Saeculum

om boken på adlibris
om boken på bokus

Ursula Poznanski gör det igen! Saeculum är helt klart en värdig uppföljare till Erebos. Poznanski kan verkligen det här med att komponera ihop en spännande historia och precis som med Erebos är det svårt att lägga ifrån sig Saeculum när man väl börjat läsa.

Den tjugoårige läkarstudenten Bastian har nyligen lärt känna Sandra och han hoppas att vänskapen ska leda till något mer än bara vänskap. Medan Bastian tillbringar större delen av sin fritid åt att plugga medicin, så håller Sandra på med lajv. Hon är med i ett lajvsällskap, Saeculum, som regelbundet träffas och spelar rollspel. Reglerna är enkla; Saeculums rollspel utspelar sig under 1300-talet, alltså får deltagarna inte använda sig av något som är uppfunnit efter år 1400. Kläder, mat och levnadssätt - allt ska var så genuint som möjligt under rollspelen.

Under ett besök på en medeltidsmarknad får Bastian träffa Sandras lajvkompisar och Sandra lyckas övertala Bastian att följa med på ett lajvkonvent som ska hållas på hemlig ort under pingsthelgen. Saeculums rollspelsledare Paul tar emot Bastian med öppna armar medan den mer vaksamma Iris ställer sig mer tveksam till Bastians deltagande. Just det här lajvkonventet är tydligen extra speciellt och det är bara en liten utvald skara som får vara med. Det som är lite underligt är att Bastian, som aldrig tidigare varit med på ett lajv, ska få vara med på just detta konvent, medan andra mer erfarna lajvare får stanna hemma.

Orosmolnen hopar sig när Bastian får ett mystiskt telefonsamtal med en uppmaning om att stanna hemma. Och när det på väg till konventet, avslöjas var lajvet ska äga rum, får en tjej i gruppen, Doro, spel och varnar alla att detta kommer att sluta i en katastrof. Tydligen vilar det, enligt en gammal sägen, en förbannelse över platsen och Doro, är övertygad om att det spökar i skogen. Hon, som bejakar sina övernaturliga förmågor och själv kallar sig för häxa, menar att hon omöjligen kommer att kunna skydda gruppen från de oheliga andar som vilar i skogen. Förra årets lajvkonvent höll rum på samma plats, och redan då var det mycket som gick snett. Doro försöker övertala de andra om att man ska ta förra årets varningssignaler på allvar, men gruppen åker trots detta. Om än något mer illa till mods.

Och när en efter en av deltagarna försvinner spårlöst, börjar förbannelsen, som alla utom Doro tidigare skrattat åt, allt mer framstå som ett faktum. Men alldeles för sent inser gruppen att de måste söka hjälp utifrån om de någonsin ska ta sig därifrån levande.

Plotten i Saeculum är måhända inte så värst originell. Överlevnad i skogsmiljö känns igen från bland annat Hungerspelen, och det här med att låta en efter en av sina karaktärer försvinna får mig att tänka på Agatha Christies Tio små negerpojkar. Men Poznanski kan sitt hantverk och hon bygger skickligt upp spänningen. Förutom Bastian, får man även följa Iris. Iris gömmer sig för någon, någon som kanske har lyckats spåra henne hela vägen ut i skogen, och som sår små tvivelfrön hos läsaren. Vad är det som gömmer sig där ute i skogen? Är det en förbannelse? Eller är det bara någon som vill hämnas på Iris?

Saeculum är en riktig bladvändare! För övrigt också en otroligt snygg sådan. Bara omslaget lockar ju till att ta reda på vad det här är för en bok. Förutom att Poznanski har en god berättarteknik gillar jag även hur hon bygger upp stämningen med hjälp av skogens mörker, tystnaden och illusionen av att lajvarna är helt ensamma i skogen. När det då plötsligt börjar ske en massa oförklarliga saker triggar detta fantasin, både hos bokens karaktärer och hos mig som läsare.