torsdag 24 maj 2012

Jag är jag

Jag är jag av Emma Adbåge är en bok som handlar om snart åttaåriga Mickans helt vanliga och högst vardagliga liv.

Jag är jag är skriven i Jag-form och Mickan berättar om sig själv och livet i skolan och hemma. Mickan är en rätt så försynt flicka. Hon hörs och syns inte så värst mycket i klassen och fröken tycker att Mickan ska räcka upp handen lite oftare och inte vara så blyg. Men Mickan är inte alls så blyg som fröken tror, hon gillar bara inte att ha så mycket uppmärksamhet riktad på sig. Hon förstår sig inte på tjejerna i klassen som gör sig till så fort det är en snygg kille i närheten och hon förstår sig inte på fröken som vill att hon ska prata mer, men som samtidigt placerar störige Pecka bredvid henne bara för att hon tycker att Mickan har en lugnande effekt på honom. Ville inte fröken att Mickan skulle prata mer?

Mickan är lite av klassens betraktare och hon funderar mycket, kring både stort och smått. Och hon delar med sig av sina betraktelser på ett roligt vis. Ta bara episoden med "Friluffsdagen". Hur många barn är det inte som trott att Friluftsdagar handlar om att lufsa omkring (inklusive jag själv som liten)! Jag känner igen mig mycket i Mickan från när jag själv var liten och jag tror att många med mig gör det. Det är många som, liksom Mickan, trivs med att bara vara för sig själv ibland och det känns därför skönt att få läsa om en sådan här vanlig, men i litteraturen lite bortglömd tjej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar