fredag 1 juli 2016

Omänniskor

Finns på adlibris eller bokus
Artonåriga Sigrid har följt med sin pojkvän Adrian ut i skogen för att hjälpa honom med ett konstprojekt när de plötsligt attackeras av ett lodjur. Djuret river Adrian i ansikte och bröstkorg och lämnar honom som en blodig trasa. Sigrid själv är helt oskadd, men det är något väldigt konstigt med det som hände och snart kommer hon underfund med vad det är. Det var Sigrid själv som attackerade Adrian. Det var hon som var lodjuret.

Genom ett forum på nätet kommer Sigrid i kontakt med organisationen SOO (Svenska Omänniskors Organisation) vars medlemmar kan förklara för henne vad det är hon upplever. De vet nämligen precis vad det innebär att kunna inta en annan skepnad. Förr i tiden pratade man om hamnskiftare eller skepnadsbytare. Själva kallar de sig omänniskor. I hela världen finns det drygt 270 000 registrerade omänniskor. I Sverige finns det drygt 750 men mörkertalet är stort.

Sigrid lär känna personer som kan förvandla sig till bland annat harar, ugglor eller hjortar och de lär Sigrid hur hon ska kontrollera sin nya förmåga. För omänniskor lyder under egna strikta lagar, allt för att ingen ska avslöja dem och för att ingen ska kunna missbruka sina förmågor. I Skåne har det på senaste tid skett en rad allvarliga vildsvinsattacker. Organisationen misstänker att det i själva verket är en omänniska som ligger bakom och försöker spåra upp vildsvinet vilket får förödande konsekvenser.

Det är en spännande och intressant idé Nanna Johansson och Kristoffer "Kringlan" Svensson utgått från när de skapat sin roman Omänniskor. Det märks att man sneglat lite på Engelsforstrilogin och kanske till och med haft den som förebild, men tyvärr är Omänniskor inte lika vass som litterärt verk. Karaktärerna är rätt platta och inte heller alltid trovärdiga. Jag tycker här finns för många enkla lösningar som till exempel att de onda är onda rakt igenom eller bara fruktansvärt maktgiriga. Här finns inte direkt några komplexa karaktärer. En del förklaringar köper jag inte heller och en del känns helt enkelt bara orimligt. Hur sugen är man på att glupskt käka en macka (bita av, tugga och svälja) efter att ha fått sin söndertrasade läpp ihopsydd, bara för att nämna ett litet exempel.

Omänniskor är ändock en rätt spännande roman med en superspännande idé och story men mer tid hade behövts läggas på karaktärsbyggnad och eventuellt hade berättelsen också mått bra av att kortas ner en aning. Layouten däremot gillar jag, snygg framsida och framför allt gillar jag styckeindelningen med djurspår som markerar när man skiftar berättarperspektiv. Snyggt gjort!

Omänniskor ska vara första delen i en trilogi som väl Nanna Johansson nu troligtvis kommer att skriva klart själv efter debaclet med Kringlan Svensson och hans föraktliga framträdande i podden Alla mina kamrater.

2 kommentarer:

  1. Lite knäppt av mig kanske men bara det att Kringlan har varit med och skrivit har gjort att jag inte velat läsa den här boken. Efter ditt utlåtande känner jag mig absolut osugen på Omänniskor. Känns skönt att ha ett lite mer rationellt skäl till att inte läsa boken. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte alls knäppt, tycker jag, för så resonerade jag också till en början. Men behövde boken till ett bokpratstema så fick läst den av den anledningen. Sen får man ju inte glömma att det inte bara är Kringlan som skrivit. Känns orättvist mot Nanna Johansson att hon ska få lida för att hennes samarbetspartner beter sig oförlåtligt.

      Radera