Två eller tre saker jag glömde berätta för dig

Boken hos adlibris eller bokus

Sista året på Quaker Heights Day School kommer Tink som ny elev till skolan. Tink är en udda fågel som genast sätter ett avtryck. Hon säger vad hon tänker och tycker. Hon klär sig i slitna tights och bryr sig inte alls om det mode som de andra tjejerna på den prestigefulla skolan följer slaviskt. Hon är bara sig själv. Merissa, Nadia och company blir Tinks vänner. Inte bara såna där ytliga vänner, utan riktiga vänner, såna som ställer upp och gör i princip allt för dig. Så när Tink plötsligt en dag är borta blir chocken desto större.

Allt har kretsat kring Tink det här sista året, men vännerna, Tink AB, inser att ingen egentligen riktigt känt Tink. Ingen har vetat så värst mycket om henne och ändå har Tink satt sina spår hos vännerna. Djupa spår. För det är som att hon fortfarande finns där, hälsar på dem ibland, övervakar och håller koll på sina gamla väninnor.

Joyce Carol Oates Två eller tre saker jag glömde berätta för dig är indelad i tre delar. Dels får vi följa Merissa - Den perfekta och dels Nadia - Horan efter Tinks död. Och i ett avsnitt däremellan berättar Tink AB (så tolkar i alla fall jag det som) om Tink och vi får därmed chans att lära känna den Tink som tjejerna kände.

Merissa är den där duktiga tjejen, utåt sett är hon perfekt, det är Tink som ger henne epitetet Den Perfekta; hon ser bra ut, har bra betyg, är ambitiös. Men hemma håller hennes familj nu på att krascha. Hennes pappa, som Merissa alltid så gärna velat imponera på, har hittat en ny kvinna och lämnar familjen. Fram tills nu har allt gått så himla bra för Merissa. Hon har på förhand blivit antagen till college, hon har fått huvudrollen i en skolpjäs och fått en uppsats publicerad. Och ändå överger hennes pappa henne! Så Merissa börjar straffa sig själv. Hon äter mindre, det vill säga nästan inte alls, och hon får utlopp för sin inre smärta när hon skär sig med kniven hon hämtat nere från köket och som ligger gömd uppe på hennes rum.

Nadia bor med sin pappa och hans fru, hans andra hustru sen Nadias mamma dog. Nadia och hennes pappa har aldrig pratat om mammans död, trots att Nadia var liten när hon dog och givetvis tog det väldigt hårt. Under hela sin skoltid har Nadia haft dåligt självförtroende, hon har känt sig osäker med både vad hon vet och kan och med hur hon ser ut och hon kämpar hela tiden med sin vikt (och enbart det här viktproblemet skulle man kunna skriva ett helt blogginlägg om, för de speglar bara de sjuka, sjuka, sjuka ideal som tonårstjejer möter idag). Men utåt är Nadia den där glada tjejen som alltid ler och är vänlig. Efter en incident med en kille på skolan börjar rykten om henne spridas på facebook, via sms och på alla tänkbara vis. Allt Nadia vill är ju bara att bli sedd och älskad. Den här grejen med killen var uppenbart ett misstag och istället väljer Nadia ut läraren, Mr Kessler, som föremål för sin nya förälskelse.

Det är nagelbitande läsning, i alla tre berättelserna väntar man på den oundvikliga katastrofen. Men helt nattsvart blir det inte. I både Merissas och Nadias fall är det tankarna på Tink och känslan av att hon vakar över dem, som gör att tjejerna härdar ut. Men även Tink, förstår man, var en trasig flicka, hon bar också på tunga bördor som hon inte delade med sig av, bara det att hon utstrålade en mycket större styrka än vad hon egentligen besatt. Och det är det här, som jag tänker mig att titeln anspelar på; att alla bär på någon form av hemlighet och även om allt verkar bra utåt sett, så behöver det inte betyda att det råder harmoni inom en.