Mikaela, eller Micke som hon kallas, har bara två veckor före sommarlovet flyttat med sin mamma till ett gammalt hus i ett litet samhälle någonstans uppe i norrland. Mickes mamma har äntligen fått en fast anställning och nu är det tänkt att Micke och mamma ska slippa behöva flytta vart och vartannat år som de tidigare gjort. Huset de flyttar in i har stått tomt ett tag och är ganska så slitet. Det första Micke ser när hon går in i sitt nya rum för första gången är en skugga som pryder ena väggen. Först tror hon att det är hennes egen skugga, för det ser ut som skuggan av en flicka, men sen förstår hon att skuggan sitter på tapeten. Det är som en stor fläck som inte går att få bort.
Av sina nya klasskompisar får Micke veta att hon och hennes mamma flyttat in i ett spökhus och att det en gång bodde en flicka i deras ålder där, som drunknade i älven som rinner bakom huset. Micke säger ingenting, men hon funderar på om den där skuggan på tapeten har något med den drunknade flickan att göra. Snart börjar det också ske märkliga saker i huset och Micke kan inte sluta tänka på den där flickan, vars rum hon kanske till och med bor i nu. Micke bestämmer sig för att ta reda på vem flickan var. Hon måste ju spöka av en anledning och Micke tänker ta reda på varför.
Spökhistorien ger den här boken en mysryslig känsla, men förutom själva spökhistorien så handlar Skuggan i väggen mest om kompisar, grupptryck, utanförskap och hemligheter. I den pyttelilla skola som Micke får börja i (med Micke är de bara nio elever i klassen) tyr sig Micke först till Claudia och Stina. Men den vänskap de erbjuder är ingenting för Micke, som istället av en slump lär känna klassens bråkstake Wille. Utanför klassrummet är han nämligen inte alls den störiga och bråkiga kille som både fröken och de andra i klassen retar sig på. Micke får lära sig att allt inte är så som det ser ut att vara och att även gamla människor kan sitta på stora hemligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar