En filmisk läsupplevelse

Jag "upptäckte" Brian Selznicks bok om Hugo Cabret tack vare att filmen Hugo Cabret Oscarsnominerades (och belönades). Så kan det också gå.

En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret utspelar sig i 1930-talets Paris och handlingen tar till största del plats på en tågstation där Hugo Cabret smyger omkring som en skugga och försöker undvika att bli upptäckt av stationsvakterna. Hugo bor nämligen bakom väggarna på tågstationen och sköter i hemlighet stationens alla klockor, ett arbete som Hugos farbror egentligen har hand om. Men farbrodern har omkommit i en eldsvåda och Hugo som är rädd för att han ska bli utslängd om det kommer fram att farbrodern inte längre lever, ser till att klockorna går enligt punkt och pricka.

Hugos farbror har efterlämnat en mekanisk docka som Hugo försöker laga och för att lyckas med det måste han stjäla reservdelar från leksaksbutiken inne på stationen. Men Hugo blir påkommen och tvingas börja arbeta för den gamle butiksinnehavaren som också lägger beslag på Hugos anteckningsbok i vilken det står hur han ska kunna laga dockan. Men värre är att Hugo inte längre kan sköta sitt arbete med att se till att stationens klockor går felfritt. Det är inget annat än en fråga om tid innan Hugo blir upptäckt och utslängd. Och allt Hugo kan tänka på är att han måste hinna reparera dockan innan det är försent.

Men det visar sig att det inte bara är Hugo som döljer en hemlighet. Den gamle butiksinnehavaren har ett förflutet som ingen kunde ana, och den gamle mannens liv är starkt sammanlänkat med Hugo och den mekaniska dockan. Tack vare bland annat en föräldralös flicka och en nyckel avslöjas dock så småningom flera väl bevarade hemligheter.

Selznick använder sig av både text och bild för att driva sin berättelse framåt. Att läsa En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret är precis som att "läsa" en film. Berättelsen spänner över hela 500 sidor, men då består säkert hälften av sidorna (om inte mer) av enbart bilder eller fotografier som alltså har en egen funktion i sig. Jag tycker det är så väldigt välgenomtänkt av Selznick, inte minst eftersom berättelsen i sig faktiskt berättar om den tidiga filmens historia och dessutom handlar om en av den tidiga filmens stora skapare - Georges Méliès.