onsdag 5 november 2014

Njáls saga

Njáls saga är en av de mest berömda islänningasagorna. De isländska sagorna handlar alla om utvandringen till Island och olika vikingatåg, men framför allt är de släktsagor som beskriver olika släktfejder. På isländska betyder saga både historia och berättelse och förr såg man på de isländska sagorna som historiska dokument. Idag anser man snarare att berättelserna är påhittade men att de troligtvis är baserade på verkliga händelser.

Njáls saga tros vara nedskriven under 1200-talet men utspelar sig redan under 900-talet. Jag har läst Brynhildur Thórarínsdóttirs återberättade och kraftigt förkortade version. Njáls saga är i sin helhet väldigt omfattande men huvuddelen handlar om Gunnar på gården Lidsände och hans bästa vän Njál som bor på gården Bergthorsvol. Nu är det så olyckligt att Gunnars fru, Hallgerd långbyx, och Njáls hustru, Bergtora, inte alls kommer överens med varandra. Detta färgar i sin tur av sig på Njáls och Gunnars barn, och framför allt då deras söner, varpå familjerna hela tiden dras in i olika gräl och trätor. Dessa trätor handlar till syvende och sist om hur familjernas heder och namn på olika vis smutsas ned, och då hedern är ALLT, måste denna återupprättas. Detta leder till att hämnd måste utkrävas, och hämnd, ja, det innebär i de allra flesta fall att någon måste sätta livet till.

Det förekommer med andra ord en enorm slakt på människor genom hela sagan. För varje ny hämnd som utkrävs leder till att ännu en heder skymfas och ännu en hämnd måste utkrävas. Det är ett ekorrhjul som aldrig tar slut. Och allt skylls på de grälsjuka kvinnorna. Hade det inte varit för dem, så hade allt varit frid och fröjd. Ungefär.

Väääldigt många personer och namn passerar förbi i Njáls saga, och jag tyckte det var lite besvärligt att hålla reda på alla. Som tur är finns ett litet persongalleri alldeles i början (som jag så klart missade).

För övrigt är det här en väldigt fin och genomarbetad bok med faktarutor, förklaringar och förtydligande på vartenda uppslag. Att läsa bara dessa ger behållning då man får lära sig både det ena och andra om såväl den isländska sagan, seder och bruk såväl som om vikingatiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar