Outtalat

Läs mer på adlibris eller bokus

Outtalat av Sarah Rees Brennan är en crossover i genrer. Den har lite av allt; kärlek och romantik, magi och fantasy, spänning och deckargåta... allt placerat i engelsk mysig småstadsmiljö. Det är fantasifullt och stundom väldigt spännande, men tyvärr också rätt rörigt.

Sjuttonåriga Kami Glas har ända sedan hon varit liten kunnat höra och prata med Jared i sitt huvud. För Kami är Jared i högsta grad en verklig person, men många i Kamis omgivning tycker förståeligt nog att Kami är en ganska udda typ. Som tur är så är Kami en trygg tjej med lite skinn på näsan och hon har precis startat en skoltidning tillsammans med sin bästa kompis Angela.

Första scoopet för skoltidningen ska vara att skriva om den lilla småstadens återvändande slottsherrar, familjen Lynburn, som nu efter flera år i USA hittat tillbaka till slottet Aurimere i utkanten av Sorry-in-the-vale. Familjen Lynburn har alltid ogillats och betraktats med misstänksamhet av Sorry-in-the-vales invånare. Familjen Lynburns rykte i byn blir knappast bättre av att obehagliga saker börjar inträffa strax efter deras återkomst. Kami, som bor alldeles vid skogen, vaknar om nätterna av plågade skrik och snart påträffas uppsprättade djur i skogen. Men detta är bara början på något mycket obehagligare. Ju mer Kami gräver i familjen Lynburns historia desto fler hemligheter om byn, dess invånare och till och med hennes egen familj stöter hon på. Men största överraskningen är att pojken som hon pratar med i sitt huvud finns på riktigt och dessutom verkar vara farlig. Till råga på allt är han en Lynburn.

Sarah Rees Brennan har ett mycket broderande och målande språk. Så till den grad att jag tycker det blir lite för uttrycksfullt ibland. Det blir liksom lite för ambitiöst och för ansträngt för att falla naturligt. Dialogen är rapp och påminner mig en hel del om John Greens dialoger som är skrivna med en stor portion humor, med skillnaden att Brennans dialoger känns lite mer krystade och konstruerade. Tyvärr, går humorn, liksom i John Greens böcker, inte heller hela vägen fram i översättningen. Det blir lite plattare, men hade man läst Outtalat på originalspråk så tror jag det hade flytit på bättre.

Och kärlekshistorian, som är av det omöjliga "ska-det-aldrig-bli-någon-kärlekslycka"-slaget, blir lite väl trånande och sockrad för min smak. Men visst, Outtalat utger sig inte för att vara något annat än lättsmält tonårsromantik med magiska inslag och det är precis vad man får.

Nu låter det som att jag gör en rak sågning av Brennans bok. Men det är inte min mening. Jag gillar konceptet och miljön och jag gillar Kami (och hennes kläder!). Däremot tror jag romanen hade vunnit på en bättre redigering. Outtalat är lite för ojämn, men jag tror absolut på att den finner sina läsare i romantiklängtande flickor i yngre tonåren. Och det här är bara första delen i Lynburn Legacy-trilogin, så det kan ju bli bättre.

Tack till Modernista för rec-exet!