lördag 20 oktober 2012

Kaninhjärta

Det är dumt att försöka skriva ner något om en bok som man läste ut för flera veckor sedan, men gör ett försök ändå. Kaninhjärta är Christin Ljungqvist debutroman och det är en annorlunda och smygande otäck bok med väldigt starkt karaktäriserade huvudpersoner.

Mary och Anne är enäggstvillingar och som sådana är de förvillande lika. Som många av litteratur- och filmvärldens tvillingpar har även Mary och Anne väldigt starka band mellan sig och det kan vara svårt att se var den ena slutar och den andra börjar. Till och med deras namn flyter ihop och bildar en helhet och istället för att ropa Mary och Anne när de var små och var ute och lekte, brukade deras mamma kalla på dem genom att ropa; MaryAnne, Maryanne, Marianne. Och utan den andre fungerar inte de mediala egenskaper som flickorna har. Medan Mary lånar ut sin kropp till spöken och andar tar Anne emot deras meddelande.

Både Mary och Anne anser sig vara den ansvarsfulla av de båda, den som den andra lutar sig mot. Men där stannar likheterna. Som personer är de varandras motsatser. Anne är den lugna eftertänksamma som vill att personer i hennes närhet ska må bra medan Mary är impulsiv och kan vara väldigt vass och bitsk.

Intrigen i Kaninhjärta börjar när de 17-åriga systrarna en sommar bestämmer sig för att tillbringa sommaren i sin pappas lägenhet i Göteborg. Anne har strax innan de ger sig iväg, fått ett meddelande från andra sidan som förutspår Marys död. Men, får hon veta, om de vänder om och åker tillbaka hem till mamma, kommer inget att hända. Anne väljer att inte tro på budskapet, och berättar heller inget för Mary. Men profetian plågar och oroar Anne som gömmer alla vassa föremål och håller Mary under uppsikt hela tiden och låter henne få sin vilja igenom mest hela tiden bara för att hon inte ska bli upprörd och göra nåt dumt.

I Göteborg kommer Mary och Anne av en slump i kontakt med en medial grupp som håller på att försöka hitta en liten flicka som försvann för nio månader sedan. Flickornas medverkan i sökandet kommer att styra med allt säkrare steg mot Marys död, men det blir klart för Anne först efteråt. Både Mary och Anne har varsitt kaninhjärta som bultar snabbt, snabbt av rädsla, men medan Marys rädsla ligger i att finna flickan död, så är det Marys förutspådda död som Anne fruktar mest av allt.

Relationen mellan Mary och Anne är magnetisk att läsa om. Mary tecknas rakt igenom som person svår att tycka om.Varför inte göra henne lite mer likeable? Nu är hon bara trulig, trumpen och omogen medan Anne får bära allt ansvar. Även om Mary försvinner in i depressioner så är det svårt att känna någon sympati alls för henne. Och jag blir så arg på Anne som inte säger ifrån, för samtidigt är ju hon väldigt feg som inte vågar sätta gränser och som går med på Marys alla upptåg även om hon vet att det skadar andra. Jag gillar skarpt Ljungqvists beskrivning av Mary och Anne och deras relation. Med denna skildring suger hon verkligen tag i läsaren.

Jag sträckläste Kaninhjärta och tyckte mycket om den mörka olycksbådande tonen. Jag gillade också starkt det flödande och stundtals väldigt vackert formulerade språket i Kaninhjärta. Och bitvis är Kaninhjärta riktigt riktigt bra, jag njöt under själva läsningen, men nu när jag ska försöka formulera ett omdöme så känns det som att jag inte kan ge det uppriktiga bra betyg jag vill ge. Det fattas liksom något. Kaninhjärta tar en annan vändning ungefär halvvägs in i berättelsen och liksom ändrar karaktär. Fokus går från tvillingarnas relation till sökandet efter den försvunna flickan.

Jag är hur som helst väldigt nyfiken på vad mer Christin Ljungqvist kan åstadkomma och jag ska inte behöva vänta alltför länge. Mars 2013 är det planerat att nästa bok Fågelbarn ska komma ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar