Peter, jag gillar dig

Anton, jag gillar dig av Peter Pohl, var en bok som verkligen överraskade mig. Anton är killen i klassen som är den schysstaste kompisen, snäll och omtänksam mot alla. Han är smart och han är bäst på idrott, framförallt är han bäst på fotboll. Han trollar med bollen som Zlatan. Han är nästintill perfekt tycker Jojo. Men små små tecken på att allt inte är så perfekt med Anton dyker upp i allt större utsträckning. Varifrån får han alla sina mobiltelefoner, varför hämtar Antons pappa aldrig på fotbollsträningen och varför bjuder han aldrig hem någon till sig? Hans historier stämmer inte. Men Jojo kan ju minnas fel. Eller?

Jag kände inte till så mycket om boken sedan tidigare. Att Anton har problem hemma förstår man som läsare ganska snart, men jag förväntade mig något annat än det som avslöjas i slutet av boken. Och det var inte bara Antons hemförhållande som blev en överraskning för mig, för även berättarjagets sanna identitet avslöjas först i slutet. Anton, jag gillar dig är en engagerande berättelse som känns väldigt trovärdig. Jag gillar hur boken är skriven med berättarjaget som liksom vänder sig direkt till Anton i sin berättelse. Man förstår verkligen hur speciell berättaren tycker att Anton är och vilket intryck han har gjort. Jag har tidigare bara läst Jag saknar dig, Jag saknar dig som jag tyckte var sådär, men här sögs jag fast från första sidan och är nu sugen på att förkovra mig i Peter Pohls böcker.