onsdag 14 december 2011

De vassa tändernas skog

De vassa tändernas skog är Carrie Ryans debutroman och har fått en rad utmärkelser i författarens hemland USA.

Mary har levt hela sitt liv i en liten by inhägnad av höga stängsel som ska hålla byborna skyddade från de Vassa tändernas skog och stänga ute de oheliga som lever i skogen. De oheliga som vandrar omkring i skogarna utanför byn är inget mindre än zombier som hungrar efter levande människokött. Den som blir biten av en ohelig är bortom räddning och förvandlas själv till en zombie. Enligt systerskapet som styr i byn finns det inga människor bortom de Vassa tändernas skog, byborna är de sista överlevande och därför är det extra viktigt att följa de enkla regler som systerskapet satt upp. Viktigast är att göra sin plikt, säkra nya generationer och att följa systerskapets ordrar.

Marys mamma har berättat om tiden före isoleringen i byn. Hon har berättat om havet, och Mary drömmer om att en dag få se detta hav. När Marys mamma blir biten av en ohelig och förvandlad till zombie blir hon förskjuten av sin äldre bror som lägger skulden på henne. Mary döms till att leva med systrarna i klostret, men hon vill inte sluta tro på att det kan finnas en värld bortom skogen. När Mary en dag ser en flicka komma till byn blir hon övertygad om att det måste finnas andra byar som deras. Denna upptäckt blir början på en svår balansgång mellan drömmar och plikt.

Givetvis innehåller De vasssa tändernas skog även en kärlekshistoria och Mary tvingas välja mellan mannen som älskar henne och mannen som hon är kär i och De vassa tändernas skog har nästan samma grad av trånande som i Twilight.

Jag hade hoppats på mer av De vassa tändernas skog. Baksidestexten och det jag läst om boken verkade ju så lovande. Men jag är besviken. Jag får inte svar på mina frågor. Vad då Återkomsten? Vilka är systrarna? Varför lever man så isolerade om man nu har möjlighet till kontakt med andra byar? Jag tycker mycket är för omständligt. Och trots ett väldigt rikt språk får jag inte alltid tydliga bilder när jag läser. Det är som att författaren är för angelägen om att beskriva bokens miljöer och karaktärer. Men istället blir det för mycket pladder och jag önskar någon redigerare hade strukit lite i texten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar