måndag 2 mars 2015

Världens viktigaste kyss

Finns att köpa på bl.a. adlibris eller bokus
Så har jag ÄNTLIGEN läst boken jag köpte till mig själv på bokmässan i höstas! Världens viktigaste kyss av David Levithan har samlat damm i flera månader. Det är inte det att jag inte varit sugen på att läsa boken, för det har jag varit ända sen jag första gången fick nys om Two boys kissing, som är den engelska titeln, utan det handlar snarare om att jag alltid prioriterar låneböckerna framför köpeböckerna. Som tur är har jag inte för vana att köpa böcker till mig själv.

Harry och Craig ska sätta världsrekord i att kyssas. I över trettiotvå timmar (32!) timmar, närmare exakt trettiotvå timmar, tolv minuter och tio sekunder, ska de ståendes, utan att vare sig göra pauser för toalettbesök eller födointag, kyssas oavbrutet. Läpparna får under inga omständigheter förlora kontakt med den andres. Det var när de hörde att Tariq på deras skola blivit misshandlad på grund av att han är bög som de bestämde sig för att försöka slå kyssrekordet på gräsmattan just utanför skolan. Givetvis är hela rekordförsöket ett statement - ett viktigt sådant och de backas upp av vänner och familj (åtminstone den enas familj). Då världsrekordet filmas och läggs upp på nätet sprids snart ryktet om vad som pågår och snart strömmar folk till gräsplätten utanför skolan. Många kommer för att stötta killarna, men det finns också de som ropar glåpord och smädelser.

Några av alla de som följer rekordet är Avery och Ryan, som är på sin första dejt och Peter och Neil som varit tillsammans i flera år redan. I periferin finns också Cooper som är helt ensam och vars värld håller på att rämna. 

Det är genom en allseende kör av numera döda homosexuella män som vi som läsare får göra nedslag i alla de här unga killarnas liv. Och jag gillar verkligen berättargreppet med kören - trots att jag inte kan sluta tänka på Jonas Gardells berättarröst i Torka aldrig tårar... 

Världens viktigaste kyss är full av Levithans kloka ord och välavvägda formuleringar. Boken må handla om homosexuellas rättigheter, men det är i förlängningen också en bok som handlar om varje människas rätt till att vara sig själv.

En annan grej jag gillar med Levithan är hans förmåga att skriva om kärlek i alla dess olika stadier. Precis som i En liten parlör för älskande (som jag unnade mig att läsa om över alla hjärtans dag) ges pricksäkra skildringar av hur ett förhållande ändrar sig med tiden utan att kärleken för den sakens skull avtar.

Och just det! Till alla som läst Den andre Will Grayson, och liksom jag störtgillade den karismatiske Tiny Cooper, så kommer här en glad överraskning: i vår kommer nämligen Hold me closer : the Tiny Cooper story. Den vill jag läsa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar