Gudarna

finns bl.a. hos adlibris och bokus

Det är sextonåriga Bita och Lilly och Janne (som egentligen heter Jane) som är gudarna. Det är så det bestämmer sig för att kalla sig själva och gudar är vad man får om man slår ihop orden brudar + guzz. Kvinnor vill de inte kalla sig och ordet tjej är det ingen som längre tar på allvar. Alltså får det bli gudar. Självklart och klockrent!

Gudar tar ingen skit och när Lilly blir utsatt för övergrepp av sin pojkvän, Daniel, som också är ortens älskling och rektorns gullegris bestämmer sig Janne och Bita för att ge igen. Och samtidigt ska de göra feministisk revolution i lilla Tierp. De ska visa patriarkatet vad det är som gäller.

Men tjejerna lyckas inte riktigt hela vägen med att vara frigjorda feminister när de samtidigt inte kan sluta vara kära i sviniga killar. Och när pappa Kent plötsligt också visar sig vara ett svin är det svårt att veta vilket ben man ska stå på. Gudarna är vilsna tjejer, utsatta som fan men som bestämt sig för att kräva att få ta sin plats.

Det är inte för själva handlingens skull man minns denna Elin Cullheds debutroman, nä, det är språket i Gudarna som gör boken till något minnesvärt. Det är som att hela berättelsen är skriven i rasande affektion, stilen är upprorisk och rå, språket är grovt men också poetisk och dialogen känns väldigt genuin. Det här är inte en helt lättillgänglig bok, jag ville tycka om Gudarna mer, men dels känner jag mig för pryd, det är alldeles för mycket fitta och knulla för att jag ska känna mig bekväm, och dels tycker jag inte man kommer tjejerna så nära att man förstår dem. Och själva ramberättelsen, nja, jag vet inte, det drar för mycket åt skrönans håll för att bli realistiskt. Flera recensioner skriver om humorn i boken, men tyvärr, inte min humor, jag varken skrattade, fnissade eller drog på smilbanden en enda gång. Nä, not my kind of book.