalas av sin pappa, men hans pappa vägrar köra tillbaka. Han ska in i armén nu och Peter ska till farfar. Inget mer snack om saken. Men Peter kan absolut inte bara glömma eller strunta i sin vän. Redan första dagen hos farfar rymmer Peter. Han har bestämt sig för att han ska vandra hela långa vägen tillbaka till den plats där han vet att Pax sitter och väntar på honom.

Pax sitter faktiskt troget och väntar länge på att hans Peter ska komma tillbaka för att hämta honom. Men skogen kan vara en läskig plats för en räv som inte längre har den som sin naturliga miljö. Där finns många faror och där finns andra rävar som ser honom som en inkräktare och Pax kommer bort från platsen han lämnas på. Som tur är stöter han på andra rävar som är vänligare och som försöker hjälpa honom, men livet för skogens rävar, liksom för skogens andra djur, har blivit svårare på sistone. Skogen befinner sig nämligen mitt i en krigszon och i sin iver att stoppa den framryckande fienden sätter armén upp hinder inte bara för sin fiende, skogen djur får lida minst lika mycket.

Och Peter han har redan förstått att Pax befinner sig mitt i stridslinjen, men han tänker inte överge sin räv för det. Envetet försöker han ta sig fram till Pax, trots en rad hinder och svårigheter och trots den fara det innebär för hans eget liv.

Sara Pennypacker har gjort en gedigen research kring rävars liv och beteende. Att läsa Min vän Pax är nästan lika mycket naturskildring som barnbok. Berättelsen är finstämd och tar upp såväl vänskap och svek, familjeband och sorg. Allvaret i berättelsen får mig dock att reagera på om målgruppen verkligen ska vara 6-9 år som förlaget satt. Med tanke på hur mycket berättelsen faktiskt tar upp både krig (det är fiktivt krig som det berättas om) och död så tycker jag en äldre målgrupp hade passat bättre. Från nio år minst, säger jag.

torsdag 10 augusti 2017

Skolstart!

Länk till adlibris och bokus
Hur är det att börja skolan? Vad gör man där? Vad förväntas man kunna? Kommer man att få några nya kompisar? Vad är schema?Vad gör man på fritids? Att börja skolan kan vara pirrigt och förväntansfullt men också lite läskigt. Om inte alls länge börjar höstterminen för Sveriges skolelever och för alla de som ska börja ettan och som är nyfikna och kanske lite ängsliga inför vad det innebär att gå i skolan så erbjuder Boken om att börja skolan en liten inblick i hur det går till.

Helena Bross låter oss lära känna och följa ett par olika elever i klass 1C och tillsammans med hela klassen får vi uppleva deras första skolår med allt från lek och lektioner, raster med läskig äldre elever, utflykter, Luciauppträdande och föräldramöte. Vi får veta vad modersmål är och hur det kan vara när det är svårt att lära sig att läsa. Och vi får följa med på regndisco på fritids! (fruktansvärt bra idé det där!)

Boken om att börja skolan tar upp allt det roliga, men också det tråkiga och ibland jobbiga med att börja skolan och är en perfekt bok att ha som högläsning i ettan eller att läsa för något småsyskon som undrar hur det går till i skolan. Bross skriver väldigt inkännande om barnens olika upplevelser och känslor kring allt det som är deras nya vardag. Emma Göthners fina illustrationer hjälper till att sätta den positiva stämningen.

onsdag 9 augusti 2017

Minnet av vatten

Länk till adlibris och bokus
Emmi Itäranta har blivit flerfaldigt prisad för sin debutroman Minnet av vatten, och jag får nog säga att det här kan ha varit min bästa läsupplevelse i sommar.

I en framtid där klimatförändringar förändrat hur världen ser ut, både geografiskt och politiskt, styr tillgången, eller snarare bristen på vatten människors liv. Tidigare frodiga områden är numera torrlagda, polarisarna har smält och Kina, numera Nya Qian, har tagit makten över Europa liksom över Skandinaviska Unionen. Vatten är ransonerat för varje hushåll och det är militären som har makten över de få rena vattenkällor som finns kvar. Det vatten som ransoneras ut till invånarna i den lilla byn som ligger i ett före detta finländskt landskap är långt ifrån tillräckligt, men av tradition så tilldelas ortens temästare en större ranson för att kunna hålla i de viktiga teceremonierna. Slöseri med vatten tycker somliga.

Temästare är ett traditionstyngt yrke som går i arv i familjen. Att 17-åriga Noria ska ta över efter sin far en dag är självklart och hon har gått i lära hos honom under flera år. Men det är först när Noria närmar sig att genomgå mästarprovceremonin som hennes far inviger henne i temästarens allra största ansvar och hemlighet. Uppe i fjällen, långt inne i en grotta, finns en hemlig vattenkälla som Norias far vårdar och som vårdats av temästare i familjen under generationer. Men att hålla en frisk vattenkälla hemlig, liksom att förse sig själv och andra med vatten som inte ingår i veckans ranson bryter så klart mot vattenlagarna.

Militären har redan byn under bevakning. Det finns misstankar om att invånarna bryter mot vattenlagarna och när Norias far dör sätts hennes hem under extra bevakning. Norias mor oroar sig över hotet från militären och vill ge sig av, men Noria känner sin plikt. Hon måste bevara källans hemlighet.

Minnet av vatten skiljer sig från många andra av dagens dystopier där action ofta för handlingen framåt. Här är tempot lugnare, mer eftertänksamt men definitivt lika spännande! Det är en intressant värld som Itäranta målar upp. Hon använder knappa ord för att beskriva Nya Qian och världen, men de är ändå fullt tillräckliga för att förstå, för att kunna ta in helheten bit för bit. Romanen känns så himla väl genomtänkt och genomarbetad. Jag gillar beskrivningen av plastgraven i byn där Noria och kompisen Sanja letar användbara saker och spännande reliker från en en högteknologisk svunnen tid, föremål vars information nu gått förlorad. Hur alla går omkring med insektshuvor för att skydda sig mot plågande insekter eller hur man använder eldflugor som ljuskällor.

Språket är ibland nästan poetiskt och här finns meningar att stanna upp vid och läsa om bara för att de är så vacker komponerade. (Säkerligen kan man också tacka en duktig översättare för detta)

Det är nästan oundvikligt att inte slås av tacksamhet över ens egen tillgång till rent vatten under läsningens gång. Och det faktum att jag befann mig i en sommarstuga utan tillgång till dusch och där tillgången till dricksvatten från egen brunn varierar gjorde säkert min läsupplevelse ännu mer påtaglig. Dock tror jag att även om jag befunnit mig någon annanstans när jag läste så hade jag troligtvis ändå ansett detta vara en av sommarens bästa läsupplevelser och jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Emmi Itäranta framöver.

Handbok för superhjältar

Länk till adlibris och bokus
Lisas mamma ska arbeta utomlands ett tag och därför har Lisa fått flytta hem till mormor och dessutom fått byta skola. Problemet är att Lisa inte riktigt får några kompisar i den nya skolan och dessutom blir hon retad för att ha stora och utstående öron. Framför allt är det ett gäng killar som är speciellt elaka och trakasserar henne. Lisa får ofta fly efter skoldagens slut för att komma undan. En dag när mobbarna är efter henne springer hon in till biblioteket. Där jobbar Caroline, mormors syster, och där kan Lisa känna sig trygg och stanna så länge hon vill. Den här dagen får Lisa syn på en ovanlig bok i en bokhylla. Det riktigt lyser om den och när Lisa plockar ut boken ser hon att det är en bok som beskriver 101 olika superkrafter och hur man kan öva upp dem. Det är en handbok för superhjältar!

Konstigt nog finns boken inte registrerad i bibliotekets katalog, men Lisa får ändå låna hem boken och börjar läsa. Handboken rekommenderar att man inte tränar på fler än tre superkrafter samtidigt och Lisa väljer att koncentrera sig på att lära sig flyga, prata med djur och slagsmålsteknik. Men att träna upp sina superhjälteförmågor är lättare sagt än gjort. Det går minst sagt trögt, men skam den som ger sig.

Mobbing är ett ämne som Elias och Agnes Våhlund engagerar sig för. Handbok för superhjältar kom till när Elias dotter utsattes för mobbing i skolan och paret började fundera på hur man kan närma sig ämnet. Längst bak i boken finns också kontaktuppgifter till Bris och tips på vad man kan göra om är utsatt för eller känner någon som är utsatt för mobbing.

Det serieliknande formatet är lättillgängligt och blir tillsammans med de snygga mangainspirerade illustrationerna riktigt lockande. Sidorna med Lisas anteckningar och utdrag från hennes dagbok i slutet av boken är också detaljer som jag gillar och som förstärker porträttet av Lisa. Boken är lämplig från cirka åtta-nio år, textmängden är inte speciellt omfattande, men här finns lite knepigare ord som yngre läsare kan haka upp sig på. Det lilla aber jag har gentemot Handbok för superhjältar är de amerikansk-/brittisk-influerade miljöerna, vilka i och för sig står helt i paritet med superhjältevärlden som vi känner den och det skulle också kunna vara en vinkning till illustrationernas mangaförlagor. Och helt ärligt så hade det kanske inte blivit lika coolt med svenska miljöer, men kanske hade det bjudit på lite mer igenkänning hos läsarna? Dock kvarstår det faktum att Handbok för superhjältar kan vara en av årets coolaste barnböcker! Jag ser mycket fram emot del två, Röda masken, som kommer ut i höst.

Stort tack till Elias och Agnes Våhlund för recensionsexemplaret!