
I Ghana är hon först tjurig och rädd för alla svarta människor och hon längtar förtvivlat efter sin pojkvän, men ju längre tid som hon tvingas tillbringa i Afrika desto bättre bli hennes inställning. Resan till Ghana leder till stora insikter och lärdomar och blir ett äventyr på många sätt och vis. Sanningar i solen har ett rätt så förutsägbar utvecklingsförlopp, och personskildringarna är rätt så stereotypiska, men jag tycker inte att det gör så mycket. Det känns som att Hellerstedts största ambition med boken har varit att få fram ett tydligt och klart budskap mot rasism och invandrarfientlighet och trots eländet i början av boken slutar det, som man anar, väldigt väl för bokens huvudperson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar