Skärseld

I Skärseld kombinerar norske Simon Stranger två allvarliga ämnen för att bygga sin historia. Emilie är på semester med sin familj på Gran Canaria. Hennes familj vakar över henne som hökar vid middagsbordet för att se till så att hon äter. Emelie har sedan ett par månader tillbaka gått ner mycket i vikt, hon har börjat jogga, och har tom med sig löparskorna på semestern. Hon känner sig själv väldigt stolt över att hon lyckas stå emot hungerskänslorna och hon gillar den tunna smala kropp som hon har fått.

Samuel har flytt från Ghana i hopp om ett bättre liv. Tillsammans med 21 andra personer från olika afrikanska länder har Samuel för dyra pengar köpt sig en plats i en båt som ska ta dem till Europa och till ett rikare, bättre liv. Men människosmugglarna har lurat dem. Bensinen i båten tar slut efter ett par dar och därefter driver båten sakta, sakta ute på havet. Till slut, utsvultna och uttorkade når man dock land. Båten går i land på Gran Canaria och där korsas Emilies och Samuels vägar. Emilie bestämmer sig för att hjälpa de svaga flyktingarna och hjälper dem att gömma sig och köper mat till dem. Mötet med flyktingarna som hungrar efter mat får Emilie att börja fundera vad hon själv håller på med, varför hon, som är lycklig nog att ha tillgång till mat inte kan njuta av den?

Jag gillade Skärseld som tar upp två angelägna ämnen. Emilies kroppsfixering ställs på sin spets i och med mötet med fattigdomen och Samuel som tror att alla västerlänningar är lyckliga bara för att de har de bättre ställt materiellt får också en tankeställare. Liksom Christina Wahldén gör i sina böcker informerar Stranger kort om flyktingar och redovisar statistik. Det är en rätt snabbläst bok med korta avsnitt och man får omväxlande följa Emilie och Samuel.