Hemsökta

Det är sommaren efter tvåan i gymnasiet och Elin och Denise har hittat det perfekta sommarjobbet! Under tre veckor ska de sitta husvakt i ett lyxhus på en liten, liten ö längst ut i Stockholms skärgård. Ensön, som ön heter, hade en gång i tiden ett rätt så stort antal bofasta, men numera finns inga andra hus än den här lyxvillan. Det enda Elin och Denise behöver göra är att vattna i trädgården, städa en gång i veckan och hålla efter huset. Resten av tiden kan de sola, bada och slappa. Det finns dock ingen båt på ön, så tjejerna kommer att vara fast på ön de tre veckor de sitter husvakt, men å andra sidan har de allt de behöver och skulle nåt hända kan de alltid ringa och bli upphämtade.

Boken finns bl.a. hos adlibris eller bokus

Första natten vaknar Elin och kan inte somna om. När hon går ner till köket för att dricka lite vatten upptäcker hon att ytterbelysningen har slocknat. Trots att belysningen fungerade när de gick och lade sig är det nu beckmörkt utanför huset. Att en eller två lampor slocknar är inget konstigt. Men att alla går sönder? Samtidigt!

Natten därpå vaknar både Elin och Denise av att huslarmet ljuder. Någon måste ha brutit sig in i huset! Försiktigt tassar de omkring i den nedsläckta villan beväpnade med en nattdukslampa, men alla dörrar och fönster är låsta. Det finns ingen möjlighet att någon kan ha tagit sig in och det ser inte heller ut som att någon gömmer sig i trädgården. Det enda levande de överhuvudtaget ser är en stor svart kråka på altanen som liksom betraktar dem uppmärksamt.

Dagen därpå kommer det fram att det finns en rätt så mörk historia på ön som innefattar såväl häxbränningar, försvunna kvinnor som drunkningsolyckor. Och tydligen så ringde den förra husvakten och bad om att bli upphämtad från ön redan efter ett par dagar.

Tredje natten vaknar Denise av ett klafsande ljud i korridoren utanför deras sovrum. Det låter precis som blöta klafsande fotsteg. Denise gläntar på dörren men ser bara två vita perserkatter i korridoren. Hur kom de in i huset? Denise och Elin är nu högst medvetna om att de förmodligen inte är ensamma i huset.

Magnus Nordins Hemsökta är en klassisk spökhistoria, som jag dessvärre inte blir så imponerad av. Jag tycker helt enkelt inte att den är speciellt läskig, men någon annan kan säkert låta sig skrämmas. Att här finns en hbtq-vinkling är så klart bra. Elin och Denise är nyförälskade och ser fram emot tre veckor där de helt och hållet kan rå om varandra. Men det var innan de upptäckte att det finns någon eller något annat i huset som stör sommaridyllen.

Bänkad

Se mer på adlibris eller bokus

Sebastian har alltid spelat fotboll. Det är med de andra i laget som han har sin gemenskap. Det är med dem han vuxit upp, tränat, spelat, levt fotboll. I skolan är Sebastian känd som han som är bra på fotboll och alla tar för givet att Sebastian kommer att söka till fotbollsgymnasiet när det väl är dags att välja till gymnasiet. Men det viktigaste för Sebastian är egentligen inte att han är bäst i sitt lag. Det är inte därför han tycker så mycket om att spela. Tränaren Karsten kör sin skärgårdsstil, som han kallar det, vägrar nivåindelningar och elitsatsningar. I hans lag får alla spela. För det är det de är. Ett lag. Men när det kommer en ny kille till laget börjar sammanhållningen luckras upp. Den nye killen, Ethan, kommer från värsta rivallaget och han har med sig sin pappa, Janne, som ska hjälpa Karsten och avlasta honom med tränaransvaret. Det är bara det att Janne har en helt annan fotbollsfilosofi än Karsten. För Janne är det viktigaste att skapa ett topplag och att lyfta sin egen son.

Sebastian är den enda som verkar ha något emot den nya träningsformen och spelartaktiken och han kan inte låta bli att opponera sig. Därmed blir han bänkad första matchen som Janne ansvarar för. Trots att han är lagkapten och trots att han är en av de bästa i laget.

Fotbollen blir inte lika kul längre. Sebastian hamnar i bråk med bästa kompisen Leonard om Janne och Ethan och börjar skippa träningarna. Hemma pressar också Sebastians pappa på och skäller på honom för att han skiter i träningarna. Nu om någonsin är det viktigt att Sebastian visar framfötterna. Han har ju nyligen blivit uttagen till ett elitläger under sommaren, men istället börjar Sebastian fundera på om han alls vill åka. Vad är det för mening om glädjen med att spela är borta? Men å andra sidan, vem är Sebastian om han inte har fotbollen längre?

Sebastian hamnar mer eller mindre i en identitetskris när kraven på honom som fotbollsspelare tar över. Vem vill han vara? En granne som Sebastian lär känna blir ett stöd och hjälper honom att sätta ord på sina känslor och ge honom mod att vara någon annan än bara fotbollskillen Sebastian. Och som bara Sebastian vågar han närma sig tjejen han är kär i. Fast det är nära att även det går åt skogen.

Annica Wennström  har skrivit Bänkad och jag tokgillade den! Det är nånting med Wennströms språk, hur hon levandegör Sebastian, hans funderingar och tankar. Wennström sätter ord på hur pressen från vuxna och omgivningen kan förstöra kärleken till en idrott och hon passar också på att slå hål på föreställningarna om hur en fotbollskille ska och bör vara. Bänkad är en bok om fotboll som också är så mycket mer än en fotbollsbok.

Airhead

Finns i pocket hos adlibris och bokus

Em Watts är en begåvad elev med bra betyg men som i skolan räknas som en nolla eftersom hon inte bryr sig det minsta om kändisskvaller (eller skolskvaller för den delen), vad som är inne just nu och allra minst bryr hon sig om sitt eget utseende. Hon får inte ihop det här med mode och stil och tar oftast bara på sig de kläder som ligger närmst på morgonen. Till skillnad från sin väldigt tjejiga lillasyster Frida så är Em mer av en typisk pojkflicka. Em är alltså tjejen som hellre spelar dataspel med bästa kompisen Christoffer än går på fester och spanar snygga killar.

Hade det alltså inte varit för att Ems mamma tvingar henne att följa med Frida till invigningen av Starks nya köpcentrum i SoHo, New York, eftersom Frida är helt besatt av en brittisk singer/songwriter som ska uppträda på invigningen och bara MÅSTE se honom live och helst få hans autograf, så hade Em med all sannolikhet tillbringat eftermiddagen med att försöka nå nästa nivå i favoritdataspelet Journeyquest. Och då hade hennes liv inte vänts helt upp och ner på det drastiska vis som nu istället sker.

På invigningen närvarar även New Yorks hetaste kändis, supermodellen Nikki Howard, som också är det nya köpcentrets ansikte utåt. Och det är när Frida rusar fram till Nikki för att be om hennes autograf som olyckan är framme. Em ser som i slowmotion hur den stora tv-skärmen rakt ovanför hennes lillasyster, som nu står alldeles bredvid stjärnmodellen, lossar från upphängningsanordningen och störtar ner. Em rusar fram och knuffar undan sin syster men blir istället själv träffad av skärmen.

Det har gått en hel månad när Em äntligen vaknar upp ur sin koma. När hon får veta att hon missat en hel månad i skolan får hon panik, men att hon legat i koma så länge är inte den största chocken. Nä, den kommer när Em får veta att hon genomgått en hjärntransplantation, eller helkroppstransplantation som läkarna hellre kallar det. Hennes kropp blev så illa sargad vid olyckan att den inte gick att rädda och istället har man transplanterat Ems hjärna till en ny kropp. Som råkar vara supermodellen Nikki Howards!

Airhead är första boken i Meg Cabots trilogi om Em som tvingas lära sig att leva ett helt annat liv än det hon hittills varit van vid. (Fortsättningarna heter Att vara Nikki samt Jagad) I sin nya kropp måste hon lära sig att stå ut med uppmärksamhet, hon måste lära sig att måna om sitt yttre och hon måste lära sig det hårda arbetet som modell - något hon fram tills nu skrattat åt och avfärdat som en barnlek (något det alltså inte alls visar sig vara). För det är nämligen så att Em inte bara får ta över Nikkis kropp utan även hennes liv och allt vad det innebär.

Trots det stora utbudet Meg Cabot-böcker så var det här min första bekantskap med Meg Cabot som läsare. Jag misstänker att Airhead är en rätt så typisk Meg Cabot-bok: lättsam, tjejig och aningens ytlig. Samt lite för mycket snack och för lite verkstad för min smak. Hon gillar ord, den där Cabot. Men jag gillar idén hon kommit på med "helkroppstransplantationer", det är kul, och drar nästan åt sci fi-hållet.

Vilse

Finns bl.a. hos adlibris eler bokus

Det är sensommar i de jämtländska fjällen. Ett trettiotal ungdomar har samlats vid älven för ett par dagars konfirmationsläger. Det ska paddlas kanot, man ska bo i tält, sitta runt lägerelden och lära känna varandra och ha ett par härliga dagar i naturen. Det är elva kanoter allt som allt, men två av kanoterna hamnar snart på efterkälken och sinkas ännu mer när man tappar en paddel i en av kanoterna och den andra stannar för att hjälpa till. När man äntligen löst situationen har de båda kanoterna hamnat så mycket efter att man inte längre ser resten av följet.

De sex ungdomarna i kanoterna är inte så oroliga. Tar de bara i lite så borde de snart vara ikapp och de andra lär ju vänta när de ser att man saknar två kanoter. Men där man tappat paddeln delar sig älven runt vad som ser ut som en ö och man måste alltså välja om man ska paddla åt höger eller åt vänster. Det är bara det att det inte är en ö, älven flyter inte samman igen. Den ena fåran leder till byn och civilisationen. Den andra fåran leder ut i vildmarken - rakt ut i i ingenstans och det är så klart den här fåran som ungdomarna väljer. Och ju snabbare de paddlar i tron att de ska hinna ifatt gruppen, desto längre bort från den kommer de.

På avstånd följer en ensam man spänt ungdomarnas förehavanden. Det enda han önskar är att få vara ensam, vara för sig själv, men nu är ungdomarna på väg rakt mot hans ställe. På nåt sätt måste han försöka få dem att inte komma för nära, han måste få dem att vända om. Men när det inte ens hjälper att skrämma dem, när de inte verkar förstå varningarna han ger dem, då har han inget annat val än att ta i med hårdhandskarna. Och det om något, tänker han, kommer att få snorungarna att ångra att de inte vände om när de kunde.

Jag har tidigare läst Synvilla av Karina Berg Johansson, också det en spännande psykologisk thriller med skiftande berättarperspektiv. I Vilse får läsaren händelseförloppet berättat för sig utifrån fyra av de sex ungdomarnas samt utifrån den enstörige mannens perspektiv. Jag ställer mig lite frågande till att två av ungdomarnas perspektiv utelämnas då de knappast har en mindre betydelse för vare sig händelseförloppet eller gruppdynamiken, men kanske hade boken blivit för tjock då? Det ständigt skiftande berättarperspektivet ger driv till berättelsen och skapar samtidigt nyfikenhet till de olika karaktärerna som alla tycks sitta på olika hemligheter. Men samtidigt blir romanen fragmentarisk, Berg Johansson utelämnar mycket till läsaren att förstå och tänka ut själv vad de olika karaktärerna har med sig i ryggsäcken. Jag gillar på sätt och vis att Berg Johansson litar så pass mycket på att läsaren är smart nog att räkna ut både det ena och det andra själv, men samtidigt får jag en känsla av att inte få lära känna karaktärerna så väl som jag hade velat. Och jag känner mig faktiskt lite snuvad på att inte få lära känna Victor och Lovisa mer. Men sammanfattningsvis så är det här en spännande roman.

Boet

Finns bl.a. hos adlibris och bokus

Det är en riktig getingsommar den här sommaren. Det är hett och varmt, men man kan knappt sitta ute för alla getingar som svärmar irriterande. Steve avskyr getingar men getingarna är inte hans största bekymmer den här sommaren. (Åtminstone inte till en början) Steve har precis blivit storebror. Det borde vara en lycklig och mysig tid för hela familjen med den nya familjemedlemmen, men bebisen är sjuk och svag och Steves föräldrar tillbringar mycket tid på sjukhuset med den lille pojken. Läkarna vet inte vad det är för fel på barnet, det tas prover och tester men de kan inte komma på vad de ska göra för att hjälpa pojken. Kanske kommer han aldrig att kunna gå? Kanske kommer han inte kunna prata? Kanske kommer han inte ens att överleva?

Förståeligt nog oroar sig Steve en hel del för vad som kommer att hända med hans lillebror. Och han oroar sig för sina föräldrar och hur de mår. Han vet att det är en svår prövning för hans föräldrar men samtidigt kan Steve inte låta bli att känna sig åsidosatt.

Den tionde natten efter att bebisen fötts dyker änglarna upp i Steves drömmar för första gången. De är bleka och har skira vingar, det är inte konstigt att Steve först tar dem för änglar. De talar vänligt till honom och det är precis som att de känner honom, som att de vet allt om honom. De berättar för Steve att de kan hjälpa till med det sjuka barnet. Det är därför de har kommit. De kan fixa så att Steve får en frisk lillebror och det enda Steve behöver göra är att säga ja. Men vad exakt är det han ska säga ja till? Drömmarna dyker med jämna mellanrum upp och Steve förstår att änglarna i själva verket är getingar. Sällsynt bleka, vita getingar, likadana som de han sett i trädgården. Det är bara getingdrottningen som pratar med honom och hon berättar hur alla hennes arbetare jobbar för fullt för att hjälpa Steve med hans lillebror. Samtidigt, i den verkliga världen, växer sig getingboet utanför sovrumsfönstret större och större.

Boet är krypande otäck. Kenneth Oppel låter en undan för undan förstå att huvudpersonen Steve kanske inte är helt tillförlitlig och sår därmed ett tvivel hos läsaren om att det han upplever, att Steves drömmar och rädslor kanske inte är riktiga. Det är väldigt skickligt gjort och andra komponenter i berättelsen, klassiska föremål för rädslor såsom getingar, mystiska knivmän och telefoner som ringer utan att någon finns i andra änden när man svarar, bidrar till en mardrömslik berättelse som stundtals är så pass obehaglig att jag delvis ifrågasätter hcg-märkningen. Boet är definitivt en bok som sätter spår, som kommer att finnas kvar i mina tankar länge - trots att det faktiskt inte tog mycket mer än en kväll att läsa boken.

Kvinnan på tåget

I pocket hos adlibris och bokus

Paula Hawkins Kvinnan på tåget är en av det senaste årets mest omtalade och hyllade böcker och i höst kommer filmen som bygger på romanen. Och jag får väl instämma i att boken är en riktigt spännande bladvändare.

Rachel har sjunkit djupt ner i alkoholmissbruk efter att hennes man lämnade henne för en annan kvinna, hon har förlorat sitt jobb och bor inneboende hos en bekant och delvis därför försöker Rachel hålla skenet uppe. För Rachel har inte berättat för någon att hon har förlorat sitt jobb och därför kliver hon upp varje morgon och tar tåget in till London, varje dag, samma tid. På vägen in till stan åker tåget förbi den sömniga lilla ort hon en gång bodde i tillsammans med sin nu före detta make. Maken bor kvar i deras en gång gemensamma hus med den nya hustrun och deras gemensamma dotter. Rachel kan se huset från spåret men det är inte sitt gamla hus som hon koncentrerar sin uppmärksamhet på. Istället är det ett annat hus som intresserar henne. Där bor ett ungt par, hon kallar dem Jason och Jess, och Rachel fantiserar fram deras liv. Hon hittar på vad de arbetar med, hur det ser ut inne i huset och fantiserar om att de har det perfekta förhållandet.

Men en dag ser Rachel från tågfönstret hur Jess kysser en annan man och hela Rachels fantasibild raseras. Hon blir själv rasande på Jess! Hur kan hon göra så här mot Jason?! Men allt får ytterligare en vändning när Jess sedan dagen efter rapporteras som saknad. Hon är puts väck. Självklart misstänker man hennes make. Rachel som följer händelseutvecklingen på nyheterna inser att hon sitter på värdefull information och att hon därmed kan visa att hon är något mer än den alkoholiserade kvinnan på tåget.

Kvinnan på tåget är som sagt en sjukt spännande thriller, om än inte så himla överraskande. Jag gillar den i och för sig skarpt fram till ungefär två tredjedelar innan i boken, sen blir det nämligen rätt så uppenbart vartåt det barkar och vem den skyldige är. Betyget blir att jag gillar romanen, men den var inte så sjukt bra som jag föreställt mig (kan i och för sig vara att jag bara är luttrad och inte låter mig överraskas så värst mycket). Porträttet av Rachel som en nedbruten alkoholiserad kvinna oförmögen att ta ansvar för sitt liv eller ta tag i det är dock lysande och jag kan mycket väl tänka mig att se filmen när den går upp på bio i höst.

Villebråd

Finns på adlibris eller bokus

Nicky har det ganska tufft hemma. Han bor med sin arbetslöse, alkoholiserade pappa som just nu är frisläppt mot borgen i väntan på rättegång. Nickys mamma har stuckit och hans lillebror, Kenny, är utvecklingsstörd, eller har åtminstone någon form av diagnos. När Nicky en sommarmorgon vaknar av att Kenny väcker honom för att följa med ut på nåt bra, nåt kul, anar Nicky inte vad som kommer att ske. De ger sig ut på fälten, och det är när de närmar sig en liten skogsdunge som Nicky börjar ana oråd. Han kan höra hundarna skälla och där vid det stora gamla trädet ser han de tre något äldre killarna med sina två pitbulls samt den lilla ettriga Jack Russel-terriern. Killarna är ena riktiga översittartyper, bråkstakar som hela tiden är ute efter bråk och sattyg. Nu har de lurat Kenny att få vara med och leka med grävlingar, men Nicky fattar så klart att det här inte har något som helst med oskyldiga lekar att göra. Planen är att gräva fram grävlingar från ett gryt under trädet och sen bussa hundarna på dem. Killarna med hundarna är hotfulla och Nicky vågar inte annat än att hjälpa till att gräva, men han avslöjar inte att han ser hur en grävlingsmamma med grävlingsungar smiter iväg. När sen en stor gammal grävlingshane tittar fram blir det ett ordentligt slagsmål mellan det vilda djuret och hundarna och Nicky blir som paralyserad. Han kan bara inte låta bli att titta. Grävlingen dör och två av hundarna blir illa skadade, den lilla Jack Russel terriern lämnas till och med för att dö.

Nicky springer därifrån, men återvänder lite senare för att hämta Kennys mössa som tappades i dungen. Det är då han upptäcker att Jack Russeln Tina faktiskt lever, så han bestämmer sig för att ta med hunden hem och vårda henne, men han upptäcker också en grävlingsunge som blivit kvar i grytet, och den kan han ju inte lämna vind för våg, så han stoppar den lilla ungen i fickan och tar med sig även den hem. Men hur ska han göra med ungen? Kan han klara att ta hand om den? Det är olagligt att ta hand om vilda djur och tänk om någon får reda på det. Det kan ställa till ännu mer bekymmer för hans redan hårt prövade far.

Villebråd är en otäck och obehaglig berättelse, framför allt inledningsvis är den riktigt våldsam, men det är också en berättelse om mod och att våga stå upp för det rätta. Karaktärerna är rätt så svart-vita, antingen är de onda eller så är de goda, men det är en engagerande berättelse som man gärna vill läsa till slutet.

Superkrafter

Adlibris eller bokus har boken

Vem har inte nån gång önskat sig superkrafter? Tänk att kunna flyga, vara supersnabb eller superstark och vara en superhjälte som alla ser upp till. Tänk också om man plötsligt en morgon vaknar upp och helt oförklarligt har fått superkrafter under natten!

Sjuttonåriga Klara och Oscar träffas på en misslyckad fest i Stockholmsförorten Spånga. Klara blir värsta ovän med bästisen Snygg-Sara och Oscar blir tokfull och spyr ner ett helt badrum. Inget vidare alltså och tillsammans lämnar de festen och slår följe hem. Under tiden de promenerar tornar molnen upp sig och det börjar regna. Det vill sig inte bättre än att Oscar och Klara träffas av blixten (just som deras läppar dessutom ska till att mötas) men tack och lov klarar de sig oskadda. Det är först nästa dag som de båda inser att blixtnedslaget faktiskt påverkat dem - och det på ett vis som de aldrig ens kunnat drömma om. De vaknar nämligen upp med superkrafter!

Oscar kan kontrollera eld (eller, ja, kontrollera kan han ju verkligen inte till en början, vilket får en del lustiga konsekvenser, men ändå...) och Klaras superkrafter består i att hon kan orsaka andra levande varelser smärta. De inser så klart att de måste lära sig att hantera sina krafter och båda är överens om att de vill att något gott ska komma ut av deras nya förmågor. Trakten har på sistone störts av ett gäng nynazister som slåss och förstör och Klara och Oscar ser det som sin uppgift att stoppa gänget. Men det visar sig lättare sagt än gjort, dels för att de ännu inte kan hantera sina krafter och dels för att deras intervention i nazistgänget blir mer omfattande och komplicerad än vad de kunnat ana.

Superkrafter - på gott och ont är Karl Modigs debutroman, vilket tyvärr märks allt för tydligt. Textmässigt spretar det både hit och dit, karaktärer och gestaltning kunde gärna ha fått mer omsorg, här finns luckor eller trådar som inte knyts ihop tillfredsställande och scener som inte tillför någonting till berättelsen. Som när Oscar står i duschen efter skolidrotten och någon höjer värmen. (Jaha? Så han ska inte känna att det blir varmt?) Eller att Klaras relation till den före detta så kallade bästisen bara lämnas vind för våg. Eller att Oscars mamma är borta mycket (vad har det med saken att göra?). Eller att Klaras skitstövel till mamma mot slutet verkar ha ändrat inställning - allt som behövdes var tydligen bara lite smärtbehandling och hotelser. Och en hel del annat som jag inte tänker ta upp, men jag tror jag gjort det klart för var och en som läser mitt inlägg att här finns mycket som jag inte köper.

Det blir lite som att Modig bestämt sig för att han ska skriva en spännande och lite smårolig bok och sen gjort upp en lista på saker han vill ha med. Superkrafter. Check. Slagsmål. Check. Kärlek (tänkte först skriva kärlekspirr, men då det saknas övertygande känsloförmedling så blir det rätt och slätt kärlek) Check. Het sexscen i hallen. Check. Nazister. Check. Militärer. Check. K-pistar (?!). Check.

Ja, tyvärr. För min del blir detta ett djupt bottennapp och en supersågning. Jag hade faktiskt ändå vissa förväntningar på Superkrafter. Det är synd att Modig inte arbetat mer med texten eller att han inte fick en bättre redigerare och jag förstår faktiskt inte att Gilla förlag som ju brukar ha en suverän utgivning släppt igenom denna bok. Jag spekulerar kring om det är nån slags "kompisdeal" eller om det kan vara så att Gilla vill lyfta och uppmuntra en oerfaren författare? Slutet på Superkrafter öppnar upp för en fortsättning och det är bara att hoppas att tvåan, om den ges ut, blir bättre.

Nyast i klassen

Det ska komma en ny tjej till klassen. Isabella heter hon och hon ska börja redan nästa dag. Alla

Finns t.ex. hos adlibris eller bokus

tycker det ska bli jättespännande. Men var ska hon sitta? Alla sitter ju redan två och två. Vaktmästaren får ställa en bänk bredvid Emma och Lydia och så får de sitta tre i rad. Annars får ju den nya tjejen sitta ensam. Lydia är lite orolig för hur det ska gå, men Emma verkar bara tycka det är roligt.

På natten drömmer Lydia om den nya tjejen. De kommer säkert att bli jättebra kompisar. Nästa dag ser Lydia och Emma den nya tjejen och springer fram för att hälsa. Men hon säger inget och ser mest bara rädd ut. Vad knäpp hon verkar, tycker Emma. I klassrummet vågar Isabella fortfarande inte säga något och resten av klassen tycker att den nya tjejen är konstig. Men Lydia fattar att Isabella bara är blyg och ger Isabella en av sina kastanjer som hon har i fickan. En kastanj som ska göra Isabella modig.

Nyast i klassen är en lättläst kapitelbok om hur det är att komma som helt ny till en klass där alla redan känner varandra. Berättelsen berör även det känsliga ämnet vänskapsrivalitet. Kan man till exempel vara tre som är kompisar med varandra?

Gull Åkerblom har skrivit en tidigare bok om Lydia som heter Fegast i hela världen och som jag skrivit om här.

Det mest förbjudna

Läs mer på adlibris eller bokus

Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna räknas väl som en modern klassiker idag, men när den gavs ut första gången på 1970-talet orsakade den moralpanik! En mogen kvinna som bejakar sin sexualitet! Usch och fy! Fast själv kan jag tycka att det mest anmärkningsvärda är att boken orsakade moralpanik under ett i övrigt rätt så fritt årtionde.

I boken, som har självbiografiska inslag, får vi följa Anna (=Thorvall) från uppväxten med en överbeskyddande mamma och en manodepressiv pappa som går bort när Anna är i tio-års åldern. Annas mamma är hemskt orolig att Anna ska bli som pappan - och hon verkar mer orolig för att dottern ska bli lika "översexualiserad" som sin far än psykiskt sjuk. Moderns överbeskyddande roll sätter spår hos Anna som är rädd för mycket. Hon är rädd för döden och hon är rädd för att begå synd men samtidigt vill Anna njuta av livet, hon vill leva, och njutningsdriften spiller över och Anna tillåter sig "det mest förbjudna". Om och om igen. För när hon väl "erövrat" en "förbjuden" karl, när han blivit "tillåten", så tappar hon intresset och måste söka nya kickar. Hon är notorisk otrogen, en manslukerska. Och Annas förhållande till såväl männen som hennes egen lust är inte okomplicerat. Hon går i terapi, avverkar minst tre psykologer, tror sig finna orsaker i barndomens relation till mamman och pappan, blir utnyttjad av män, ber om ursäkt för sina barn och lider kval i årtionde innan hon till slut försonas med sitt, som hon själv upplever det, tvångsmässiga behovet att göra det mest förbjudna.

Mångas åsikt om Kerstin Thorvall och Det mest förbjudna har varit att, ja, hade huvudpersonen varit en man som knullade runt så hade det inte varit något särskilt med det. Och det har man väl rätt i. Det är självklart att även kvinnor ska vara fria till att bejaka sin sexualitet. Men oavsett om det är en man eller en kvinna som knullar runt så tycker jag hela otrohetsbiten är hemsk och därför sympatiserar jag inte det minsta med Anna (Thorvall) i boken. Att Anna (Thorvall) är notoriskt otrogen har ingenting att göra med att hon bejakar sin sexualitet. Visst kanske man kan skylla hennes beteende på uppväxt, arv och miljö, men det ursäktar inte alla de som såras av hennes handlingar. Det ligger ett desperat drag över Annas handlingar och i mångt och mycket framstår Anna som någon man tycker synd om, någon man önskar kunde ha fått hjälp med sin ångest. Det mest förbjudna väcker intressanta frågor och mest nyfiken just nu är jag på hur Thorvall skildras i SVT:s serie som också fått titeln Det mest förbjudna. 

Vattnet drar

Finns bl.a. hos adlibris eller bokus

Ge mig nästa del NU!! Vattnet drar är första delen i Madeleine Bäcks skräckfantasytrilogi och det är så sjukt spännande till den grad att jag nästan ångrar att jag inte väntade med att läsa boken åtminstone ett eller flera par månader eftersom jag nu hamnar i ett frustrerat tillstånd av väntande. Ända till våren 2017! För så länge dröjer det till nästa del, Jorden vaknar, ges ut.

Det är under en het sommar i den lilla småorten i Gävletrakten som något vaknar till liv. Urgamla krafter väcker lusta, maktbegär men kräver också offer. Och allt börjar med att Viktor hittar den där stenen i kyrkan. Eller om det är stenen som hittar honom?

Viktor och Calle är traktens smågangstrar, ständigt ute efter stålar. De langar hembränt och gör småstölder men den här midsommaraftonen ska de göra stöten som kommer att inbringa tonvis med pengar och äntligen göra dem oberoende av Harta som är den som förser killarna med sprit. De ska stjäla en värdefull madonnafigur från en kyrka och det är i denna kyrka som Viktor upptäcker stenen i altargolvet. För första gången vågar han säga emot Calle - han måste ha den här stenen! Han SKA ha den. Och när han väl fått den kan han inte släppa den. Viktor förvarar den lena svarta svarta stenen i byxlinningen och där känner han hur den vaknar till liv. Hur den blir ömsom varm, ömsom kall, hur den liksom pulserar. Och hur den ger honom kraft att styra människor i sin omgivning dit han vill. Viktor inser att stenen inte bara kan göra honom fri från Calle för alltid. Den kan också ge honom allt annat han vill ha. Men Viktors nyvunna makt har ett högt pris och flera andra personer på den lilla orten dras ofrivilligt in i den nyvaknade kraftens fält.

Lokalreportern Mattias Jäder ser chansen till ett värdefullt scoop när en ung kvinna hittas död vid badstranden vid Malmjärn. Hon har bragts om livet och riksnyheterna följer utredningen. Men fler märkliga händelser i trakten följer. Det är orgier och ungdomsupplopp mitt på blanka dan. Och Jäder kopplar händelserna till en viss spritlangare med anknytning till en lokalpolitiker.

Krister som jobbar på länsstyrelsen med djurskydd och som alltid har haft en ovanligt god kontakt med djur blir plötsligt anfallen av fåglar, får attacker och blir biten och klöst av något han inte vet vad det är.

Och Beatas bästis Celia blir som bergtagen av den snygge främmande killen som plötsligt dyker upp vid badplatsen. Den enda som verkar veta vad det är som pågår är Gunhild. Hon känner till knep för att skydda sig men hon vet inte säkert hur kraften kan stoppas. Det hann hennes mor aldrig lära henne och själv hoppades Gunhild aldrig få uppleva det. Men det är ett faktum att vandrarna har stigit upp ur myren, ur bäcken, ur vattnet. Och de vill ha sina offer.

Bäck berättar alltså sin historia ur flera olika personers perspektiv vilket så klart ger ett duktigt driv och tvingar till sträckläsning! Men Vattnet drar är också stämningsfullt skriven och är en alldeles utmärkt sommarskräckroman. Det kan vara den gamla bruksortsmiljön eller kanske de många olika perspektiven eller möjligen mystiken som ger mig Cirkeln-vibbar när jag läser. Hur som helst så kan Vattnet drar bli en högst värdig tronföljare till Engelsforstrilogin.