måndag 29 april 2013

Marcelo i den verkliga världen

Marcelo är sjutton år och har en autistisk diagnos som ligger nära Aspergers syndrom. Han har svårt för att tolka känslor och ansiktsuttryck och han har för vana att prata om sig själv i tredje person. Marcelos specialintresse är Gud och han träffar regelbundet en Rabbi för att diskutera religion. Hans familj har alltid varit förstående och till och med tillåtit att Marcelo bor i en trädkoja i trädgården. Och han har fått gå på specialskolan, Paterson, där andra ungdomar inom autismspektrat går.

Marcelo trivs på den skyddade lugna skolan och under sommaren är det meningen att han ska hjälpa till att ta hand om skolans hästar. Men Marcelos pappa, Arturo, vill att sonen ska utvecklas, lära sig att klara sig själv och hantera situationer och vardagliga saker i den "verkliga världen". Bli integrerad. Alla helst vill Arturo att sonen ska gå i en vanlig skola sista året och han ställer Marcelo inför ett ultimatum. Bara om Marcelo klarar att jobba på pappans advokatbyrån under sommaren ska han få gå sitt sista skolår på Paterson. Annars måste han till hösten börja i en vanlig skola, vilket kommer att vara mycket tuffare och kräva mycket mer av Marcelo.

På advokatbyrån får Marcelo jobba på posten med Jasmine och efter ett tag börjar Marcelo till och med trivas, både med jobbet och med Jasmine. Och Marcelo gör verkligen sitt yttersta på advokatbyrån för att göra sin pappa till viljes och för att få gå kvar på Paterson till hösten. Men i den "verkliga världen" ställs Marcelo för moraliska dilemman, som han tidigare inte upplevt. Han upptäcker att den verkliga världen kan vara cynisk och hård. Och inte ens hans egen pappa är den man Marcelo trott sig känna.

Marcelo i den verkliga världen, skriven av Francisco X. Stork är bra på så sätt att den synliggör hur det kan vara att leva med autism. Det är lite svårt att undvika att inte jämföra Marcelo i den verkliga världen med Mark Haddons bok Den besynnerliga händelsen med hunden om natten, som ju också handlar om en kille med Asperger. Men då Haddons bok innehåller en rätt stor portion svart humor, så är Storks bok mer jämnmodig och stillsam. Och lite seg i början, tyckte jag nog också. Men när Marcelo väl började komma i kontakt med sina känslor, bli mer självständig och lära sig om hur den verkliga världen funkar blev det mer intressant.

Det är tydligt att Francisco X. Stork vill visa på funktionshindrades förmåga, att väldigt många har större potential än vad de flesta vill tro att de har. Boken har ett annorlunda typsnitt, poängen med detta förstår jag inte, men dessvärre tror jag att en del kan uppfatta boken som mer svårläst på grund av detta.

2 kommentarer:

  1. Jag älskade verkligen den här boken! Din recension är verkligen på pricken! Mycket bra skrivet.
    Agneta i Luleå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du gillade mitt inlägg! Boken väcker helt klart många tankar och Marcelo stannar liksom kvar hos en långt efter att man slutat läsa.

      Radera