torsdag 31 juli 2014

Champion

snart på svenska hos adlibris och bokus
Det är inte länge kvar nu tills Marie Lus avslutande bok i Legend-trilogin kommer ut på svenska. Jag kunde inte hålla mig tills Prodigy var översatt och inte heller ville jag vänta på att läsa Champion (hade bara tiden funnits så hade jag antagligen slukat Champion redan när den kom ut på engelska i våras, men bättre då att som nu läsa den under semestern och njuta!)

Dock gav jag mig tid till att läsa om Prodigy på svenska (stort tack till Modernista för recexet!) innan jag tog tag i Champion. Jag tror i och för sig inte direkt att jag hade behövt läsa om Prodigy, men det var hur som helst lika spännande den här gången och ökade mitt sug efter att få veta upplösningen.

Republiken håller så sakteligen på att återvinna folkets förtroende under Elektor Andens styre och arbetar hårt för att göra Republiken till en öppen stat. June arbetar direkt under Anden som hans preses (Princeps Elect) och ingår i hans närmsta krets som rådgivare. Day däremot, har förvisso tilldelats en hög militär position, men han har dragit sig undan med sin bror och kämpar med behandlingen av den hjärntumör som sakta håller på att släcka hans liv, något som June hålls helt ovetandes om.

Det verkar som att landet håller på att återhämta sig, ett fredsfördrag håller på att tas fram mellan Republiken och Kolonierna när det plötsligt bryter ut en svår pestepidemi ut vid Kolonierna gränser. Kolonierna anklagar Republiken för att medvetet sprida smittan och står på randen till att förklara krig mot Republiken om de inte kan stoppa pestsmittan. Men något botemedel existerar inte. Åtminstone inte än. Nyckeln till botemedlet ligger hos Eden, Days bror, och June måste övertyga Day om att släppa ifrån sig sin bror för att finna ett botemedel, vilket å andra sidan innebär att Day riskerar att förlora allt. 

Marie Lu knyter ihop sin Legendtrilogi på ett bra vis, tycker jag. Det händer mycket i sista delen och både Junes och Days karaktärer fortsätter att utvecklas. Jag tycker Lu lyckas bra med att hålla sina karaktärer komplexa. Ingen är helt svart eller vit, god eller ond. De är människor med både svagheter och styrkor.

Men det jag allra mest gillar med Lus trilogi, och som i mitt tycke gör att Legend sticker ut från många andra dystopier som toppat försäljningslistorna de senaste åren, är att Lu verkligen sett till The big picture. Den värld hon skapat som bakgrund till sin berättelse omfattar HELA världen; hennes värld ingår i ett större sammanhang. Vi ser inte bara ett framtida USA som i Hungerspelen eller ett Chicago som i Divergent. Klimatförändringar och politiska och ekonomiska omständigheter har gjort Antarktiskt beboeligt och Afrika är en ledande kontinent. Marie Lu har tänkt ett steg längre än både Suzanne Collins och Veronica Roth gjort och det tycker jag, gör att Legend faktiskt placerar sig ett snäpp högre än dessa två andra bästsäljardystopier. Det och att den framtid som hon beskriver känns klart trovärdig, både supermaktmässigt, miljömässigt och tekniskt (många prylar som beskrivs låter helt klart som något som skulle kunna existera inom en inte alltför avlägsen framtid) . Det här är bra sci fi utan att bli det minsta utflippat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar