Isnätterna

Isnätterna är Malin Isakssons tredje bok och handlar om att befinna sig i gränslandet mellan ungdom och vuxen. Jenny har gått ut gymnasiet men vet inte riktigt vad hon vill göra. Hösten har redan kommit, på arbetsförmedlingen påpekar arbetsförmedlaren att det fortfarande inte är för sent att söka till högskolan. Hon har ju bra betyg och goda chanser att komma in på det hon vill. Men Jenny känner det som att hon sitter fast i sin tillvaro. Hon har varken ork eller lust att ta sig för något och Jenny sjunker allt djupare in i likgiltigheten. Hemma känns det tomt efter de utflugna bröderna, mamma bryr sig för mycket, och hade det inte varit för Jennys syster Jojo, så hade Jenny släppt taget om allt för länge sedan.

Till skillnad från Jenny så är Jojo fylld av upprorisk energi, en energi som Jenny önskar hon hade. Ibland önskar hon till och med att hon kunde vara sin syster. Systrarna inleder en farlig lek där de börjar klä sig likadant, ha samma frisyr och söka kickar på ett eller annat vis. Spänningssökandet och kickarna är det enda som får livet att kännas verkligt, men hur långt måste man gå för att känna något? Och när har man gått för långt?

Isnätterna är en rätt så svår bok som kräver en hel del av sin läsare. Meningarna är förvisso korthuggna och boken är inte speciellt tjock, men mycket av boken utspelar sig i Jennys inre, i hennes tankar. Jag blir berörd av Isnätterna, jag känner framför allt mycket för Jenny som befinner sig i sin depressiva bubbla, men jag känner mig fortfarande, efter att ha läst ut boken, osäker på om jag förstått den helt och hållet. Jag har inte tidigare läst något av Isaksson och är inte van vid hennes sätt att skriva. Kanske krävs det att man har läst någon av hennes tidigare böcker för att helt kunna greppa Isnätterna?

Ett stort plus för det fina bokomslaget. Det gillar jag mycket.