Piggor och suggor

Lena Landströms Piggor och suggor är första boken av hittills tre om piggorna och suggorna. De energiska piggorna är nyckelpigeliknande insekter som bor sida vid sida med suggorna, nån slags gråsuggor, som allra helst sover länge om morgnarna, tar det lugnt och ogillar att hetsa upp sig över saker och ting.

Mest saker händer det kring det lilla energiknippet Piggan som hela tiden är igång och fixar och ordnar och hjälper till och har reda på saker, på ett ibland lite väl präktigt vis. Piggan får besök av en bror som ska ut på långsegling ända till Yttersta Stenen, tar emot sin syster och hennes väldigt många piggbarn och hon håller gladlöss i en lusbur till suggbarnens stora glädje.

Suggorna, som är Piggans grannar består av suggmamman och suggpappan, de tre suggbarnen och en suggegubbe. När Piggan råkar bryta benet är den årliga festen, som Piggan alltid ordnar, hotad och för en gångs skull kan Suggorna visa att även de kan åstadkomma saker och ting. För goda grannar som de är tar de över planerandet av och fixandet och ståhejet med att ordna Piggans stora fest.

Piggor och suggor är en gullig berättelse i vilken man blir inbjuden till en värld i ett småkryps perspektiv. Landström leker en del med språket och hittar på nya ord som passar in i småkrypens miljö. Jag trodde verkligen att jag skulle gilla Piggor och suggor, men, och jag är ledsen att skriva det, jag tyckte att detta var en rätt menlös bok. Kanske att jag bara var på fel humör när jag läste den, men hur som helst så blev Piggor och Suggor för min del en besvikelse.