tisdag 20 juni 2017

Dags för disco

Länk till adlibris och bokus
Dags för disco är andra boken i serien Vänner 4-ever som bjuder på en hel del igenkänning för den som går på lågstadiet.

Det är alltså dags för disco och Jack vet inte riktigt hur det funkar på disco, han har ju inte varit på något innan. Hur mycket pengar ska man ha med sig? Vad ska man ha på sig? Hur ska man dansa? Edvin menar att man måste gå tillsammans med en tjej, han tänker fråga Julia, kan inte Jack fråga Emilia? Men Jack är rädd för att Emilia ska säga nej så det slutar med att Jack och Edvin har följe till discot.

När de kommer till discot börjar Edvin genast dansa med Julia. Det ser jättekul ut, men Jack vågar inte fråga Emilia så istället står de tysta och stela bredvid varandra ända tills Emilia går och köper popcorn. Då kommer bästa låten! Den som man bara inte kan stå still till utan som man bara måste dansa, hoppa, röra sig till. Stella drar upp Jack på dansgolvet och det är så roligt! Tills Jack ser hur Emilia står ensam i ett hörn med en strut popcorn. Tänk om Emilia tror att Jack inte vill dansa med henne nu? Hur ska han lösa detta?

Marie Oskarsson skriver vardagsnära om livet på lågstadiet med kompisar, skolan och lite kärlek. Det här är en hit för den som kommit förbi nybörjarläsningen!

måndag 19 juni 2017

Dödens märken

Länk till adlibris eller bokus
Ett flödessvall omgärdar en galax med flera beboeliga planeter. Det här flödessvallet rör sig genom galaxen, det finns där ständigt men dess intensitet varierar och det syns ibland som nån form av norrsken. Detta flöde påverkar människorna som bor i galaxen, dels i form av de unika flödesgåvor och öden varje människa har och dels genom att påverka och ligga till grund för religioner och politik.

På planeten Thuve lever två folkslag, dels de fredsälskande thuvesiterna och dels de mer stridslystna Shotet-folket. Akos tillhör thuvesiterna och kommer från en inflytelserik familj. När Shotet-folket får nys om hans öde kidnappas han tillsammans med sin bror och blir fånge hos Shotets tyranniske regent, Ryzek.

Ryzeks yngre syster, Cyra, lider enormt av sin flödesgåva. Hennes gåva orsakar henne enorm fysisk smärta som hon genom beröring kan föra över till andra människor, något hennes bror utnyttjar för att tortera sina fiender. Cyras och Ryzeks relation är knappast den bästa men när Ryzek upptäcker att Akos gåva stoppar andra personers flödesgåva för han samman Akos med Cyra för att lindra hennes smärta.

Ett till en början högst motvilligt sammanförande leder snart till insikten om att de har en gemensam fiende i Ryzek. Och Cyra har också något som Akos vill ha och behöver. Hon kan hjälpa honom att lära sig att slåss, vilket han måste lära sig för att kunna rädda sin bror som också hålls fånge av Ryzek. Omväxlande får man följa Akos och Cyra och hur deras relation går från fiendeskap till djup vänskap och till och med något mer.

Det här är grundhistorien i Veronica Roths Dödens märken, men det hela är mycket mer komplicerat, i alla fall känns det så i mitt huvud. Flödessvallet och flödesgåvorna är ganska diffusa. Det finns allianser mellan olika planeter och olika familjer som jag tycker är röriga. Och så finns här mitt i allt orakel som kan avgöra vad som ska ske i framtiden. Det är lite för komplicerat, lite för snårigt att komma in i och jag förstår inte heller riktigt varför vi får följa Cyra utifrån jagperspektiv medan Akos berättelse återges i tredje person. Det finns en karta över galaxen i början, men jag hade hellre sett en karta över planeten Thuve och en förteckning över de mäktiga släkterna och hur de hänger ihop med varandra med allianser och familjeband.

Jag tyckte väldigt bra om Divergent-serien, men det här faller jag dessvärre inte för, även om jag delvis imponeras över Roths enorma världsbygge. Andra delen i denna duologi kommer jag därför med största sannolikhet inte att bry mig om att läsa.

Stort tack till Modernista för recensionsexet!

fredag 16 juni 2017

Hemmet

Länk till adlibris och bokus
Mats Strandbergs Färjan var en mycket trevlig skräckupplevelse och jag har sett fram emot att läsa Hemmet ända sen jag fick nys om att den höll på att skrivas.

Hemmet är äldreboendet Tallskuggan som ligger i ett litet samhälle på västkusten. Hit till avdelning D ska Joels mamma, Monika, nu flytta. Demensen har förändrat Monika, gjort att hon inte längre klarar att bo ensam hemma och Joel har inför flytten tillfälligt fått flytta tillbaka till sitt föräldrahem för att ta hand om sin mamma och sköta flytten och försäljningen av sitt barndomshem.

På avdelning D jobbar Nina sen många år tillbaka. Som tonåringar var Nina och Joel bästa vänner men omständigheter ledde till att Nina bröt kontakten med Joel och då även med Monika som betydde väldigt mycket för Nina. Och trots alla åren på Tallskuggan och arbetet med äldre och dementa så blir mötet med den förändrade Monika väldigt känslomässigt för Nina.

På Tallskuggan försämras Monika snabbt. För snabbt. Hon får våldsamma utbrott, pratar om och med sin sedan länge avlidne make allt oftare och det är inte bara Joel och Nina som reagerar på Monikas tillstånd. Monika tycks veta saker som hon inte borde känna till och personalen på Tallskuggan lägger märke till hur även de andra boende ändrar beteende. De pratar om han den nye som flyttat in. Ängeln som ska rädda dem eller han den otäcke som skräms. Han som flyttade in samtidigt som Monika.

Att som Strandberg placera handlingen på ett äldreboende blir vardagsnära och samtidigt krypande obehagligt i och med att de boende är dementa och därmed oberäkneliga och ej tillförlitliga. Det klaustrofobiska draget från Färjan återkommer på sätt och vis även i Hemmet, bara det att nu är det inte människor som är instängda och fångade på en båt, de är fast i sig själva såsom offer för demenssjukdom där ingen längre lyssnar eller tar deras berättelser på allvar. Det är skickligt skildrat. Dessutom tycker jag det är behjärtansvärt hur Strandberg också uppmärksammar den svenska äldrevården med eldsjälarna som jobbar där, de äldre som glömts bort och det svåra i att tvingas bli förälder åt sin egen mamma eller pappa. Scenen där Joel lämnar Monika på boendet första kvällen är oerhört känslosam med Monika som bara vill hem igen och undrar vad hon gjort för fel och Joel som försöker intala sig själv att han gör rätt, eftersom han ju själv inte klarar av att ta hand om sin mamma.

Relationer står alltså, precis som i Färjan, lika mycket i fokus som skräckberättelsen i sig och det är en kombination som jag tycker mycket om. Jag tyckte i och för sig att Färjan innehöll fler och mer effektfulla skräckelement, Hemmet är obehaglig och skrämmer på ett helt annat vis, men det är likväl en ypperligt komponerad skräckroman.

onsdag 14 juni 2017

Bellman på skattjakt

Länk till adlibris och bokus
Det är ett ganska så smart drag av Peter Gissy att korsa alla barns favoritfigur, Bellman, från de roliga historierna med deckargenren. Det är enkelt och lättläst, fnissigt och lite spännande också.

I böckerna om Bellman som deckare har Bellman, ryssen och norrmannen slagit ihop sig och bildat en privatdetektivbyrå, det finns alltså flera böcker, men jag har läst Bellman på skattjakt. Berättelsen börjar med att Bellman och kompani får ett uppdrag av en fisförnäm dam. Hennes älskade collie, Napoleon, har sprungit bort. Och imorgon är det ju Napoleons födelsedag med leverpastejstårta och allt! Bellman måste hitta hunden innan imorgon! Sista spåret efter collien slutar bakom Folkmuseet så det är dit Bellman, ryssen och norrmannen beger sig för att börja spana. Och det är nu som gänget får ett riktigt brott att bita i istället. För under tiden som de bedriver spaning utanför museet passar några riktiga skurkar på att bryta sig in i museet och stjäla en ovärderlig diamant. Bellman och kompani blir så klart inblandade. Men ska de, som inte ens kan hitta en bortsprungen hund, kunna lösa det här brottets gåta?

Bellman på skattjakt är en lättläst berättelse med typ roliga-historier-vitsar som drar åt typ deckarhållet. Lite fart och spänning blir det, men personligen tycker jag det är rätt så banalt. Fast nu är ju målgruppen barn i 6-9 års åldern och hos dem går detta hem med all säkerhet!

måndag 12 juni 2017

Tusen tips till en fegis

Länk till adlibris och bokus
Rolf bor i ett magnifikt hus i centrala Paris med sin förmögna familj. Huset är så stort så att alla i familjen har eget badrum det hänger kristallkronor i i stort sett alla rum och om söndagarna kommer tjocka släkten på tjusiga släktluncher där betjänter och hushållerskor passar upp. Dessa middagar är urtråkiga om man är barn och väldigt jobbiga om man dessutom alltid råkar tappa skeden i soppan så att det skvätter på faster Beatrice, eller liknande saker, vilket tyvärr händer Rolf rätt så ofta.

Rolf har annars allt en rik pojke kan tänkas önska sig. Allt som går att köpa för pengar alltså, för det är bara det att det som Rolf önskar sig allra mest inte går att köpa. Och det Rolf vill ha allra mest det är mod. Rolf önskar att han inte var en sån fegis, och han önskar framför allt att han vågade prata med Ofelia som jobbar i kvartersbutiken där han bor. Men varje gång han försöker så skakar hans ben okontrollerat och alla ord försvinner. Gång på gång står han där som en tyst fånig mus.

Rolf önskar att han kunde bli lika modig som den han är i sina dagdrömmar, den modige Errolf som släcker bränder och räddar damer i nöd. Han läser böcker om hur man ska göra för att bli modig och Rolf vet att om man vill bli modig måste man våga göra saker trots att man är rädd. Men hur ska det gå till? Kommer han att våga prata med Ofelia?

Eva Susso har skrivit Tusen tips till en fegis som är första boken om Rika Rolf. Det är en väldigt charmig berättelse med lite kärlek och en hel del humor. Överklassmiljöerna känns förvisso väldigt gammalmodiga, men förstärker samtidigt bilden av pojken som har allt, men ändå inte.

Myrstackarna

Länk till adlibris eller bokus
Vem är det mest synd om i skogen? Jo, myrstackarna så klart! Denna gamla gåta som fått ge namn åt denna nya fakta bok om myror känner nog de flesta till. Fast så himla synd om myrorna är det inte enligt Anna Hansson som öser en rad intressant och rolig fakta om myror i Myrstackarna som är första boken i en ny serie, Intresseklubben fakta. Vanlig "torr" fakta om olika myrsorter blandas med lite knasigare fakta som till exempel att man förr i tiden trodde att myror kunde användas som medicin mot feber. Och inte visste jag att myrdrottningen kunde bli så gammal som tjugo år! De ofta detaljrika illustrationerna av Maria Andersson Keusseyan bidrar till den humoristiska glimten.

Myrstackarna är en faktabok för den som kommit över den första börja läsa-tröskeln, för en del långa och krångliga ord finns här, även om det mesta är lättläst. Jag ser fram emot fler böcker i serien, för det här tyckte jag var både roligt och lärorikt.

torsdag 1 juni 2017

Vända världen rätt

Länk till adlibris och bokus
Efter Jennifer Nivens debutroman Som stjärnor i natten var förväntningarna hyfsat höga på hennes andra roman, Vända världen rätt. Men njä, jag föll inte för Vända världen rätt. Jag tycker visserligen storyn är påhittig och låter intressant, men det är lite för konstlat, blir lite för tillrättalagt och korrekt och slutet är lite för sött och lyckligt i min smak (inte för att jag kräver dödsfall som i förra boken för att bli nöjd, men det blir för bra bara). Jag blir tyvärr heller aldrig tillräckligt engagerad under läsningen för att jag ska bry mig så värst mycket om vad som händer.

Storyn är alltså denna: Jack är ansiktblind. Alltså på riktigt. Han lider av prosopagnosi vilket innebär att han inte kan känna igen ansikten över huvud taget, han kan inte ens känna igen ansikten på de han umgås med mest och träffar dagligen. Inte ens sina egna föräldrar eller syskon kan han känna igen på ansiktena utan istället har Jack lärt sig att känna igen folk på attribut och detaljer såsom röster och hur någon pratar, olika gester eller gångstilar, fräknar eller födelsemärken. Frisyrer funkar inte som igenkännande attribut eftersom folk i allmänhet har för vana att ändra dessa och att skilja ut personer i grupp är en mardröm för Jack. Jack misstänker själv att hans prosopagnosi startade när han som sexåring slog i huvudet, men han aldrig någonsin berättat för någon om sitt problem. Ingen känner till hans hemlighet och han sliter hårt för att låta det förbli en hemlighet.

Libby är kanske Amerikas fetaste tonåring. Eller hon var åtminstone det tills för några år sedan då hon blivit så stor att hon blev tvungen att lyftas ut ur sitt eget hus med hjälp av en lyftkran. Nu är hon bara gravt överviktig med en vikt på ca 140 kg, men hon är inte längre sängliggande och fånge i sitt eget hem, hon rör sig smidigt, är snabb och älskar att dansa. Men tyvärr ser andra människor fortfarande bara hennes extra kilon.

Libby och Jack möts när Libby börjar på Jacks skola. Nu är det så att Jacks kompisar är skitstövlar. De har kommit på ett prank som de tycker är asball, men som samtidigt är sjukt förnedrande. Tjockisrodeo kallar de det för och det går ut på att man ska klänga sig fast på en tjock tjejs rygg och sen hålla sig kvar så länge man kan medan den ovetande tjejen försöker skaka av sig killen. Detta blir Jack utmanad på och hans utsedda offer är Libby. Jack vill absolut inte göra detta, han är egentligen en schysst kille, men för att ingen annan ska förnedra Libby, någon som inte ens förstår hur förödmjukande grejen är, så gör han det. Det är bara det att Libby är stark, inte bara att hon har ett starkt psyke, hon är också fysiskt stark och lyckas helt enkelt slå ner Jack. Det blir förhör inne hos rektorn med samhällstjänst och stödgruppssamtal för båda två och en begynnande vänskap tar vid. En vänskap som blir omvälvande för både Jack och Libby.

Att gissa hur den här vänskapen utvecklas är inte direkt någon svår nöt att knäcka. Till skillnad från Som stjärnor i natten så innehåller Vända världen rätt en god portion humor, vilket är befriande med tanke på att man annars hade fått moralen skriven på näsan romanen igenom. Min behållning av Vända världen rätt är, tyvärr, kort och gott att jag lärt mig vad prosopagnosi är och hur det kan vara att leva med detta.

onsdag 31 maj 2017

Den mörkaste delen av skogen

Länk till bokus och adlibris
I en glänta i skogen intill Fairfold finns en kista av glas. I kistan vilar en älvprins med horn, förtrollande vacker. Prinsen själv är förtrollad och sover i glaskistan som är tillverkad av tårar som gör den okrossbar. Älvprinsen har vilat där i generationer och Fairfolds ungdomar brukar komma till gläntan, festa runt kistan och till och med dansa på den. Mer än en har försökt krossa glaset och mer än en har viskat sina hemligheter till den sovande prinsen.

Invånarna i Fairfold vet att akta sig för älvorna, trollen, skogsrån och allt annat som lever i skogarna. De sätter ut mjölk om kvällarna för att blidka älvorna, de vet att vara artig om eller när de möter en varelse, de vet att skydda sig när det är fullmåne genom att sätta på sig strumporna ut och in och stoppa järn i fickorna. Turister flockas årligen till skogarna för att uppleva de sagolika varelserna och de är ofta inte lika försiktiga. Varje år dödas minst en turist i skogarna och fler försvinner spårlöst.

Ben och Hazel är syskon och de är uppvuxna i Fairfold och vet allt om att akta sig i skogarna. De tycker inte att det är konstigt att Bens bästa kompis, Jack, är en bortbyting, att varenda förskoleunge varje år tillverkar amuletter av rönnbär som skydd mot älvorna eller att magiska ramsor faktiskt kan vara på riktigt. Både Hazel och hennes bror Ben är förälskade i den vackre prinsen och båda två drömmer om att en dag få vara den som väcker honom. Men alla som bor i Fairfold vet att man ska akta sig för att uttala sina önskningar högt. Och man ska definitivt akta sig för att göra överenskommelser med älvorna.

En dag är kistan krossad och prinsen är borta. Vem har krossat kistan? Och var är prinsen?

Vilken njutning det var att läsa Holly Blacks Den mörkaste delen av skogen! Den är vacker som en saga, lika ond som förförande. Det är lika mycket delar fantasy som gammaldags saga och lättsmälta high school-miljöer med de "vanliga" tonårsbekymren kärlek, familj och vänskap. Jag gillar det sagoaktiga, skogsvarelserna som lever sida vid sida med människorna, detaljerna med älvskydd, historien med bortbytingen Jack, Hazel som vill vara en riddare och Ben som slutat sjunga. Det är mycket med Den mörkaste delen av skogen jag gillade och jag summerar helt enkelt med att säga att jag tyckte mycket om den här boken.

torsdag 25 maj 2017

Maximus ring

Länk till adlibris och bokus
Maximus ring av Patrik Bergström är första delen i serien Legenden om örnfolket, en fantasyserie för lågstadiet. Remus tillhör örnfolket, ett folk som ser ut precis som människor, bara det att de är en knappt tvärhand höga. Örnfolket lever uppe i bergen på en ö som heter Argonia och som är delad i två riken. Örnfolket kan kommunicera med örnar och Remus bästa vän är också en örn som heter Aquila. Nere i dalen, i Flodhem, lever vanliga människor och dessa skyr Remus. Människorna jagar nämligen örnar och Remus anklagar också människorna för hans föräldrars död.

Men när vulkanen på ön vaknar hotas inte bara örnfolket, utan även människorna befinner sig i stor fara. Det enda som kan stoppa vulkanen från att få ett utbrott är en ring som tillhörde den mäktige trollkarlen Maximus och Remus får veta att han är den enda som skulle kunna finna ringen och med ringens hjälp stilla vulkanen som hotar att utplåna allt.

Tillsammans med örnen Aquila ger sig Remus av på jakt efter Maximus ring som finns gömd bland människorna. Det första som händer är att Remus och Aquila blir nedskjutna och Remus tvingas förlita sig på hjälpen från en människa.

Maximus ring bjuds läsaren in till en, vad som känns som, en rätt så omfattande fantasyvärld. Texten och meningarna i boken är i och för sig lättlästa, men här är många svåra namn att hålla reda på och det känns som att här finns en hel del bakgrundsinfo som man måste ha koll på och hålla i huvudet när man läser. Det här är inte riktigt min typ av bok, men jag kan tänka mig att Legenden om örnfolket kan funka som inkörsport för blivande fantasyälskare.

onsdag 24 maj 2017

Sommarlovet

Länk till bokus och adlibris
Sommarlovet har börjat! Magister Sakarias har meddelat att han inte vill se sina elever på två månader. Men vad ska Mattis, Jakob och Egon göra nu då? När magistern är borta så finns det ingen som kan berätta spännande historier för dem. Det är magister Sakarias systers fel alltihop, för det är henne magistern ska till. Systern är säkert en sur gammal tant, tänker Jakob och Mattis, och så ritar den en sur gammal tant på muren.

Svineri att klottra så på muren, tycker två tanter som råkar gå förbi lite senare. Pojkarna hör tanterna, och de vill så klart inte hamna i trubbel för att ha klottrat så de instämmer i tanternas klagomål. Tanterna tycker då istället att pojkarna är så trevliga och söta och vips har de tre kompisarna tjänat ihop till sin första glass. Några höns och bildäck senare har killarna fått ihop till ytterligare glasspengar. Vem hade kunnat ana att man kunde tjäna pengar på en massa bus!

Sommarlovet av Ole Lund Kirkegaard är en skön och rolig sommarbok som nu getts ut för första gången på svenska. Och precis som Kirkegaards andra historier är den helt utan moralkakor. De fyra kapitlen spänner över drygt 40 sidor och är en lagom lång och lättläst bok för barn i lågstadieåldern.

söndag 21 maj 2017

Bennys hemliga rapporter

Länk till adlibris och bokus
Sommarlovet har precis börjat och Benny och hans kompisar Valentina, Leo och Alice har redan lagt upp en plan om hur lovets lata dagar ska tillbringas i Alice källare och spela tv-spel. Det kommer att bli det bästa sommarlovet någonsin! Men en vattenläcka hemma hos Valentina riskerar istället att göra den här sommaren till den värsta någonsin. Valentinas föräldrar behöver 500 000 för att kunna fixa läckan och göra huset beboeligt igen, men det här är pengar som Valentinas föräldrar absolut inte har och de kan inte komma på någon annan lösning än att flytta. Och då snackar vi alltså inte att flytta till ett nytt hus, utan planen är att flytta tillbaka till Bosnien och bo hos Valentinas mormor.

Valentina vill inte flytta. Alice och Leo vill inte att Valentina ska flytta och Benny, som är hemligt kär i Valentina, vill absolut inte att hon ska flytta. De måste alltså på nåt vis få ihop den där halva millen så att Valentina och hennes familj ska kunna bo kvar.

Men hur får man ihop en halv miljon på ett sommarlov? Bara att försöka begripa exakt hur mycket en halv miljon egentligen är är ett tillräckligt stort problem att försöka lista ut, så hur kan ett gäng elvaåringar skramla ihop en sån summa? Det gäller att utarbeta en plan: en affärsidé. Gänget sliter och jobbar häcken av sig med att hjälpa pizzerian med hemleveranser, stajla trädgårdar, hyra ut en pensionär och efter en vecka har de skramlat ihop ynka 500 spänn. Det duger inte! De måste tänka större. Mycket större!

Bennys hemliga rapporter vann Barnens romanpris i fjol (eller Barnradions bokpris som det numera heter) med motiveringen: "Det är en känslomässigt stark och ovanligt spännande dagboksroman om vänskap och kärlek och samtidigt något så ovanligt som en humorbok som passar alla." Känslomässigt stark kanske jag inte skriver under på, men humor: jajemän! Det är ett fartfyllt sommaräventyr som bjuder på en härlig feelgood-känsla.

Lägret

Länk till adlibris eller bokus
Hannahs bästa kompis Emil ska åka på konfirmationsläger under sommaren, det känns inte alls likt Emil och Hannah som är orolig för att hon börjat glida bort från sin bästa kompis bestämmer sig för att också åka. Lägret har musikinriktning och det är egentligen musiken som lockar mer än själva konfirmationen. Hannah är varken döpt eller troende och diskussionerna om Gud och Jesus känns väldigt främmande för henne. Men det jobbigaste är att Emil uppträder som om han inte vill ha med Hannah att göra. Hannah känner sig helt fel på lägret, men de andra lägerdeltagarna verkar acceptera henne och vill få med henne i gemenskapen, en gemenskap som Hannah upptäcker att hon faktiskt gärna vill var med i.

Hannah är dock inte den enda som känner sig utanför på lägret. Jonathan gillar att ifrågasätta, det ligger ett mörker över honom och han gillar att teckna demoner och djävlar i sitt block.
En natt vaknar Hannah upp ute i skogen som omger stiftsgården, hon har gått i sömnen och skogen är förbjudet område efter att mörkret lagt sig eftersom det hände något hemskt här för ett antal år sen. Men Hannah är inte ensam i skogen. Hon upptäcker en snyftande och vettskrämd Jonathan och när hon försöker hålla om och trösta honom upptäcker hon att han är helt genomdränkt av blod. Men blodet är inte hans.

Nästa dag har Jonathan åkt hem. Man säger att han har blivit sjuk. Hannah vet inte om hon ska våga berätta för någon av de andra om Jonathan och om blodet. Hände det ens på riktigt? Hannah vet inte vad hon ska tro, men det mest oroväckande är att hon fortsätter att gå i sömnen och vaknar upp i skogen mer än en gång. Ligger det nån sanning i de spökhistorier som berättats på lägret om den unga kvinnan som blev besatt av djävulen och mördade sina vänner på stiftelsegården?

Lena Ollmarks Lägret är en bok som tar upp funderingar kring tro mycket mer än vad jag räknat med och de läskiga inslagen är inte alls så påtagliga som jag tänkt mig. Lägret blir därför mindre av en rysare och mer av en bok om identitetssökande och tro och jag känner mig tyvärr inte helt tillfreds efter att ha läst ut boken. Den saknar något. Och det som ska vara läskigt får en allt för konstlad förklaring i slutändan. Skildringen av hur Hannah hittar sig själv känns däremot genuin och den gillar jag.

lördag 20 maj 2017

Droppstensgrottans hemlighet

länk till adlibris eller bokus
Droppstensgrottans hemlighet är andra boken i serien om Klarabelladeckarna av Åsa Öhnell. Det är sommarlov och Klaras familj ska till Kreta en vecka. Men när det kommer fram visar det sig att researrangören har gjort nåt fel och de får inte rum på det hotell som de bokat. Som kompensation får familjen istället rum på ett mycket finare hotell. Det spelar i och för sig inte ett dugg roll för Klara eftersom storasyster Malin ändå inte vill bada utan bara spana på den snygge bartendern vid poolen. Skittråkigt! Så det är först när plötsligt bästa kompisen Bella dyker upp på hotellet med sina föräldrar som semestern ser ut att kunna bli lyckad.

På hotellet bor även en dokusåpakändis, Trixi Silva, en rätt så dryg och uppmärksamhetstörstande person, som under vistelsen får ännu mer uppmärksamhet när det visar sig att någon har stulit hennes smycken. Klara och Bella blir ofrivilligt indragna i fallet och börjar på egen hand luska och undersöka vem som kan ha stulit alla värdefulla smycken. Det osar sannerligen katt nånstans, men är ledtrådarna verkligen vad de ser ut att vara?

Detta är tredje boken om Klara och Bella som jag läser och det jag gillar med Klarabelladeckarna är att de är lättlästa och dessutom funkar väldigt bra för målgruppen utan att det blir vare sig för snällt eller mesigt. Det är klassiska deckarmysterium som presenteras i böckerna och spänningen är hög även i Droppstensgrottans hemlighet, framför allt mot slutet.

torsdag 18 maj 2017

Spöknät

Länk till adlibris och bokus
Det är sommarlov, ett rätt så stilla och händelselöst sommarlov. Tino är ensam kvar i villakvarteret sedan bästa kompisen Benji flyttat och Tino försöker istället att muntra upp och ta hand om sin mamma, få vardagen att fungera. Tinos mamma har varit deprimerad ända sedan Tinos pappa lämnade familjen för en ny kvinna. Det är nog ett år sen nu pappa lämnade dem, men mamma verkar på nåt vis än mer nere än någonsin. Det är knappt att hon orkar upp ur sängen ens och Tino försöker låta henne vara, låta henne vila.

Men en dag när Tino ska gå för att väcka sin mamma så är hon spårlöst försvunnen. Bara så där. Ingen lapp, inget meddelande. Tino ringer så klart polisen, men de kan inte göra så mycket, har inte heller några spår att gå på.

Samtidigt med att Tinos mamma försvinner dyker en blek, mörkhårig tjej upp i kvarteret. Hon beter sig minst sagt annorlunda, pratar gammalmodigt och klär sig på samma vis. Hon presenterar sig som Akki och Tino är övertygad om att hon är nån sorts lajvare som inte riktigt kan gå ur sin roll. Till en början tror Tino att det är Akki som har flyttat in i huset där Benji bodde, men när han knackar på nästa dag så är det någon helt annan som har flyttat in där. Men Akki fortsätter att dyka upp när Tino minst anar det. Det är något obehagligt och väldigt annorlunda med henne och Tino vet inte riktigt vad han ska tro när hon berättar att hon vet var hans mamma tagit vägen. Akki erbjuder sig att hjälpa Tino, men går det att lita på Akkis hjälp?

Petrus Dahlins sommarrysare, Spöknät, från förra året är en riktig otäck och originell skräckis. Historien börjar snällt och beskedligt för att mot slutet bli allt otäckare. Mina tankar under läsningen gick till både Ajvide Lindqvists och några av Neil Gaimans läskigare böcker. Och det är ett från mig bra betyg!

Det lilla huset i den stora skogen

Länk till adlibris och bokus
Ibland blir man sugen på att återuppleva och läsa om någon av ens barndoms favoritböcker. Men ibland är det så att man helt enkelt borde låta bli att ge efter för det infallet. Laura Ingalls Wilders serie om Lilla huset på prärien har ju de senaste åren kommit ut i nyutgivning på Rabén&Sjögren med nya fina bokomslag och jag har länge känt mig manad att läsa om böckerna som jag ju läste som barn. Nu har jag läst om (ok, det blev en del skummande) första boken, Det lilla huset i stora skogen och kan inte låta bli att känna mig snuvad på nåt vis. Var det det här jag tyckte var bra som barn? Det händer ju nästan ingenting mer än att man tillreder en himla massa mat och beskriver hur man tar tillvara allt som naturen och lantbruket kan erbjuda (ett hipsterbarns drömbok!). Och sen tar pappa Charles fram sin fiol varje kväll i slutet av varje kapitel och spelar och sjunger en liten trudelutt.

I och för sig så var jag som barn väldigt nyfiken och intresserad (och är fortfarande) av hur det var förr i tiden, och Lilla huset på prärien-böckerna är ju en romantiserad förr-i-tiden-idyll, på samma vis som många av Astrid Lindgrens böcker och berättelser, så visst kan jag köpa att jag gillade det här. Men som vuxen tänker jag mest på vilken mossig och konventionell bild böckerna förmedlar där barn som är stygga får smaka på riset, flickor ska vara osjälviska och det är bara de ljushåriga små flickorna som räknas som söta. (jag ryser nästan!) Och mamma och pappa är bäst och har alltid rätt.

En annan ska jag tänker på är att tempot är ett helt annat än många av dagens barnböcker. Saker och ting berättas och beskrivs med omsorg och tempot är därefter väldigt långsamt. Men de barn som, liksom jag var, är intresserad av hur det var förr i tiden och som kanske gillar berättelser som är lite lugnare i sitt tempo och har det här mysiga och romantiserande draget kan säkerligen fortfarande uppskatta en bok som denna. Och som högläsning kan den nog göra sig ännu bättre.

Nåja, lärdomen blir att en del barnböcker helt enkelt inte bör läsas om i vuxen ålder.

tisdag 16 maj 2017

Skarven

Länk till adlibris och bokus
Sländön är en liten ö ute i Stockholms skärgård och hit ut kommer Luddes och Johannas familjer varje sommar. Ludde och Johanna lärde känna varandra först för tre år sen, men Ludde är nog det närmsta en bästa kompis Johanna har och den här sommaren har Johanna tänkt att hon ska våga berätta för Ludde om sin hemlighet.

Ludde är en sån som älskar mysterier! Hans största idol är Sherlock Holmes och när han av Johanna får höra om den mystiska mannen som Johanna såg ute på Skarvön, en karg liten ö utanför Sländö där det bara finns döda träd och där bara skarvar bor, blir han eld och lågor. Det här måste undersökas!

Olivia, som är ny på ön, får följa med Johanna och Ludde när de lånar en båt för att åka ut till Skarvön. Ludde är säker på att det rör sig om en smugglare som gömmer smuggelgods, men det visar sig vara bra mycket tråkigare än så. Skarvmannen, som de kallar den mystiske mannen, är biolog och är på ön för att samla in avföringsprover från skarvarna och han blir riktigt irriterad över att bli störd i sitt arbete och framför allt blir han sur för att någon som inte har på ön att göra kommer och stör skarvarna. För att bli av med dem berättar skarvmannen om ett riktigt mysterium som skedde på Sländön för några år sen istället. För fem år sedan föll en kinesisk gäststuderande biolog från en klippa på Sländön och drunknade. Händelsen har hela tiden utretts som en olycka. Men var det verkligen det? Ludde, Johanna och Olivia börjar nysta i fallet och det som först börjar som en lek blir snart till blodigt allvar.

Skarven är en spännande sommardeckare vars mysterium egentligen är underordnad de tre huvudpersonernas egna berättelser. Bland de tre finns hemligheter som vill komma ut och svåra erfarenheter som behöver luftas och bearbetas och det är ganska så stora frågor och problem som Sara Lövestam lyfter. Olivia lever i skuggan av sin döda storasyster som dog i en olycka och som har gjort hennes föräldrar överbeskyddande. Johanna kallas för Johan av alla och hennes egen pappa tycker att hon borde bete sig mer som en kille och mindre som en fjolla. Och så Ludde, vars problem kanske inte är så stora i sammanhanget, men som ändå ser saker och ting lite fyrkantigt och har svårt att alltid förstå andra människor runt omkring sig. De tre huvudpersonerna skildras med stor respekt och deras utveckling och vänskap är det jag kommer att minnas bäst från den här boken.

måndag 15 maj 2017

Experimentet

Som tvillingar är Amund och Amanda mer lika varandra till utseendet än till sättet. Amund är ganska stillsam och rätt så blyg av sig medan Amanda är den lite mer tuffare av dem. Och speciellt nu är de mer lika än på länge eftersom en målningsolycka i början av sommaren gjorde så att Amanda fick en massa färg i sitt hår som inte gick att få bort och hon därför fick klippa sig korthårig. Hon har till och med kortare hår än Amund nu och om man inte kände Amund och Amanda så skulle man nästan kunna tro att tvillingarna var bröder och inte bror och syster.

Amund och Amanda ska tillbringa en sommarvecka hos farmor och farfar och på tåget dit får Amund en idé. Tänk om de skulle skoja med farmor och farfar för att se om de känner igen sina barnbarn. Så Amund och Amanda bestämmer helt enkelt att de ska byta kläder och roller med varandra som ett litet experiment. Både farmor och farfar går på det och märker ingenting. Planen är så klart att avslöja allting innan de går och lägger sig på kvällen. Men innan de hunnit göra det så dras experimentet ett snäpp längre. I grannhuset hälsar nämligen Silje och Stefan på sin moster. Silje och Stefan är lika gamla som Amanda och Amund och de knackar på och vill gärna att de ska ses nästa dag. Men eftersom Amanda fortfarande har Amunds kläder på sig och vise versa så tror nu också Silje och Stefan att Amanda är Amund och att Amund är Amanda. Amund och Amanda bestämmer att de ska låta bli att avslöja experimentet en dag till, bara för att se om det går att lura även Silje och Stefan vem som är tjej och vem som är kille. Men ju mer de väntar desto svårare blir det att avslöja vem av dem som är vem. Och snart har det gått för lång tid för att alls kunna avslöja experimentet.

Harald Nortuns Experimentet är en smårolig berättelse som ställer det här med könsroller på sin spets och kan på mellanstadiet utgöra ett bra underlag till diskussioner om könsroller. Jag faller dock inte helt och hållet för berättelsen utan tycker dels att det är synd att Silje och Stefan framstår som ärkestereotyper för tjej vs kille och dessutom blir det ganska fånigt att tvillingarna inte avslöjar hur det ligger till, speciellt eftersom Amund gärna vill berätta sanningen. Men boken är som sagt småunderhållande med lite sommarfeeling och funkar som förströelse för stunden.

onsdag 10 maj 2017

Vad hatet gör kan ingen fatta


Marie-Chantal Longs Vad hatet gör kan ingen fatta från 2010 är en tät psykologisk thriller som jag fortfarande minns som riktigt krypande obehaglig läsning. Det är en sån historia som man efter hand inser kommer att sluta riktigt illa varför man med spänning och ångest läser vidare. 


Marthas föräldrar är skilda, mamman har en ny familj som hon är upptagen med. Marthas pappa har hittills varit Marthas stora stöd och hennes vän men nu har pappan träffat Solveig, en ung nordisk skönhet som han är helt betagen i. Och Martha hon känner sig inte längre sedd av någon. Hon bär på stort hat inom sig, ett hat gentemot sin mamma som bara bryr sig om sin nya familj, ett hat gentemot Solveig som stulit hennes pappa och ett stort självförakt mot sig själv. För Martha är en stor tjej. Hon är alltså inte bara lång och har kraftig benstomme, nä, Martha är riktigt stor. Överviktig, fet, tjock. Och Marthas självhat och självförakt är så stort att hon inte låter någon komma nära och därför har hon heller inga vänner. 


Nu är det dags att börja gymnasiet och Martha har valt att gå dansprogrammet. Inte för att hon är bra på att dansa eller för att hon gillar att dansa, Dans har hon valt enbart för att provocera och hon har bestämt sig för att vara mest fel av alla. Martha vet att hennes nya klasskompisar ser ner på henne, tycker att hon är fel, ful, tjock. Och Martha tänker se till att fortsätta vara fel. 

Men i Marthas klass börjar också en kille som heter Adde. Adde sticker precis som Martha ut, han är kortväxt, men han är också en gudabenådad dansare. Martha och Adde finner varandra genom sitt utanförskap och blir kompisar. För Adde vågar Martha berätta hur hon känner sig sviken av framför allt sin pappa. Det är Adde som kommer på idén om att man faktiskt skulle kunna få Solveig att försvinna och de börjar planera en kidnappning. Men det är först efter ett tag som Martha inser att Adde faktiskt menar allvar med planerna och då är det redan för sent. Martha har dragits in i något som ligger totalt utanför hennes kontroll. 

Long berättar utifrån Marthas perspektiv, vi får följa hennes tankar, hennes känslor och ibland känns det som att man är inuti Martha. Man är så nära och man känner och förstår henne. Man tycker samtidigt synd om henne som man tycker att hon är självdestruktiv och onödigt hård. Vad hatet gör... är fängslande svart sträckläsning som visar vad som kan hända med någon som aldrig får den bekräftelse som hen behöver. 

tisdag 9 maj 2017

Magnus Chase

Länk till bokus och adlibris
Efter äventyren med Percy Jackson och Kanekrönikan där grekisk respektive egyptisk mytologi varit centralt har nu turen kommit till den nordiska mytologin i Rick Riordans senaste serie om Magnus Chase.

Magnus Chase har levt som hemlös på Bostons gator sedan hans mamma dödats i en explosiv brand som Magnus själv lyckades fly från. Hans mammas sista ord till honom var att hans kulle fly och gömma sig och Magnus har i många år lyckats hålla sig hemlig och hålla sig undan, men på hans sextonårsdag går det utför. Minst sagt. Det finns släktingar som letar efter Magnus, släktingar som Magnus vet att han ska hålla sig undan för, men trots att Magnus är försiktig konfronteras han ändå med sin opålitlige morbror, ställs inför den förbluffande sanningen om sin okända far, som visar sig vara ingen mindre än guden Frej, och dör kort därpå under mycket underliga omständigheter.

Men Magnus död är i själva verket bara början på det stora äventyret. För Magnus återuppstår som hjälte, eller enhärje, i Valhall. Valhall visar sig vara ett riktigt schysst ställe med lyxiga rum, festmåltider och slagsmål som underhållning/träning. Magnus får nya kompisar och allt hade varit frid och fröjd om det inte vore för hotet om Ragnarök, det vill säga världens undergång. Magnus måste nämligen hitta Frejs svärd, Sommarsvärdet, ett svärd som är ödesbestämt att antingen stoppa eller påskynda Ragnarök och om svärdet hamnar i fel händer så stundar otvivelaktigt Ragnarök. Magnus är med andra ord den enda som kan förhindra världens undergång.

Upplägget i Krigarens svärd känns igen från både Percy Jackson och Kanekrönikan. Ett stort problem presenteras som måste lösas och under resans gång radas hinder på hinder upp med nya problem och invecklingar som måste lösas för att kunna lösa huvudproblem nummer ett: I det här fallet att återfinna Sommarsvärdet, förhindra att Fenrisulven släpps lös och orsakar Ragnarök. Jag kan inte påstå annat än att det är aningens tjatigt, att jag tröttnar lite på att lösningen ligger så långt bort och att tonårsjargongen med sina slapsticks och ironiska kommentarer blir lite väl mycket. Men samtidigt är det underhållande läsning, det är äventyrligt med fart och fläkt och en del av det jag kallar tonårsjargong är både smart och rolig. I alla fall om man väljer att läsa boken i kortare pass och inte sträckläser, för det är då jag tycker det blir för mycket. Jag tror det är genom små portioner som jag och Rick Riordans berättarglädje kommer bäst överens.

Krigarens svärd innehåller tacksamt nog en ordlista i vilken fenomen, varelser, platser och gudar förklaras, något som även jag, som trodde mig vara rätt så införstådd med den den nordiska mytologin, hade användning av.

fredag 5 maj 2017

Rebecca

Länk till adlibris och bokus
Daphne Du Mauriers Rebecca från 1938 har kallats ett gotisk mästerverk och blev Du Mauriers mest framgångsrika roman. Inledningen till romanen tillhör en av litteraturvärldens mest kända: "I natt drömde jag att jag kom till Manderley igen." Mig har dock romanen gått ganska obemärkt förbi och det var först i och med Petter Lidbecks Becca som jag "upptäckte" Rebecca och jag får nog påstå att jag uppskattar Lidbecks bok lite mer nu när jag även har läst förlagan.

Huvudpersonen och berättarröst i Rebecca är en ung och fattig kvinna, vars namn aldrig nämns och som har tagit anställning som sällskapsdam åt en rik och oförskämd dam. De befinner sig i Monte Carlo när de stöter på Max de Winther som flytt sitt hem, herrgården Manderley i England, för att komma över sin hustru, den vackra och omtyckta Rebeccas tragiska död. Max och huvudpersonen fattar tycke för varandra och det slutar med att Max friar.

Huvudpersonen tvivlar på att hon någonsin kommer att kunna fylla den roll som Rebecca hade på Manderley, hon vill ändå verkligen göra sitt bästa för att anpassa sig till sitt nya liv. Men det är som att hela Manderley är emot henne, och framför allt hushållerskan fru Danvers ser gärna till att den nya unga fru de Winther känner sig obekväm och ovälkommen. För unga fru de Winther vilar minnet av Rebecca som en osalig ande över hennes nya hem och påverkar både henne själv och hennes make som blivit en helt annan man än den hon träffade i Monte Carlo.

Berättartempot i Rebecca är långsamt, men den krypande stämningen intensifierar berättelsen som tar karaktären av ett svartsjukedrama och psykologisk thriller. Gotisk skräckberättelse är en beskrivning som tillskrivs Rebecca, men det håller jag inte med om.

Den här nyutgåvan innehåller ett förord som jag helst hade sett som ett efterord istället. För jag läste ju förordet eftersom det alltid kan vara intressant att känna till lite om författaren, men dessvärre behandlades själva romanen också lite väl utförligt. Jag kände mig faktiskt snuvad på konfekten när stora delar av handlingen avslöjades redan innan jag börjat läsa boken.

tisdag 2 maj 2017

Wink, Poppy, Midnight

Länk till adlibris och bokus
Det ligger något sagoaktigt över April Genevieve Tucholkes Wink, Poppy, Midnight som slås an redan i beskrivningen av boken; hämnd, rättvisa och kärlek samt hjältar skurkar och hemligheter. Och det snygga omslaget förstärker helt klart den sagoaktiga känslan.

Wink, Poppy och Midnight är alltså namnen på de tre huvudpersonerna som växelvis är berättarröst åt den här historien.
Midnight och hans pappa har flyttat till ett hus ett par kilometer utanför stan. Midnight ser fram emot att få lite avstånd till stan och framför allt till Poppy som han varit olyckligt kär i i flera år. Han och Poppy har haft eller har, beroende på hur man ser det, ett från-och-till-förhållande, men det är helt och hållet på Poppys villkor, hon tar det hon vill ha, när hon vill ha det, men struntar i resten. Och trots att Midnight är galet förälskad i Poppy inser han att han måste bryta med henne. Men i Poppys värld är det hon som bestämmer och Midnight har enligt henne ingen rätt att bestämma om det är slut eller inte. I Poppys värld dansar alla för hennes pipa.

Mitt emot Midnight bor den rödhåriga Wink med De föräldralösa, som hon kallar sina småsyskon, och sin mamma som spår i tarotkort och teblad. Wink älskar berättelser och sagor och hon lever på sätt och vis sitt liv som vore den en saga eller berättelse. I hennes värld är människor skurkar, hjältar eller lögnare och allt har en från början bestämd riktning att följa. Wink har också en äldre bror, Leaf, som har slutat skolan och gett sig av. Leaf är den enda som vågat säga sanningen till Poppy. Att hon är vacker på utsidan men ful på insidan. Och därför vill Poppy så förtvivlat gärna vinna Leafs hjärta.

Winks, Poppys och Midnights liv och berättelser är förutbestämda att sammanflätas med varandra i ett våldsamt och skoningslöst triangeldrama. Det finns en skurk, en hjälte och en lögnare. Men vem är vem?

Wink, Poppy, Midnight har ett drivande tempo med sina korta kapitel och perspektivväxlingarna mellan de tre huvudkaraktärerna. Men det här är ingen lättläst bok, här finns tolkningsmöjligheter och liknelser och symbolik från sagans värld kastas in med jämna mellanrum. Det gäller alltså att hänga med. Det är väldigt oförutsägbart och det är något jag gillar mycket med den här boken. Språket är också utmärkande med sitt sagoskimmer, upprepningar och poetiska inslag.

tisdag 18 april 2017

Det är något som inte stämmer

Länk till adlibris och bokus
Att huvudpersonen Petra Wallin i själva verket är Martina Haag själv, det är man som läsare väl införstådd med när man börjar läsa Det är något som inte stämmer. På samma vis som man vet att Petras make Anders är synonym med Erik Haag och att Anders kollega på tv, Klara Boman, inte är någon annan än Lotta Lundgren. Bara det här är tillräckligt smaskiga ingredienser för att man ska vilja läsa den här romanen, och säkerligen är det många som läst den just på grund av detta. För kärleks-/skilsmässostoryn vräktes ju upp rätt så bra i skvallertidningarna när det väl begav sig och vem vill inte kunna gotta sig i lite äkta kändisskvaller. Men bokens skvallerpotential är inte enda orsaken till att Haag nått sådan framgång med sin bok. För Det är något som inte stämmer är baske mig riktigt bra.

Handlingen i romanen är något av en metaberättelse. Huvudpersonen Petra är författaren som sticker till fjälls för att jobba som stugvärd några veckor samtidigt som hon skriver en roman för att komma över sin skilsmässa. Och läsaren får alltså ta del av tillblivelsen av denna roman. Detta greppet gillar jag mycket och hur händelseförloppet kring Petras misstankar till den slutgiltiga skilsmässan undan för läggs fram genom det bokmanus som Petra skriver uppe i den lilla fjällstugan i Ráhnukka.

Jag har inte läst något av Martina Haag innan, men jag känner ju till henne och jag tror mig ha en rätt så klar uppfattning om att hennes böcker mest är käck underhållning för stunden, något lättsamt som man läser när man inte orkar tänka så mycket. Det är något som inte stämmer snuddar ibland vid det lättsamma, men så värst muntert eller käckt blir det aldrig. Snarare får man som läsare ta del av ett känslomässigt avgrundsdjup. Jag har (mig veterligen) aldrig blivit bedragen, men hjärtekrossad har jag så klart blivit och när jag läser Haags ord minns jag precis hur det kändes. Hur man försöker ta en timme i taget, hur man försöker sysselsätta sig för att slippa tänka, hur man ligger vaken om nätterna, inte äter. Och hur man trots att man är den som blivit övergiven fortsätter att älska den personen och fortsätter hoppas på att det på något vis ska lösa sig, att hen snart kommer att inse sitt misstag och komma tillbaka. Och att man på nåt vis ändå överlever och tar sig ur det. Till slut.

fredag 14 april 2017

Jorden vaknar

Länk till adlibris och bokus
Som jag har längtat efter Jorden vaknar, fortsättningen på Madeleine Bäcks Vattnet drar. Och jag blev inte besviken!

Ett förrädiskt lugn har sänkt sig i trakten kring Gävle efter att Krister och Beata med hjälp av Gunhild utförde offret i skogen. De tror och hoppas att vandrarna nu dragit sig tillbaka och att de kan lägga alla hemska händelser bakom sig. Beata försöker komma över förlusten av sin bästa vän Celia och Krister försöker förlika sig med att han besitter en kraft som folk förr i tiden hade kallat för häxkraft. Båda försöker fortfarande acceptera det som hände i skogen, det som Gunhild fick dem att göra.

Viktor är för tillfället trygg, men med en kall och livlös sten är han ingen igen. Han vill så gärna känna hur den pulserar i handen igen, han vill så gärna känna makten den ger honom. Och stenen är nu inte död. Den bidar bara sin tid.

När Beata får höra att Celia setts på stan beger hon sig med en kompis till Celias lägenhet. Hon hoppas att Celia lever samtidigt som hon inser orimligheten i detta, vilket gör henne skräckslagen. Det räcker med att öppna dörren till Celias lägenhet för att Beata ska förstå att offret i skogen inte var tillräckligt.

De mörka urgamla krafterna är nu starkare än någonsin. Gunhild är fortfarande den enda som har en aning om hur de mörka krafterna ska kunna stoppas och utan Beata och Krister går det inte. Är de starka nog tillsammans?

Jorden vaknar är våldsamt spännande, obehaglig och fruktansvärt intensiv. Och jag är fortfarande helt såld! Såld på den förrädiska sommaridyllen, på hur Bäck låter läsaren pussla ihop bitarna utifrån de olika karaktärernas perspektiv och på de obehagliga, kladdiga och sugande beskrivningarna av ljud och syner. Denna andra del ger svar på några av frågorna som fanns kvar efter Vattnet drar, men allt är inte löst. Och det värsta är att nästa och sista delen inte kommer förrän i januari 2018.

torsdag 13 april 2017

Vitas hemlighet

Vita bor med sin mamma ovanför pizzerian Pizzeria Amore och därför luktar Vitas jacka alltid Capricciosa. Själv tänker hon inte så mycket på det, men Otto som går i Vitas klass brukar alltid borra in näsan i Vitas jacka och dofta på den. Otto är lite avundsjuk på Vita som kan äta pizza varje dag. Nu gör ju inte Vita och hennes mamma det. Dessutom så är pizzorna mycket godare i Italien, där Vitas pappa bor med sin nya fru. Vilken dag som helst nu ska Vita bli storasyster till en lillebror. Det är väldigt spännande.

Men det händer spännande saker hemma hos Vita också. Spännande, men mest läskiga. När Vita är på väg ut en kväll ser hon lysande ögon i trapphuset. Och en natt vaknar hon av ett förskräckligt ljud. Det är någon som ylar och låter nerifrån pizzerian. Men det är mitt i natten och ingen annan än Vita och hennes mamma bor i huset. Pizzerian är bara öppen på dagen och där bor ingen. Alla tecken tyder på att det bor en varulv i pizzerian, men det är ingen vuxen som verkar ta Vitas oro på allvar. Och snart är det fullmåne.

Vitas hemlighet av Kerstin Lundberg Hahn handlar nu inte alls om varulvar, men dramatiken och spänningen är ändå hög, trots allt det vardagliga som också händer i berättelsen, för Vitas hemlighet är en bok om rädslor och framför allt om flyktingar och om barns rättigheter. Det är faktiskt någon som bor nere i pizzerian, men det är väldigt hemligt. Vita råkar på grund av sin rädsla för varulvar så småningom avslöja hemligheten att paret som driver pizzerian håller två flyktingar, en pappa och hans pojke Simon, gömda.

Vitas hemlighet är en bok som är användbar i skolan när man pratar om FN och barnkonventionen och om hur det kan vara att fly från sitt hemland. Med andra ord så är boken fortfarande aktuell trots att den har några år på nacken.

Monstret i natten

Länk till adlibris och bokus
Dagen då Frank fyller nio år förändras hans liv. Hans mamma och pappa har ställt till med sommarkalas och alla i Franks klass är bjudna, men ingen kommer på kalaset. Franks föräldrar blir besvikna, men Frank själv blir inte förvånad, det är ingen i klassen som brukar umgås med honom och Frank läser faktiskt hellre böcker. Men en kommer i alla fall på Franks kalas och det är tant Alice som bor i huset bredvid. Frank tycker om Alice och hennes lilla hund Uffe som också fått följa med på kalaset. När Frank ska ge Uffe en bit tårta så blir den lilla hunden så uppspelt så att han råkar bita Frank i fingret. Det gör knappt ont men det kommer en miniliten droppe blod. Och det är nu Franks liv förändras för alltid.

Frank börjar drömma att han är ute om natten och springer på fyra ben, att hela han är täckt av lurvig päls och att han har svans. I drömmen har han förvandlats till en hund och när han ser människor blir han så glad att han skäller och ylar. Han vill så gärna att de ska klappa honom och klia honom på magen. Men människorna blir alltid livrädda. De tror att Frank är ett monster. Drömmarna är så verkliga så att det känns som att det vore på riktigt. Kanske är det det också? För i byn Yrred, där Frank bor, börjar det gå rykten om ett stort och vilt monster som går lös. Men Frank är ju inget monster. Eller?

Monstret i natten vänder sig till barn i lågstadieåldern och är en söt men något mörk berättelse om utanförskap och att vara annorlunda. Trots titeln tror jag aldrig Mats Strandberg tänkt sig att det här ska vara en läskig bok, möjligen lite mysryslig på sin höjd, och risken att någon skulle bli skraj av att läsa Monstret i natten är inte speciellt stor. Sofia Falkenhems söta hundillustrationer gör säkert också sitt till för att mildra det läskiga och det är kanske tur att barnen inte förstår Strandbergs blinkningar och referenser till Twin Peaks och annan skräckfiktion, men som en vuxen läsare som jag uppskattar.

Monstret i natten är första delen om monstret Frank. Tredje och sista delen, Monstret och människorna, har precis kommit ut.



onsdag 12 april 2017

Ordbrodösen

Länk till adlibris och bokus
Ordbrodös. Smaka på det ordet. Visst låter det vackert? Lite sagoaktigt, lite mystiskt och spännande? Ord brukar innebära makt och det är precis vad ordbrodöserna har förstått. En ordbrodös kan med det skrivna ordet styra andra människor. Hon kan få dem att följa hennes uppmaningar, lyda hennes ord utan att personen i fråga ens märker att hen blir manipulerad. Och eftersom det inte går att upptäcka när någon blivit en ordbrodös marionett så känner så klart väldigt få personer till deras existens.

Alba tillhör en släkt där ordbrodösens kraft gått i arv från mor till dotter i flera generationer och då Alba är enda barnbarnet och den enda som kan föra arvet vidare har hennes familj en del förväntningar på hennes förmåga. Det är först när man fyller arton som kraften väcks och varje ny ordbrodös prövas i ett slags inträdesprov. Inträdesprovet är egentligen mest en ceremoniell ritual, att Alba har kraften inom sig räknar alla med, och därför står alla helt handfallna när det visar sig att kraften inte väckts hos Alba. Det är något som inte stämmer. Men vad?

Medan Alba försöker komma över sitt misslyckande på sitt rum diskuterar släkten i köket. Kan det finnas en okänd bror som blockerar Albas kraft? Söner kan nämligen blockera kraften och många är de nyfödda söner som oförklarligt försvunnit eller förolyckats för att kraften ska kunna föras vidare. Albas mamma lever dock inte längre så det finns ingen att fråga angående omständigheterna till Albas uteblivna kraft. Medan Alba skickas iväg till Stockholm tänker släkten ta reda på skälet. Att Alba har hört vad de diskuterat känner det dock inte till och Alba börjar på eget håll undersöka om det kan finnas en okänd bror. När hon stöter på motstånd och inser att någon försöker hindra hennes efterforskningar inser Alba att om hon har en bror måste hon till varje pris hitta honom innan hennes släkt gör det.

