söndag 20 maj 2012

A monster calls

Trettonårige Conor vaknar mitt i natten av att någon ropar hans namn. Utanför hans fönster står ett monster, men det är inte det monster som Conor väntar sig ska stå där. Det är inte det monster som natt efter natt plågar honom i hans drömmar. Drömmarna han haft ända sedan hans mamma blev sjuk i cancer. Det här monstret har funnits sedan tidernas begynnelse, och för Conor visar det sig i form av den gamla Idegranen som han och hans mamma kan se från köksfönstet. Monstret har kommit till Conor eftersom Conor ovetandes har tillkallat det. Monstret har tre historier att berätta. Men efter den tredje berättelsen är det Conors tur att berätta sin historia. Och det monstret begär är inget annat än sanningen. En historia som inte ens Conor är säker på att han kan berätta.

A monster calls är en roman av Patrick Ness. När jag först hörde talas om boken intog jag en skeptisk inställning eftersom jag blev så gruvligt besviken av Tystnaden i bruset, första delen av Kaostrilogin. Men nyfikenheten tog över och eftersom den valdes som nästa bok i en av mina bokcirklar, så fick jag helt enkelt kapitulera. A monster calls, Sju minuter över midnatt som den heter på svenska, är skriven efter ett manus eller en idé från Siobhan Dodw som avled i cancer 2007. Idén är bra och Patrick Ness har bearbetat den och gjort den till sin egen.

A monster calls är vid första ögonkastet en bok om monster. En skräckhistoria. Men hur mörka och skrämmande bokens illustrationer än må vara så handlar A monster calls i första hand om att hantera sorg. Det hänger en vemodig känsla över berättelsen från början till slut och inte nog med att Conors mamma är döende i cancer så har Conors pappa bildat ny familj på andra sidan Atlanten och dessutom så mobbas han av några översittartyper i skolan. Jag vet inte om det är Ness eller Dowd som gillar att frossa i eländet, men hur eländigt det än blir så tycker i alla fall jag att det trots allt inte blir övermäktigt.

Det här är en fin bok, om än med ett sorgligt slut och jag ser fram emot att diskutera den. De mycket passande och snygga illustrationerna med sin spretighet och sitt mörker förhöjer stämningen rejält.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar