Över näktergalens golv

Över näktergalens golv är den inledande boken i Sagan om klanen Otori, som är skriven av Lian Hearn.  Fantasymärkningen på dessa böcker har länge avskräckt mig från att läsa dem. För mig står fantasy för dvärgar och alver, trollkarlar och magi, och visst finns inslag av magi i Över näktergalens golv, men att kalla detta fantasy tycker jag känns missvisande. Det här handlar väl snarare om att ha lånat element från den österländsk kulturens myter och sägner. Eller? Hur som helst så är det som jag kallar fantasyinslag väldigt ringa och istället tycker jag att Över näktergalens golv mer har karaktären av äventyr och hístorisk roman (om än fiktiv sådan).

Takeo tillhör det folk som kallas De gömda och bor i en liten bergsby, långt från de strider som ständigt pågår mellan olika klaner i området. De gömda är djupt religiösa och föraktas och förföljs av klanen Tohans ledare, Herr Iida, som till slut utför en massaker på Takeos by. Takeo är den enda som undkommer och räddas av Herr Shigeru som tillhör Otoriklanen. Därmed hamnar Takeo mitt i den maktstrid som pågår mellan klanen Otori och klanen Tohan.

Takeo, som adopteras av Shigeru, blir upplärd i allt vad en ädel pojke kan tänkas behöva kunna och snart står det också klart att Takeo har förmågor utöver det vanliga. Han får reda på att han tillhör Släktet, en folkgrupp med magiska förmågor som dessutom har stort inflytande i de maktstrider som pågår mellan de olika klanerna. Takeo har svurit lojalitet mot Otori, men Släktet kräver att Takeo blir en av dem och Takeo utsätts för hårda prövningar.

Över näktergalens golv är väldigt fängslande och välskriven men också något komplicerad (inte minst att återge). Det här är ingen rak berättelse och dessutom finns det två berättarperspektiv; både i jagform, utifrån huvudpersonens perspektiv, och utifrån en flickas, som hålls som gisslan av Herr Iida, perspektiv. Och lite jobbigt tyckte jag det var med alla japanska namn på både personer och orter, och till en början lite svårt att hålla isär vem som var vem eller vad. Men det är mest en vanesak, antar jag.

Den här boken hade mycket mer än vad jag förväntat mig. Det är en tydlig gott-mot-ont-historia med kärlek, äventyr, spänning och magi (eller fantasy om man så vill). Jag är jättesugen på att läsa de andra delarna! Men hur ska jag hinna?