tisdag 9 april 2013

Genom dina ögon

Filmen baserad på Genom dina ögon, eller The Host, som Stephenie Meyers bok heter på engelska och som också är titeln på filmen, hade biopremiär härom veckan. Boken har beskrivits som en sci fi-berättelse för de som inte gillar sci fi och Genom dina ögon innehåller både aliens och en dyster framtid för människorna, men framför allt är Genom dina ögon en kärlekshistoria.

Jorden har invaderats av utomjordingar. Dessa maskliknande utomjordingar är högintelligenta varelser, vars kroppar är väldigt sköra. Därför lever varelserna, eller själarna, som de själva kallar sig, ett parasitliknande liv genom att använda människorna som värdkroppar. När en själ opereras in i en människa, tar själen helt enkelt över människans kropp och sinne och lever i den tills kroppen är förbrukad.

Melanie Stryder är en, av ett fåtal människor, som i flera år lyckats hålla sig undan utomjordingarna, men till slut tillfångatas även hon. Vandraren, som är väl medveten om hur svårt det kan vara att införlivas med en människas kropp på grund av människornas känslor och minnen, är den själ som blir inopererad i Melanies kropp. Men hon möter starkare motstånd än hon hade kunnat föreställa sig. Melanie vägrar ge upp sin kropp och sitt sinne! Framför allt är Melanie livrädd för att Vandraren ska komma åt hennes minne, i vilket hon gömmer mannen hon älskar, mannen som fortfarande är på fri fot tillsammans med hennes bror.

För att skydda de som Melanie älskar, bombarderar hon Vandrarens sinne med bilder av de hon älskar, och snart kan Vandraren inte längre skilja sina känslor från Melanies. Tillsammans med Melanie bestämmer Vandraren sig för att leta upp sin bror, Jamie, och sin älskade, Jared, dels för att varken Vandraren eller Melanie klarar att vara ifrån dem längre, och dels för att skydda dem från de andra själarna.
Genom dina ögon är en delvis väldigt flummig historia, som berättar om planeter med intelligent sjögräs och blommor, som själarna tidigare koloniserat. Samtidigt är Genom dina ögon en väldigt spännande och medryckande berättelse, även om jag har en hel del att anmärka på Meyers stereotypiska bild av män vs kvinnor. Männen är starka och beskyddande medan huvudpersonen skildras som väldigt snygg, självuppoffrande och martyrlik. Och hon är ack så kysk, men ändå så fylld av åtrå.

En bit in i berättelsen dyker ett, något märkligt, triangeldrama upp, där Mel fortfarande är kär i sin gamla kille, medan Vandraren själv blir kär i en annan. Och Vandraren/Mel har plötsligt två killar på halsen. Detta triangeldrama fick mig att dra vissa likheter med David Levithans Jag, En, som ställer det här med att förälska sig i en kropp/utseende vs en person/någons inre. Men Meyer går, till skillnad från Levithan, knappast ner på djupet med detta problem.

Genom dina ögon har ett bra driv i sig, även om jag tyckte att tempot blev långsammare mot slutet, och det behövs för det här är en tjock bok, över 600 sidor! Det måste ha klippts och skurits en hel del i berättelsen för att lyckas göra film av den här boken. Och jag är rätt nyfiken på hur man skildrar all den inre dialog som sker mellan Vandraren och Mel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar