söndag 18 november 2012

De bortglömda

Sara Blaedel är en av Danmarks största deckarförfattare och De bortglömda är hennes sjunde bok om kriminalinspektören Louise Rick. Jag, som ingalunda skulle vilja kalla mig ett deckarfan, får erkänna att den här deckaren gick, oväntat väl, hem hos mig. Framförallt är det den otäcka storyn som jag gillar. Otäckheter brukar fungera på mig, och handlingen i De bortglömda med avslöjanden om förehavanden på mentalinstitutioner för "sinnesslöa barn" flera årtionden tidigare, som dessutom tycks kunna kopplas till händelser i nutiden gillar jag verkligen.

Louise Rick får fallet med en svåridentifierad kvinna, som hittas död i skogen, på sitt skrivbord. Kvinnan har, trots ett lätt identifierbart signalement, inte kunnat spåras och inte heller finns det någon anmälan på saknade personer med kvinnans utseende. Först när man beslutat att offentliggöra ett fotografi på den döda kvinnan i media får man reda på att hon som barn var inlagd på ett hem för förståndshandikappade på 1970-talet. Men när Louise och hennes kollega försöker finna kvinnans anhöriga genom att gå igenom det numera nedlagda hemmets journaler, visar det sig att kvinnan, tillsammans med sin tvillingsyster, dödförklarades för mer än trettio år sedan. Någon har uppenbarligen förfalskat dödsattesten, men vem? Och av vilka skäl?

Samtidigt som Louise och hennes kollega försöker komma närmare sanningen kring den döda kvinnan, begås ett mord på en dagmamma samt flera brutala övergrepp i samma skog, och till slut står det klart att de aktuella övergreppen har kopplingar till andra händelser långt bak i tiden. För Louise, som själv har vuxit upp i trakterna, blir fallet dessutom svårt på ett personligt plan, då många minnen som legat gömda åter väcks till liv.

Språket är okomplicerat, man plöjer lätt de dryga trehundra sidorna, och Blaedel avslöjar inte för mycket, och inte heller kommer ledtrådarna för tidigt så att jag riskerar att hinner räkna ut vem gärningsmannen är. Och just detta att De bortglömda inte blir förutsägbart håller mitt intresse vaket. Att Louises förhållande med kollegan däremot inte var speciellt svårt att räkna ut på förhand är en annan femma.

Tack till Booked för att jag fick läsa De bortglömda!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar