tisdag 6 maj 2014

Viskningar i mörkret

H. P. Lovecraft räknas som en av mästarna inom skräck- och sci-fi-noveller. Mycket mer än så kände jag inte till om Lovecraft när jag tog mig an att läsa Viskningar i mörkret från 1930. Att läsa en novell tänkte jag inte skulle ta någon större tid i anspråk, inte heller då det var en novell skriven i en genre som jag gärna föredrar. Men Lovecraft är ganska så omständlig i sitt berättande. Det är långa beskrivningar av miljöer, hur huvudpersonen känner, vad han tänker och företar sig och handlingen går långsamt framåt. Det där riktiga drivet saknas liksom, men med sitt sävliga, detaljerade berättande bygger Lovecraft å andra sidan upp en påtagligt kuslig stämning. Och det är denna förmåga som stämningsskapare som gjort Lovecraft till en av sin tids främsta inom skräckgenren.

Viskningar i mörkret berättar om hur uppsvällda  kroppar, definitivt inte människor, har synts i de översvämmade floderna kring Vermont och hur därefter gamla folkhistorier, skrock och indianberättelser pånyttfötts i trakterna och skogarna kring Vermont. Historierna beskriver varelser som lever ett undanskymt liv, varelser som få har sett, men vars existens det finns tydliga tecken på i form av bland annat kloliknande fotavtryck. Det finns också människor som vittnat om hur de stött på dessa varelser och hur de då talat till dem med en surrande, människoimiterande röst.

Albert Wilmarth, en journalist, som engagerar sig i de folkloristiska berättelser som väckts till liv, kontaktas en dag av en man som försöker övertyga Wilmarth om att varelserna verkligen existerar. Denne man, Henry Akeley, berättar om hur hans gård hemsöks av varelserna om natten, hur hundarna skäller vansinnigt under nätterna och hur han sedan morgonen därpå finner marken utanför gården täckt av kloliknande avtryck. Vad är dessa varelser för något? Är de från denna värld? Vad vill de Akeley?

Viskningar i mörkret har, som sagt en kuslig stämning, men det är också en väldigt märklig berättelse. Och trots att jag tyckte det var lite väl ansträngande att läsa Lovecraft är jag likväl nyfiken på att ta del av fler av hans sjuka historier.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar