Punkpapporna

Liz Wennbergs Punkpapporna från 2010 utger sig för att vara en humoristisk kapitelbok för lågstadiet. Dessvärre kan jag själv inte skriva under på det utan tycker snarare att försöken till att vara rolig ligger berättelsen i fatet.

Det ska komma en ny tjej till Sivs, Veras och Martins klass. Cornelia heter tjejen får de veta, och de tre kompisarna börjar spåna kring vem hon kan vara. När Cornelia till slut dyker upp i klassen har hon med sig sina två pappor. Men intrigen ligger inte i att Cornelia har två pappor utan att de är punkare. Ingen i klassen vet riktigt vad en punkare är, men Cornelias pappa ser ut att kunna vara farliga och alla i klassen blir så klart jättenyfikna på Cornelia och hennes pappor.

Punkpapporna tycks vilja få med så många saker som möjligt i sin berättelse och handlingen spretar även om det centrala är den nyinflyttade tjejens farliga (?) punkarpappor. Man får inte lära känna någon av karaktärerna på djupet, allt är bara väldigt ytligt och enkelt. Vombat förlag, som givit ut Punkpapporna, ger ut barn- och ungdomsböcker som vill synliggöra allas lika värde, mångfald och så kallade normbrytande företeelser. Och man kan ju gissa att tanken med Punkpapporna är att den ska belysa att det faktiskt inte är något konstigt att ha två pappor. Men i mitt tycke känns det alldeles för lättvindigt. Och att det istället skulle innebära ett problem att papporna är punkare blir bara konstigt.