Ordbrodösen är Anna Arvidssons debutroman och jag har enbart läst positiva omdömen. Själv är jag förtjust i idén med ordbrodöser och att deras kraft egentligen är en slags häxkraft som redan tidigt utmärker sig genom språkbegåvning och att ordbrodöser lär sig skriva och läsa tidigt. Det är verkligen genomtänkt. Jag trodde att jag skulle gilla Ordbrodösen jättemycket, men jag tappade tyvärr tråden lite. Det här är nog en bok som man ska läsa i ett svep för att få rätta känslan. Jag läste lite för upphackat och inlevelsen för karaktärer och handling infann sig liksom aldrig. Därför känner jag att jag inte heller kan ge ett rättvisande omdöme.

tisdag 4 april 2017

Ceremonin

Länk till adlibris och bokus
Ceremonin är första boken i Kiera Cass framgångsrika serie The Selection, en serie som bäst kan beskrivas som en framtida Askungesaga med tydlig inspiration av dokusåpan The Bachelor.

Kungariket Illéa är ett stakt segregerat samhälle med ett tydligt kastsystem som man föds in i. Få kan räkna med att klättra uppåt i kastsytemet och få ett bättre liv än det man föds till. Men för trettiofem unga tjejer finns det en chans. Kronprinsen, prins Maxon, ska gifta sig och enligt traditionen ska han välja en flicka av folket. I en dokusåpaliknande tävling, Urvalet, väljs trettiofem unga, vackra och lämpliga kandidater ut att tävla om prinsens gunst - och om möjligheterna till ett liv i lyx och överflöd.

America Singer tillhör femte kastet, alltså rätt så långt ned på skalan, och vet vad det innebär att gå och lägga sig hungrig och att inte alltid ha råd att köpa sådant som behövs. Men Americas familj är absolut inte längst ned på skalan och America trivs med sitt liv. Hon kan inte tänka sig att leva något annat liv och tycker helt ärligt att hela idén med Urvalet är ganska så idiotiskt och prinsen i fråga verkar inte vara annat än en snobbig sprätt. Dessutom så har America redan funnit sin drömkille, Aspen, som hon träffar i smyg om kvällarna. Men både Aspen och Americas familj trycker på, de tycker att hon ska ta chansen och dessutom innebär det lättnader även för familjerna till de flickor som väljs ut eftersom de får ekonomisk ersättning. Så America anmäler sig med förvissningen om att chansen att just hon ska väljas ut är minimal. Men America blir så klart en av de utvalda och det är kanske lika så bra eftersom Aspen i samma veva passar på att krossa hennes hjärta.

På plats i kungliga slottet överöses deltagarna av lyx och flärd och till och med America tycks snart ha ändrat inställning till tävlingen. För åh så vackra klänningar! Och vilken god mat! Och prins Maxon verkar faktiskt inte vara den där stroppen som America föreställt sig, faktiskt är han rätt så stilig, även om America nu inte tänker gå och bli förälskad i honom, hennes hjärta tillhör ju redan någon annan. Men America och prins Maxon verkar komma bättre överens än vad America kunnat ana. Och känslor kan vara svåra att styra över.

The Selection säljs lätt in enbart på sina omslag där fager mö poserar i tjusiga galaklänningar. Säg den flicka som inte faller för detta trick med flärd, glamour och snygga klänningar (låt mig här påminna om den livsfarliga lönnmörderskan Celaena i Maas bok Glastronen som inte heller kunde låta bli att att bli hänförd och förtrollad av alla vackra tyger). Kombinera det sen med lite kärlek, gärna omöjlig sådan, strössla med hjärtesorg och voilá: ett vinnande koncept. Men ack så klyschigt! Och i min smak inte heller speciellt spännande. Böckerna marknadsförs som en dystopisk Askungesaga, The Bachelor möter Hungerspelen har jag också läst någonstans, men så mycket till dystopi är väl nu ändå inte detta? Möjligen dystopi light. För jo, ett tredje världskrig ska ha utspelat sig, men så mycket mer om det får vi inte veta mer än att samhället blev ytterst segregerat efter kriget. Och just det, elaka rebeller terroriserar Illéa och kungadömet. Men vem de är och varför de håller på att försöka ta sig in i slottet jämt och ständigt pips det heller inte så mycket om. Jag hade inte gjort mig några föreställningar om Ceremonin innan jag började läsa så jag blev i alla fall inte besviken. Och inte blev jag överraskad åt andra hållet heller. Ceremonin är vad det är: lättsmält underhållning för tonårstjejer med egna drömmar om en stilig prins.

Pest och kolera

Länk till adlibris och bokus
Pest och kolera. Historiens värsta farsoter är en intresseväckande medicinhistorisk faktabok, i vilken vi får läsa och lära oss mer om inte bara pest och kolera utan även fyra andra pandemiska farsoter samt några medicinska hjältar såsom Louis Pasteur eller Florence Nightingale. Det berättas om spetälska, smittkoppor, tuberkulos och Spanska sjukan och författarna berättar om hur smittorna spreds, hur man trodde sig kunna bota dem - allt från åderlåtning till tokigheter som att klä sig i röda kläder eller hur man skulle skydda sig mot farsoterna på olika vis. Det går så klart att skratta åt all vidskepelse som rådde förr, men under en tid då man inte kände till något om virus, bakterier eller hygien och då det inte fanns några botemedel så förlitade man sig antingen på Gud eller så var man villig att testa metoder och botemedel som vi idag hade avfärdat som ren skrock.

Nina och Magnus Västerbro blandar anekdoter med ren fakta och allt ramas in med Johan Egerkrans snygga illustrationer. Det är snyggt, intressant och jag läser med stor behållning även om jag kan tycka att det ibland känns tvivelaktigt och något förenklat med de många anekdoterna. Men för målgruppen så blir det så klart kittlande och fascinerande läsning.

Det enda jag saknar är tydligare ordförklaringar. Det hade till exempel varit bra om svårare ord som epidemi, pandemi eller inkubationstid varit möjliga att slå upp. Nu förklaras visserligen de flesta ord, men inte alltid direkt. Någon gång kommer inte förklaringen på ett ord förrän i ett kapitel senare, vilket känns som en liten miss. Jag hade faktiskt också gärna velat lära mig lite mer om hur några av sjukdomarna yttrar sig. Sjukdomsförloppet hos en pestsmittad nämns knappt alls. Men på det hela taget ger jag Pest och kolera ett gott omdöme. Superbra också att Natur&kultur gjort en lärarhandledning som man kan ladda ned gratis från deras hemsida.

fredag 31 mars 2017

Golden boy

Länk till adlibris och bokus
Sextonårige Max är den där snygge svärmorsdrömkillen som tjejerna faller för, som killarna gillar för att han är schysst och bra på fotboll. Max är med andra ord en populär kille. Men det ingen annan vet förutom Max familj och hans barndomskompis, Hunter, är att Max är född intersex. Han har både ett manligt och ett kvinnligt könsorgan. Han är varken tjej eller kille. Han är både och. Eller mitt emellan. Max har aldrig haft några större problem med det här. Han identifierar sig själv som kille och ingen ifrågasätter att han inte skulle vara kille, men Max börjar bli medveten om att hans hemlighet snart kommer att ställa till problem. Han vågar till exempel aldrig gå längre än till att hångla med någon tjej, så fort det börjar bli allvarligare än så gör han slut, med följd att han av många tjejer ses som en player. Och vad kommer att hända i framtiden? Kommer alla hans kompisar att skaffa barn och familj utom Max?

Bara det här att Max är intersex, att hans föräldrar inte valde att välja kön åt honom som spädbarn, alla undersökningar av intresserade läkare han fick genomgå som barn och att man i Max familj inte ens pratar om Max intersexualitet utan bara låtsas som att Max är en helt vanlig kille är stoff nog till en hel roman. Men Tarttelin skruvar upp berättelsen ytterligare. Redan i första kapitlet får man förklaringen till undertiteln Ljudet av något som spricker. Det är Max själv som spricker, fysiskt och psykiskt, när hans barndomsvän Hunter våldtar honom. Kränkningen, skammen, paniken, förtvivlan och smärtan är så intensiv i det här kapitlet att det verkligen är plågsamt att läsa. Max liv kommer så klart aldrig någonsin att bli som förr efter detta, men framför allt tvingar denna händelse Max att göra upp med sin identitet och det faktum att han är annorlunda.

Abigail Tarttelin har skrivit Golden Boy, en bok som nästan gör ont att läsa, så stark är den. Tarttelin spelar på många känslosträngar och låter läsaren uppleva både kärlek och förtvivlan och stundtals är det tungt att läsa, framför allt öppningsscenen är vidrig, men jag är samtidigt så väldigt glad över att ha läst Golden Boy då den verkligen ökat min medvetenhet om och förståelse för vad det kan innebära att vara intersex. Och framför allt vad det kan innebära att växa upp utanför det normativa. Boken är skriven utifrån flera olika perspektiv, Max själv, hans lillebror, mamma, flickvän, läkare. Lite rörigt kan det bli eftersom varje perspektiv är skrivet i jag-form, men samtidigt ger de många olika perspektiven en mer komplex bild av hur mycket vi är påverkade av rådande könsnormer.

Det är som sagt många känslor som rörts upp under min läsning av Golden Boy och, förutom våldtäktsscenen, så blev jag mest upprörd över bristen på öppenhet i Max familj och hur destruktivt det blir för inte bara Max utan för alla inblandade. Jag menar inte att det är en lätt fråga för någon att ta tag i, och jag kan samtidigt förstå Max föräldrar och hur de i all välvillighet inte gjort någon större sak kring Max kön, och Max har ju varit trygg i sig själv, men kanske just därför blir hans identitetskris desto större. Jag vet inte. Jag vet bara att det inte går att sluta tänka på den här boken.

Stort tack till Bonnier Carlsen för rec.exet!

torsdag 30 mars 2017

Lögnernas träd

Länk till adlibris och bokus
Lögnernas träd är ingenting av vad vare sig bokomslag eller baksidestext ger sken av att vara. Jag hade förväntat mig magi och mystik, kanske lite gotisk skräck, men Frances Hardinges bok bjuder på något helt annat. Det hon istället presenterar är mycket mer storslaget och både fängslande och intresseväckande.

Lögnernas träd utspelar sig under vetenskapens tid i slutet av 1800-talet. Allt som kan mätas, undersökas eller forskas på görs just så, metodiskt och noggrant. Det är inte länge sen Darwin gav ut Om arternas uppkomst som både revolutionerade och orsakade splittringar med kyrkan och människors tro på sig själv som Guds främsta skapelse. Det är i denna tidsanda som Faith växer upp i. Hon är fjorton år när det blir bestämt att Faiths pappa, pastor och erkänd arkeolog och vetenskapsman, ska delta i en utgrävning på en liten ö utanför Englands kust. Att hela familjen får följa med när pastor Sunderly är på uppdrag är ovanligt, men Faith tycker det ska bli spännande eftersom hon delar sin fars intresse för det naturvetenskapliga. Hon försöker ständigt hålla sig nära sin far för att suga i sig lite kunskap, imponera på honom, men det är svårt i en tid då kvinnor inte anses vara lämpade för vetenskaper och forskning. Faktum är att det var ett tag sen Faiths far lät henne hjälpa till, men strax efter det att familjen flyttat till den lilla ön behöver han Faiths hjälp att gömma en speciell och värdefull växt och Faith hjälper gladeligen till.

Redan dagen därpå påträffas pastorn död. Det surrar i byn om självmord, ett skamligt brott vid denna tid, men det är något Faith med bestämdhet utesluter. Hon blir mer och mer övertygad om att någon har bragt fadern om livet och att denna någon också velat komma åt den värdefulla växten som nu bara Faith vet var den är. Det speciella med trädet, för det är faktiskt ett träd, är att det inte tål ljus och att det livnär sig på lögner. För varje lögn trädet får höra desto större växer det sig men i utbyte kan man genom att äta dess frukter få veta sanningen. Faith förstår att trädet kan vara hennes enda chans att få veta sanningen om hur hennes pappa har dött och vem som vill komma åt trädet. Hon börjar därför berätta lögn efter lögn som hon sprider vind för våg över den lilla ön. Och snart nog kan hon börja skörda frukterna av lögnerna.

Lögnernas träd är som en kombination av pusseldeckare och historisk roman med vaga övernaturliga inslag. Och det är så spännande och fängslande att läsa, kanske inte från allra första sidan, men när jag väl tagit mig in i berättelsen så är jag fast. Och det är otroligt intressant att få läsa om den här tiden med sin, minst sagt, gubbiga kvinnosyn och alla kvinnor som viftas bort då de ju ändå inte förstår - de ska ju bara vara där för att behaga. Fast lyfter man på en och annan sten så förstår man att det finns kvinnor som förvisso finner sig i att vara osynliga, men som i själva verket styr i den värld männen tror sig äga. Och det här går så klart att dra paralleller till under hela vår historieskrivning, men det är just detta - att Hardinge lyfter fram historiens osynliga kvinnor som gör Lögnernas träd så genial!

onsdag 29 mars 2017

Brorsan är kung!

Länk till adlibris och bokus
Måns, som egentligen bor i Stockholm, ska tillbringa sommaren i Malmö eftersom hans mamma har fått ett jobb som röstskådespelerska där under sommaren. De ska bo i en lägenhet på Möllan och redan första dagen stöter han på Mikkel nere på gården. Mikkel är typ i Måns ålder, kanske lite äldre än Måns elva år, men har tatueringar över hela armarna, ser skitsur ut (Måns råkade skjuta iväg sin skateboard på honom) och han verkar livsfarlig. Minst sagt. Andra gången de träffas är vid skateboardrampen i Folkets park. Mikkel är också skejtare och han utmanar Måns i en skejtbattle, vilket slutar med ett jack i pannan för Måns del men samtidigt vinner han respekt och erkännande. Och en ny kompis, en brusha!

Att Mikkel kallar Måns för sin brusha betyder enormt mycket för Måns och sommaren i Malmö ser ut att bli Måns bästa sommar någonsin! Mikkel och Måns lovar varandra att nu när de är brushor så ska de alltid säga sanningen. Men även om Måns känner att han kan vara helt och hållet sig själv med Mikkel och trots att de har jättekul ihop och kan snacka om nästan allt så vågar han ändå inte riktigt vara helt uppriktig mot Mikkel. För Måns vet att många har svårt att hantera det faktum att Måns är född med snippa och att det i hans pass står att han heter Michelle.

Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld är en helt klart angelägen bok om könsidentitet som känns trovärdig och som känns lättare att förhålla sig till än till exempel Alex Ginos bok George, som förvisso tar upp samma ämne och som riktar sig till samma målgrupp, men som utspelar sig i en väldigt amerikansk kontext. Jägerfeld skriver med humor och värme, Måns har världens mest pinsamma föräldrar (enligt sig själv) men de är bra ändå, och framför allt Måns mamma försöker verkligen förstå och behandla Måns som en kille. Och så är det kul att vara i Malmö, en stad jag känner igen mig i. Men tyvärr klickar det aldrig mellan mig och Brorsan är kung! Bifiguren Nora tycker jag mest är konstig, även om hennes tvångs-tics, eller vad man nu ska kalla det, är tänkt som ett humoristiskt inslag och jag blir lite irriterad på att alla i Malmö antingen pratar danska eller grötig skånska som Måns inte förstår. Kanske hade jag för höga förväntningar? Eller så kan det vara en så enkel grej som att jag läste den vid fel tillfälle, när jag var i fel sinnesstämning. Hur som helst blir Brorsan är kung! för min del mest en bok som bara passerar förbi i mängden av andra böcker.




onsdag 22 mars 2017

Hugo och kepskampen

Länk till adlibris och bokus
Hugo går i sexan, han störtgillar sina tigerrandiga shorts och har därför alltid på sig dem. Även i januari. Han gillar också russin och bjuder gärna på dem även om ingen vill ha, han är bra på att snacka, är kanske något brådmogen till sitt sätt och är enligt resten av klassen hopplöst ocool. Men det gör egentligen inte Hugo så mycket. Han tycker det är rätt lugnt nu. Tidigare brukade de coola gängen kasta sudd på honom eller doppa hans mössa i toan. Nu ignorerar de bara honom och det är så mycket lugnare.

Själv har Hugo alltid tyckt sig själv vara cool och för att vara utsatt för mobbing så har Hugo ruskigt bra självförtroende. Han bryr sig helt enkelt inte så mycket om vad andra tycker. Men visst hade det varit kul om han hade haft lite fler vänner. Han försöker få igång intressanta samtal med sina klasskompisar och, som sagt, bjuda på russin, men inget verkar funka.

När klassen en dag ska välja elevrådsrepresentant är det ingen som nappar och fröken hotar med att ingen får gå på rast innan man valt en representant. Det är då Hugo ställer upp. Och efter elevrådsmötet har Hugo till och med avancerat och blivit elevrådsordförande! Fatta vilken makt han har nu. Och fatta att hans makt kan ge honom en rejäl skjuts på popularitetsskalan. Det första som Hugos klasskamrater ber honom att ta upp på elevrådet är önskemålet om att få bära keps inomhus och det är ett förslag som gör Hugo till skolans hjälte. Men Hugo inser också att att hans nyvunna popularitet hänger på en skör tråd. Minsta misstag kan förpassa honom nedåt på skalan igen så för att få hänga med det coola gänget kanske han måste offra något annat. Som en riktig kompis till exempel.

Man kan inte annat än att tokgilla Christina Lindströms Hugo i Hugo och kepskampen. Vilken skön kille, en sån självdistans, en sån humor, vilket självförtroende. Och både smart och schysst och vill väl. Och det är kanske där skon klämmer för en del? Han vill lite för mycket och lite för väl och anstränger sig något för mycket. Jag hade dock gärna haft Hugo som kompis. Hugo och kepskampen beskriver egentligen ett klassiskt problem som kan uppstå när någon får smaka på popularitetens sötma och istället sviker sin riktiga kompis, det är inget nytt grepp precis. Men tonen i boken är för härlig. Och Hugo är också härlig, trots att han tar några tvivelaktiga beslut. Och det känns så på pricken beskrivet hur det kan vara att gå på mellanstadiet med det sociala samspelet med olika gäng, vad som räknas som coolt och inte coolt och så vidare. Baske mig om inte Christina Lindstöm seglat upp som en ny författarfavorit hos mig. Nu står Hälsningar från havets botten på tur att läsas.