tisdag 31 januari 2012

Jipp, jipp!

Gun-Britt Sundströms Oppositionspartiet gavs ut första gången 1967 och hösten 2010 gav X-publishing ut boken på nytt. Jag gillar verkligen Gun-Britt Sundströms sätt att skriva på! Det är livfullt, roligt och underfundigt. Men vad gäller handlingen, själva berättelsen, så kan jag nu ett par veckor efter att ha läst ut Oppositionspartiet, inte riktigt komma ihåg så mycket. Mer än att jag gillade språket.

Oppositionspartiet handlar om ett gäng vänner och deras gymnasietid. I centrum står Saga Sandler och hon berättar om hispiga lärare och lärarinnor, typer (killar) och jippande potatisbakelseätande väninnor. Saga har aldrig haft några större svårigheter i skolan och hon har aldrig behövt anstränga sig för att få höga betyg. Men definierar detta henne som person? Saga känner att hon måste jobba för att finna sin egen plats bland de olika grupper som hennes kompisgäng delat in skolans elever i, och viktigast är att undvika att hamna i den Grå massan. Temat att finna sig själv medan man som bäst håller på att bli vuxen är något som går igen i många ungdomsböcker och problematiken känns igen även om själva handlingen är förlagd till slutet av 1960-talet.

X-publishing har fixat ett riktigt snyggt omslag till nyutgivningen men frågan är om Oppostionspartiet som bok går hem hos dagens ungdomar? Kompisgänget kommunicerar med sitt eget interna språk, och det kan vara riktigt klurigt att hänga med i 60-tals-slangen. Förklaringar till olika vardagliga fenomen och annat som ansågs vara allmän kännedom på 60-talet ges i nyutgåvan, och dessa känns som ett måste för att ungdomar (inklusive jag själv) ska kunna förstå allt och ibland även kunna sätta olika avsnitt i ett sammanhang. Även om dagens läsare kan känna igen sig i mycket, så tror jag ändå snarare att detta är en bok för 40-50-talisten som vill väcka liv i gamla slumrande minnen kring skoltiden.

söndag 29 januari 2012

En modern Hans och Greta

Scotts och Amandas mamma har lämnat familjen för att satsa på sin karriär istället och när deras pappa träffar en ny kvinna är de uppriktigt glada för hans skull, och även de tycker om sin nya styvmamma, Abigail. Men när pappan och Abigail väl gift sig blir Abigail som förbytt. Abigail gör allt hon kan för att få Scott och Amanda att framstå i dålig dager och det är uppenbart att hon inte alls vill dela sin nye makes uppmärksamhet med hans barn. Scotts och Amandas tillvaro blir en riktig mardröm när Abigail avsiktligt lämnar dem mitt ute i skogen, många timmars bilfärd från deras hem, för att dö. Efter ett par dygns kringirrande i skogen hittar Scott och Abigail en stuga som används av en kvinnlig konstnär som vill arbeta ostört. Syskonen känner till en början lättnad över att ha funnit räddning, men allt eftersom tiden går och de fortfarande inte kan ta sig från stugan börjar Scott och Abigail misstro konstnärens välvillighet och de börjar fundera på om det verkligen går att lita på henne.

Det här är en spänningsroman med psykologisk karaktär som lånat mycket stoff från Hans och Greta. Trots bokens korta omfång blir huvudpersonerna inga platta karaktärer och händelseförloppet i andra halvan av berättelsen är rätt skruvat, men jag gillar det något oväntade slutet. Paper ghosts av Andy Coombs är en kort berättelse med klart och tydligt språk som passar utmärkt för en nybörjarläsare.

Sterling and the canary

Sterling and the canary handlar om Sterling Taxton som blir blixtförälskad i den nya tjejen på skolan, Lizzie Harris. Lizzie Harris är den mest fantastiska varelse Sterling någonsin har skådat och han skulle kunna göra vad som helst för att gå på dejt med henne. Men det stora problemet är att Lizzie Harris inte är det minsta intresserad av Sterling. Hon gillar bara smarta killar, och Sterling må se stilig ut, men i skolan är han ingen höjdare.

Sterling skulle verkligen behöva hjälp för att få Lizzie intresserad, men han har ingen han kan be om hjälp. Han skulle kunna be sin bästa tjejkompis Doctor Edward Macintosh, men det skulle vara alldeles för pinsamt. Då, som av en händelse, dyker en lite gul kanariefågel upp framför Sterlings näsa. Och den här kanariefågeln är inte vilken kanariefågel som helst, för denna lilla krabat kan prata - och är dessutom smart och har gått på Kanarieuniversitetet. Kanske att denna lilla pippi skulle kunna hjälpa Sterling att vinna Lizzies hjärta?

Andy Stanton är den brittiske författaren som gjort succé med böckerna om Herr Grums.Och Sterling and the canary går lite i samma stil som Herr Grums-böckerna. Det är roligt och knasigt och man sitter med ett leende på läpparna under hela läsningen. Det är Barrington Stokes som givit ut Sterling and the canary och boken är alltså relativt kort och läsvänlig med luftiga textstycken.

måndag 23 januari 2012

Lättläst engelska om Andra världskriget

Barrington Stoke är ett brittiskt förlag som specialiserat sig på att ge ut böcker för läsovana eller läsovilliga barn och ungdomar och flera av deras titlar riktar sig direkt till de med läs- och skrivsvårigheter. Jim Eldridge har för Barrington Stoke skrivit Sink the Tirpitz och The Dunkirk Escape, båda med verklighetsbaserad handling som utspelar sig under Andra världskriget.

Tirpitz var ett tyskt krigsfartyg, systerfartyg till Bismarck, som vållade stora problem för de allierade. Bland annat använde tyskarna Tirpitz till att bomba de engelska konvojer med förnödenheter som gick mellan Storbritannien och ryska Murmansk. Flera försök gjordes för att sänka skeppet men utan framgång. När Tirpitz inte användes låg skeppet gömt inne i en norsk fjord. På grund av den smala fjorden med de höga klippväggarna som skydd runt om, var det omöjligt för de allierade att komma åt och bomba Tirpitz från luften. Sjövägen in till fjorden var minerad och i mynningen var ett ubåtsnät uppsatt. Som ett sista försök till att sänka Tirpitz skickade engelsmännen ut sex miniubåtar med uppdraget att förstöra Tirpitz inne i fjorden. I Sink the Tirpitz får man följa en av miniubåtarna och dess besättning när de forcerar ubåtsnätet genom att skicka ut grodmän att klippa upp nätet, och hur de därefter måste kryssa mellan flytminorna för att nå fram till det tyska skeppet för att kunna placera ut tidsinställda bomber.

1940 samlades det som var kvar av den engelska expeditionskåren i den franska hamnstaden Dunkerque (på engelska Dunkirk). Soldaternas hopp var att kunna fly de framryckande tyska styrkorna genom att ta sig tillbaka till England över engelska kanalen. I The Dunkirk Escape låter Jim Eldridge läsaren följa den engelske soldaten Dave Jones som är fast på stranden i Dunkerque tillsammans med ca 400 000 andra engelska soldater. På andra sidan kanalen befinner sig hans fru och sonen Tom, som över radion hör vad som inträffat i Frankrike och att de engelska trupperna är fast i Dunkerque. Toms farbror som är fiskare bestämmer sig för att, liksom många andra privatpersoner, ge sig ut i sin egen båt för att undsätta soldaterna. Tom följer med sin farbror i hopp om att finna sin far vid liv och rädda honom.

Både Sink the Tirpitz och The Dunkirk Escape är spännande och lättlästa med luftig layout och illustrationer. Böckerna passar från högstadieåldrarna och berättelserna ställer inga högre krav på ordförråd. Personerna i böckerna är påhittade och händelseförloppet i Sink the Tirpitz är förvisso något friserat, men berättelserna fungerar ändå väl som ett nedslag i en historisk händelse.

söndag 22 januari 2012

Hemlängtan

Den av många älskade författaren Michelle Magorian debuterade 1981 med Godnatt Mr Tom som handlar om Willie som evakueras till landet från London under Andra världskriget. Boken blev en succé och Magorian har efter det skrivit fler böcker som utspelar sig under Andra världskriget. Hemlängtan gavs ut 1985 och handlar om Virginia, även hon ett krigsevakuerat barn, som återvänder till England efter att ha tillbringat fem år hos en familj i USA. Virginia, eller Rusty som hennes amerikanska familj kallar henne, som nu blivit tolv år känner sig inte alls som hemma i det kalla, gråa England. Hennes mamma är som en främling för henne och hennes lillebror Charlie, som fötts medan Rusty varit borta, avskyr blotta åsynen av henne. Rusty anstränger sig verkligen för att anpassa sig, men allt hon gör och säger blir fel. Sakta bryts Rustys självförtroende ner och när hon till sist placeras på internatskola, för att snabbare få möjlighet till att anpassa sig till det brittiska livet igen, blir hon helt utfryst av de andra eleverna på skolan.

Jag är inte hundra procent säker men jag kan ha läst Hemlängtan nån gång för längesen. Jag känner igen mycket av historien, men är inte säker på om det är just Hemlängtan jag minns eller om det är så att berättelsen påminner om andra. I det väl tummade exemplar av Hemlängtan som jag lånade från mitt bibliotek har någon (eller några) skrivit i pärmarna att det är en jättebra bok och "den bästa bok jag läst". Jag kan tänka mig att jag som 12-13-åring hade tyckt att Hemlängtan var ruskigt bra, den innehåller de rätta ingredienserna kryddade med en lagom dos elände och hoppfullhet. Men är det nu så att jag faktiskt läst Hemlängtan tidigare, troligtvis i tidiga tonåren, så kan boken omöjligen gjort något större intryck på mig eftersom jag inte är säker på min sak. Och något större intryck av Hemlängtan får jag inte nu heller. Det är så mycket elände och Magorian spelar också friskt på gamla fördomar om stela gammalmodiga britter vs. frispråkiga moderna amerikaner. Det blir så väldigt klyschigt.

lördag 14 januari 2012

Bokåret 2012

 Nytt år! Nya böcker och bokhändelser att se fram emot! Detta längtar jag mest efter första halvan av 2012:

Januari: 
Shaun Tans The Lost Thing kommer ut i svensk översättning under titeln Borttappad. The Lost Thing är även känd som filmen som fick Oscar i kategorin animerad kortfilm 2011. Älskar verkligen Tans fantastiska illustrationer med alla fantasifulla varelserna!

X-publishing ger ut en av mina favoritförfattare, David Levithan och hans Liten parlör för älskande. Gillar skarpt Levithans smarta och kvicka språk och då jag fallit som en fura för allt annat jag läst av honom (ibland i samarbete med Rachel Cohn), så tror jag inte att Liten parlör för älskande kommer att göra mig speciellt besviken. 

Kate DiCamillo skriver fantastiska eftertänksamma och kloka barnböcker. Speciellt Edward Tulanes fantastiska resa och Trollkarlens elefant har gjort intryck på mig. Nu är det dags för Tigern.

Anne Plichota & Cendrine Wolf, Oksa Pollock - Det sista hoppet är en bok jag har stora förväntningar inför. Oksa har varit 2011 års boksnackis i Frankrike och handlar om Oksa som flyttar med sin familj från Paris till London. Strax efter flytten upptäcker Oksa att hon kan få saker att börja brinna och till och med explodera! Av sin mormor får Oksa veta en väl bevarad familjehemlighet som Oksa spelar en betydande roll i - allt hopp står nu till Oksa att utmana onda krafter som tvingat familjen i exil.

Februari:
En film som (enligt imdb.com, hittar dock ingen info från svenska biografer) har premiär i februari är Extremely high and Incredibly close. Har länge länge tänkt läsa Safran Foers Extremt högt och otroligt nära. Efter att ha sett nyheten om att boken filmatiserats har jag tagit mig samman och lånat hem boken. Nu återstår bara att läsa den också.

Mars: 
23 mars är det äntligen dags för Hungerspelen att ha premiär. Som jag har väntat! Kan lugnt påstå att det lär bli årets biohändelse för min del.

I bokväg ser jag dock mest fram emot Mårten Sandéns Ett hus utan speglar samt Lisa Bjärbos Allt jag säger är sant.

April:
I April kommer två efterlängtade fortsättningsdelar. Först och främst tänker jag på andra delen i Engelsforstrilogin: Eld, av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren. Men andra delen av Kjetil Johnsens Den 4:e parallellen släpps även denna månad: Carringtonkatastrofen.

måndag 9 januari 2012

Överenskommelser

Simona Ahrnstedt debuterade 2010 med den superromantiska Överenskommelser, som utspelar sig i svensk överklassmiljö under slutet av 1800-talet. Beatrice Löwenström har efter sin faders bortgång levt tillsammans med sina kusiner under farbroderns förmyndarskap. Beatrice är hårt hållen av sin farbror, som mest anser den rättframma Beatrice vara en börda för familjens strävan att ta sig in i Stockholms societet.

Seth Hammerstaals, Stockholms mest eftertraktade ungkarl, första möte med Beatrice är på operan. Han fascineras av Beatrice blandning av oskuldsfullhet och intelligens och ett par möten senare har den karismatiske ungkarlen svårt att släppa tankarna på Beatrice. Beatrice å sin sida tappar andan bara hon ser Seth stiga in i ett rum, och det slår fullkomligen gnistor kring de tu som snart har inlett en passionerad hemlig romans. Men för Beatrice framtid finns det redan planer och överenskommelser om giftermål, och i dessa planer ingår vare sig Seth, kärlek eller lycka.

Den lilla romantikern i mig gillar Överenskommelser och suckar av välbehag samtidigt som cynikern i mig slår sig för pannan och grymtar över allt romantiskt dravel och alla onödiga missförstånd som ständigt uppstår. Hur många gånger kan Seth och Beatrice bli åtskilda innan de får varandra? Och hur mycket ska stackars Beatrice tvingas kuva sig och ge vika för sina egna känslor och åsikter? Även om mycket stör mig så är det ett bra driv i berättelsen, och det drivet ligger i läsarens önskan att få se Bea och Seth få varandra till slut, man vill ju trots allt att deras trånande ska leda till något lyckligt. Men romancegenren är nog inte riktigt för en cyniker som jag. Överenskommelser slutar, i mitt tycke, alltför bra med ett förmodat "...och så levde de lyckliga i alla sina dar" och visst, vill man fly vardagen för en stund, så fine. Men då väljer jag nog hellre en dystopi som verklighetsflykt.

söndag 8 januari 2012

Flickan och havet

Kathi Appelt har skrivit Flickan och havet, en berättelse med ett vackert, poetiskt språk och med innehåll som nästan gränsar till sagan.

När Tana var tre år återvände hennes mamma till havet för att leva som sjöjungfru. Sedan dess har Tana levt med Signe, en ung kvinna, hunden FH (Finaste Hunden) och en mås vid namn Kapten. I deras närhet finns även surfarkillen Dogie och den äldre herren Beauchamp och dessa tyr sig till varandra som en familj. Högtider firas gemensamt och nu är det dags för en återkommande familjehögtid - blåmånefest. Varje blåmåne äter man blåmånegumbo tillsammans. Men den här blåmånekvällen som skulle blivit den perfekta kvällen någonsin, går helt åt skogen. Och allt på grund av Tana. Tana ger efter för sin längtan efter den frånvarande modern och bestämmer sig för att ge sig ut på havet för att söka upp sin mor sjöjungfrun och be henne om råd för att ställa allt till rätta igen. Men det som till en början såg ut att vara en enkel uppgift visar sig långt svårare än Tana kunnat ana, och sanningen om modern är en helt annan än den Tana föreställt sig.

Hela berättelsen utspelar sig under ett dygn, men de många tillbakablickarna som ges via både Tana, Signe, Herr Beauchamp och Dougie, såväl som av husdjuren, ger en komplex helhetsbild av Tana och hennes familj. Flickan och havet är en välskriven berättelse med inslag av mystik och det övernaturliga och erbjuder härlig stämningsfull läsning.

onsdag 4 januari 2012

Vi och dom

Bali Rai har skrivit ännu en bok på temat rasism och främlingsfientlighet. I Vi och dom kastar Bali Rai om rollerna och låter en vit kille utsättas för rasistiska påhopp av asiatiska killar. Med detta grepp vill Bali Rai betona att rasism och främlingsfientlighet inte handlar om hudfärg utan om inskränkthet och brist på acceptans av personer som ser annorlunda ut eller beter sig annorlunda än du själv.

David har flyttat till ett nytt område och börjar på en ny skola. Han är van vid att vara den nya killen på skolan eftersom han och hans mamma genom åren ofta fått flytta för att hålla sig undan Davids kriminelle och våldsamme far. Alltså ser David inget konstigt i att så många tittar på honom de första dagarna i skolan. Men rätt så snart märker David att han är så gott som den ende vite killen på skolan, som ligger i ett område där många familjer med asiatisk bakgrund bor. Det spelar ingen roll att David blir kompis med Faz och att han är grym på fotboll, killarna som trakasserar David ger inte upp och snart nog mynnar de hårda orden ut i handgemäng.

Jag har tidigare bland annat läst Sprickan av Bali Rai, även det en lättläst bok från Argasso om främlingsfientlighet, och jag tycker att Rai är skicklig på att skriva lättläst så att det ändå griper och berör läsaren. Jag hoppas att, och tror att, Rai kommer att fortsätta skriva liknande böcker på temat rasism och främlingsfientlighet. Det märks tydligt att ämnet ligger författaren varmt om hjärtat.

tisdag 3 januari 2012

Metro 2033

Metro 2033. Den sista tillflykten är den ryske journalisten Dmitrij Gluchovskijs romandebutHandlingen bygger dels på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och på det faktum att Moskvas metro byggdes för att kunna motstå en kärnvapenattack. Metro 2033 har gjort succé i Ryssland och boken har även blivit Gluchovskijs internationella genombrott. Det har till och med skapats ett datorspel som bygger på boken. 

I Moskvas metro har människorna tagit sin tillflykt efter de sista krigen. Den atombombssäkra tunnelbanan är enda säkra platsen sedan världen ovan jord förgiftats och förstörts av kärnavfall. Nere i det enorma tynnelbanesystemet har nya samhällen med olika styrelseskick bildats som kämpar om utrymmena i tunnlarna, vattenfilter och elaggregat. Men man kämpar även mot de livsformer som uppstått ovan jord efter kärnvapenkriget. En ny människoliknande varelse försöker tränga sig ner i metrons utrymmena och människorna i tunnelbanan är ständigt på vakt inför hotet uppifrån. Men det verkar nästan som att någon eller något redan har invaderat en del av tunnlarna. Människor försvinner oförklarligt och en rädsla sprider sig likt en pestsmitta från tunnelbanestation till tunnelbanestation.

Den tonårige Artiom stöter en dag på en man som kallar sig Hunter. Han har en teori om vad som håller på att ske nere i metron. Artiom får i uppdrag att föra Hunters budskap vidare till personer som kan hjälpa till i kampen mot hotet uppifrån och i tunnlarna. Men för att nå fram med Hunters meddelande så måste Artiom ge sig ut på en livsfarlig vandring genom myllret av tunnlar, schakt och stationer där okända faror lurar bakom varje krök.

Trots att jag är väldigt svag för dystopier hade jag lite svårt att komma in i boken. Den har en ganska smygande inledning och de många ryska namnen är lätt att haka upp sig på. Tack och lov finns det en karta över metron samt förklaringar till många ord och referenser som förekommer i boken. Men det faktum att jag kände mig nödd till att hela tiden kolla upp på kartan var huvudpersonen befann sig bidrog till ett sämre flyt i min läsning och inledningsvis störde detta mig väldigt mycket eftersom jag är van vid att mer eller mindre bara kunna plöja igenom en bok. Efter ett tag vande jag mig dock och kunde istället börja njuta av en lite mer krävande läsning.

Metro 2033 är en väl genomarbetad debut med filosofiska drag. Stämningen i boken är rå och mörk och Gluchovskij lyckas riktigt väl med att beskriva den smutsiga, mörka och tärande miljön nere i tunnlarna. Efter att till en början känt en aning motvilja i min läsning så är jag efter att ha läst hela boken väldigt positivt inställd. I sin helhet har Metro 2033 ett riktigt bra dramaturgiskt upplägg och handlingen blir aldrig förutsägbar. Det här är en riktigt bra ödesmättad dystopi som jag önskar att jag tagit mig tid till att njuta av redan från första sidorna. Kanske blir en omläsning så småningom.

måndag 2 januari 2012

Rasism i slips

Johannes Jakobsson har under flera år följt extremhögern i Sverige, han har bevakat möten och demonstrationer och följt utvecklingen hos flera av grupperna och partierna. Inför valet 2010 då opinionen pekade mot att Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen (vilket de också gjorde), gavs Rasism i slips. Sverigedemokrater och nazister idag ut. Med boken vill Jakobsson skapa debatt och uppmärksammar det faktum att flera av de aktiva ledarna för högerextremistiska partier är dömda för brott, trots att de med sin politik säger sig vilja motverka och förhindra brott.

Jakobsson bjuder på nyttig och angelägen läsning, men jag tyckte trots detta att innehållet kändes lite onyanserat. Första halvan av boken känns mycket som skrämselpropaganda riktad mot ungdomar och jag hade önskat lite mer saklig framställning. Kanske hade man kunnat lägga till ett fördjupat faktaavsnitt om nazismen och dess ursprung inledningsvis. Nu börjar boken istället med en redogörelse för främlingsfientliga partier i Sverige under de senaste 20 åren med en uppräkning av olika brott som högerextremister blivit dömda för. Budskapet är dock glasklart - Jakobsson vill få sina läsare att se bortom de nystrukna skjortorna och de välformulerade svartmålningarna av invandrare och se högerextremisterna för vad de verkligen är; främlingsfientliga nationalister. En extra genomläsning innan tryckningen hade också varit önskvärd då här finns några korrekturfel som lätt hade kunnat undvikas.