Kyssförbudslistan

Se mer på adlibris eller bokus

Jag läste Naomi & Elys kyssförbudlista för något år sedan, då på engelska. Nu passade jag på att unna mig att läsa om boken på svenska lagom till att jag spånade böcker inför ett bokprat på temat vänskap. Rachel Cohn och David Levithan är, enligt mig, en väldigt lyckad författarduo och ligger även bakom Nick och Norahs oändliga låtlista samt Dash och Lilys utmaningsbok. Det jag gillar så mycket med Cohns och Levithans böcker är att personer med annan sexuell läggning än det normativa aldrig problematiseras och det är ingen big deal att vara homosexuell. I Naomi & Elys kyssförbudlista är det genomgående temat istället vänskap och olika sorters kärlek.

Naomi och Ely, som båda precis börjat college, har varit oskiljaktiga sen de var små, de bor i New York på Manhattan i samma hus med lägenheterna mitt emot varandra. De är bästisar och ingenting kan komma i vägen för deras vänskap. Eller kan det det? För säkerhets skull så har de skapat en kyssförbudslista där de skrivit upp de snyggaste och mest attraktiva killar som den andre absolut inte får hångla med. Och den här listan är helig för dem båda. Men den lilla detaljen att Ely skulle få för sig att hångla upp Naomis pojkvän Bruce (som ju ändå är alldeles för tråkig för att platsa på listan) är något som de båda har förbisett.

Efter det här vägrar Naomi att prata med Ely. Trots Elys försök att sträcka ut handen så vill hon absolut inte ha något med honom att göra längre. Och samtidigt saknar hon honom något oerhört. För egentligen så älskar ju Naomi Ely mycket mer än som bara en bästa vän.

Författarna har lyckats bra med att skapa nyanserade bilder av huvudpersonerna, de uppfattas båda två som rätt så dryga, osympatiska och manipulativa till en början för att efterhand som man lär känna dem, både utifrån deras egna perspektiv och genom personer runt omkring dem, får se mer positiva och goda sidor av deras personligheter.

Det jag helt hade glömt med den här boken var att det förekommer väldigt många symboler i texten. Och då menar jag bokstavligt symbolspråk, alltså ingen tolkningsbar symbolik. Det är när Naomi berättar som texten ibland svämmar över med emoticons och andra symboler, och jag tycker att det stör och stoppar upp läsflödet lite väl mycket ibland. Samtidigt tycker jag det är lite roligt att författarna vågar prova att använda sig av detta i den utsträckningen som de faktiskt gör. Problemet är bara att Naomi & Elys kyssförbudlista på så sätt riskerar att blir mindre tidlös och kanske inte kommer att funka lika bra om några år.