Tredje tecknet

Tredje tecknet hos adlibris eller bokus

Ingelin Angerborns Tredje tecknet är efterlängtad hos en stor skara läsare. Jag gillar hennes böcker och hon
har många fans på skolan jag jobbar på. Och precis som vanligt presenteras hennes bok i snygg förpackning, som verkligen inte kan annat än att locka till läsning.

Olivia hittar en nyckel i sin nya badväska efter att ha varit på stranden. Hon har inte en aning om var nyckeln kan komma ifrån, men den låg inte i väskan i morse. Hennes föräldrar föreslår att någon kan ha tappat den på stranden och att den nu kan ha följt med badhandduken när Olivia plockade samman sina saker. Men det är liksom ingen vanlig nyckel, inte en sån som man vanligtvis skulle ta med sig till stranden. Den här nyckeln ser ut att gå till en byrålåda eller ett skåp eller liknande. Olivia provar faktiskt om nyckeln kan passa till lådan på hennes skrivbord som varit låst ända sen hon fick skrivbordet, men den passar så klart inte.

Kort efter att Olivia hittat den här nyckeln, så börjar hennes katt, Smilla, bete sig väldigt märkligt. Smilla vägrar gå in i Olivias rum och springer allt som oftast och gömmer sig och vägrar komma fram från sitt gömställe. Andra märkliga saker som börjar ske är att Olivia börjar skriva och teckna i sömnen. När hon vaknar på morgonen står det meddelande till henne, skrivna med hennes egna handstil, men som är totalt otydbara. Och varifrån kommer alla dessa nyckelpigor som plötsligt dyker upp överallt? En annan otäck sak är att hissen av sig själv åker ner till källaren, även om Olivia tryckt att hon ska till 6:e våningen. Vad är det som händer egentligen?

Alla i hennes omgivning försöker finna naturliga förklaringar till det som händer, men för Olivia, som redan tycker att det är otäckt att vara ensam hemma, speciellt när det börjar bli mörkt, är inte detta någon som helst tröst. Men vad ska allt detta betyda?

Jag känner inte lika stor entusiasm eller förtjusning efter att ha läst ut Tredje tecknet, som hennes tidigare böcker inom samma genrer har givit mig. Kan det vara så att jag börjar känna en viss mättnad på den här magiska realismen? Eller var det bara för att jag inte fick till någon sträckläsning av boken? Det är inte så att jag känner mig besviken direkt, för Angerborn ger en precis vad man kan förvänta sig. Hon bygger snyggt upp mystiken och den läskiga stämningen blandas med det vardagliga så som vänner, föräldrar och förälskelse och det är inte självklart vart tecknen pekar åt förrän man kommit en bra bit in i boken. Men minnet av berättelsen kommer för min del nog inte att bli så bestående.