tisdag 18 april 2017

Det är något som inte stämmer

Länk till adlibris och bokus
Att huvudpersonen Petra Wallin i själva verket är Martina Haag själv, det är man som läsare väl införstådd med när man börjar läsa Det är något som inte stämmer. På samma vis som man vet att Petras make Anders är synonym med Erik Haag och att Anders kollega på tv, Klara Boman, inte är någon annan än Lotta Lundgren. Bara det här är tillräckligt smaskiga ingredienser för att man ska vilja läsa den här romanen, och säkerligen är det många som läst den just på grund av detta. För kärleks-/skilsmässostoryn vräktes ju upp rätt så bra i skvallertidningarna när det väl begav sig och vem vill inte kunna gotta sig i lite äkta kändisskvaller. Men bokens skvallerpotential är inte enda orsaken till att Haag nått sådan framgång med sin bok. För Det är något som inte stämmer är baske mig riktigt bra.

Handlingen i romanen är något av en metaberättelse. Huvudpersonen Petra är författaren som sticker till fjälls för att jobba som stugvärd några veckor samtidigt som hon skriver en roman för att komma över sin skilsmässa. Och läsaren får alltså ta del av tillblivelsen av denna roman. Detta greppet gillar jag mycket och hur händelseförloppet kring Petras misstankar till den slutgiltiga skilsmässan undan för läggs fram genom det bokmanus som Petra skriver uppe i den lilla fjällstugan i Ráhnukka.

Jag har inte läst något av Martina Haag innan, men jag känner ju till henne och jag tror mig ha en rätt så klar uppfattning om att hennes böcker mest är käck underhållning för stunden, något lättsamt som man läser när man inte orkar tänka så mycket. Det är något som inte stämmer snuddar ibland vid det lättsamma, men så värst muntert eller käckt blir det aldrig. Snarare får man som läsare ta del av ett känslomässigt avgrundsdjup. Jag har (mig veterligen) aldrig blivit bedragen, men hjärtekrossad har jag så klart blivit och när jag läser Haags ord minns jag precis hur det kändes. Hur man försöker ta en timme i taget, hur man försöker sysselsätta sig för att slippa tänka, hur man ligger vaken om nätterna, inte äter. Och hur man trots att man är den som blivit övergiven fortsätter att älska den personen och fortsätter hoppas på att det på något vis ska lösa sig, att hen snart kommer att inse sitt misstag och komma tillbaka. Och att man på nåt vis ändå överlever och tar sig ur det. Till slut.

fredag 14 april 2017

Jorden vaknar

Länk till adlibris och bokus
Som jag har längtat efter Jorden vaknar, fortsättningen på Madeleine Bäcks Vattnet drar. Och jag blev inte besviken!

Ett förrädiskt lugn har sänkt sig i trakten kring Gävle efter att Krister och Beata med hjälp av Gunhild utförde offret i skogen. De tror och hoppas att vandrarna nu dragit sig tillbaka och att de kan lägga alla hemska händelser bakom sig. Beata försöker komma över förlusten av sin bästa vän Celia och Krister försöker förlika sig med att han besitter en kraft som folk förr i tiden hade kallat för häxkraft. Båda försöker fortfarande acceptera det som hände i skogen, det som Gunhild fick dem att göra.

Viktor är för tillfället trygg, men med en kall och livlös sten är han ingen igen. Han vill så gärna känna hur den pulserar i handen igen, han vill så gärna känna makten den ger honom. Och stenen är nu inte död. Den bidar bara sin tid.

När Beata får höra att Celia setts på stan beger hon sig med en kompis till Celias lägenhet. Hon hoppas att Celia lever samtidigt som hon inser orimligheten i detta, vilket gör henne skräckslagen. Det räcker med att öppna dörren till Celias lägenhet för att Beata ska förstå att offret i skogen inte var tillräckligt.

De mörka urgamla krafterna är nu starkare än någonsin. Gunhild är fortfarande den enda som har en aning om hur de mörka krafterna ska kunna stoppas och utan Beata och Krister går det inte. Är de starka nog tillsammans?

Jorden vaknar är våldsamt spännande, obehaglig och fruktansvärt intensiv. Och jag är fortfarande helt såld! Såld på den förrädiska sommaridyllen, på hur Bäck låter läsaren pussla ihop bitarna utifrån de olika karaktärernas perspektiv och på de obehagliga, kladdiga och sugande beskrivningarna av ljud och syner. Denna andra del ger svar på några av frågorna som fanns kvar efter Vattnet drar, men allt är inte löst. Och det värsta är att nästa och sista delen inte kommer förrän i januari 2018.

torsdag 13 april 2017

Vitas hemlighet

Vita bor med sin mamma ovanför pizzerian Pizzeria Amore och därför luktar Vitas jacka alltid Capricciosa. Själv tänker hon inte så mycket på det, men Otto som går i Vitas klass brukar alltid borra in näsan i Vitas jacka och dofta på den. Otto är lite avundsjuk på Vita som kan äta pizza varje dag. Nu gör ju inte Vita och hennes mamma det. Dessutom så är pizzorna mycket godare i Italien, där Vitas pappa bor med sin nya fru. Vilken dag som helst nu ska Vita bli storasyster till en lillebror. Det är väldigt spännande.

Men det händer spännande saker hemma hos Vita också. Spännande, men mest läskiga. När Vita är på väg ut en kväll ser hon lysande ögon i trapphuset. Och en natt vaknar hon av ett förskräckligt ljud. Det är någon som ylar och låter nerifrån pizzerian. Men det är mitt i natten och ingen annan än Vita och hennes mamma bor i huset. Pizzerian är bara öppen på dagen och där bor ingen. Alla tecken tyder på att det bor en varulv i pizzerian, men det är ingen vuxen som verkar ta Vitas oro på allvar. Och snart är det fullmåne.

Vitas hemlighet av Kerstin Lundberg Hahn handlar nu inte alls om varulvar, men dramatiken och spänningen är ändå hög, trots allt det vardagliga som också händer i berättelsen, för Vitas hemlighet är en bok om rädslor och framför allt om flyktingar och om barns rättigheter. Det är faktiskt någon som bor nere i pizzerian, men det är väldigt hemligt. Vita råkar på grund av sin rädsla för varulvar så småningom avslöja hemligheten att paret som driver pizzerian håller två flyktingar, en pappa och hans pojke Simon, gömda.

Vitas hemlighet är en bok som är användbar i skolan när man pratar om FN och barnkonventionen och om hur det kan vara att fly från sitt hemland. Med andra ord så är boken fortfarande aktuell trots att den har några år på nacken.

Monstret i natten

Länk till adlibris och bokus
Dagen då Frank fyller nio år förändras hans liv. Hans mamma och pappa har ställt till med sommarkalas och alla i Franks klass är bjudna, men ingen kommer på kalaset. Franks föräldrar blir besvikna, men Frank själv blir inte förvånad, det är ingen i klassen som brukar umgås med honom och Frank läser faktiskt hellre böcker. Men en kommer i alla fall på Franks kalas och det är tant Alice som bor i huset bredvid. Frank tycker om Alice och hennes lilla hund Uffe som också fått följa med på kalaset. När Frank ska ge Uffe en bit tårta så blir den lilla hunden så uppspelt så att han råkar bita Frank i fingret. Det gör knappt ont men det kommer en miniliten droppe blod. Och det är nu Franks liv förändras för alltid.

Frank börjar drömma att han är ute om natten och springer på fyra ben, att hela han är täckt av lurvig päls och att han har svans. I drömmen har han förvandlats till en hund och när han ser människor blir han så glad att han skäller och ylar. Han vill så gärna att de ska klappa honom och klia honom på magen. Men människorna blir alltid livrädda. De tror att Frank är ett monster. Drömmarna är så verkliga så att det känns som att det vore på riktigt. Kanske är det det också? För i byn Yrred, där Frank bor, börjar det gå rykten om ett stort och vilt monster som går lös. Men Frank är ju inget monster. Eller?

Monstret i natten vänder sig till barn i lågstadieåldern och är en söt men något mörk berättelse om utanförskap och att vara annorlunda. Trots titeln tror jag aldrig Mats Strandberg tänkt sig att det här ska vara en läskig bok, möjligen lite mysryslig på sin höjd, och risken att någon skulle bli skraj av att läsa Monstret i natten är inte speciellt stor. Sofia Falkenhems söta hundillustrationer gör säkert också sitt till för att mildra det läskiga och det är kanske tur att barnen inte förstår Strandbergs blinkningar och referenser till Twin Peaks och annan skräckfiktion, men som en vuxen läsare som jag uppskattar.

Monstret i natten är första delen om monstret Frank. Tredje och sista delen, Monstret och människorna, har precis kommit ut.



onsdag 12 april 2017

Ordbrodösen

Länk till adlibris och bokus
Ordbrodös. Smaka på det ordet. Visst låter det vackert? Lite sagoaktigt, lite mystiskt och spännande? Ord brukar innebära makt och det är precis vad ordbrodöserna har förstått. En ordbrodös kan med det skrivna ordet styra andra människor. Hon kan få dem att följa hennes uppmaningar, lyda hennes ord utan att personen i fråga ens märker att hen blir manipulerad. Och eftersom det inte går att upptäcka när någon blivit en ordbrodös marionett så känner så klart väldigt få personer till deras existens.

Alba tillhör en släkt där ordbrodösens kraft gått i arv från mor till dotter i flera generationer och då Alba är enda barnbarnet och den enda som kan föra arvet vidare har hennes familj en del förväntningar på hennes förmåga. Det är först när man fyller arton som kraften väcks och varje ny ordbrodös prövas i ett slags inträdesprov. Inträdesprovet är egentligen mest en ceremoniell ritual, att Alba har kraften inom sig räknar alla med, och därför står alla helt handfallna när det visar sig att kraften inte väckts hos Alba. Det är något som inte stämmer. Men vad?

Medan Alba försöker komma över sitt misslyckande på sitt rum diskuterar släkten i köket. Kan det finnas en okänd bror som blockerar Albas kraft? Söner kan nämligen blockera kraften och många är de nyfödda söner som oförklarligt försvunnit eller förolyckats för att kraften ska kunna föras vidare. Albas mamma lever dock inte längre så det finns ingen att fråga angående omständigheterna till Albas uteblivna kraft. Medan Alba skickas iväg till Stockholm tänker släkten ta reda på skälet. Att Alba har hört vad de diskuterat känner det dock inte till och Alba börjar på eget håll undersöka om det kan finnas en okänd bror. När hon stöter på motstånd och inser att någon försöker hindra hennes efterforskningar inser Alba att om hon har en bror måste hon till varje pris hitta honom innan hennes släkt gör det.

Ordbrodösen är Anna Arvidssons debutroman och jag har enbart läst positiva omdömen. Själv är jag förtjust i idén med ordbrodöser och att deras kraft egentligen är en slags häxkraft som redan tidigt utmärker sig genom språkbegåvning och att ordbrodöser lär sig skriva och läsa tidigt. Det är verkligen genomtänkt. Jag trodde att jag skulle gilla Ordbrodösen jättemycket, men jag tappade tyvärr tråden lite. Det här är nog en bok som man ska läsa i ett svep för att få rätta känslan. Jag läste lite för upphackat och inlevelsen för karaktärer och handling infann sig liksom aldrig. Därför känner jag att jag inte heller kan ge ett rättvisande omdöme.

tisdag 4 april 2017

Ceremonin

Länk till adlibris och bokus
Ceremonin är första boken i Kiera Cass framgångsrika serie The Selection, en serie som bäst kan beskrivas som en framtida Askungesaga med tydlig inspiration av dokusåpan The Bachelor.

Kungariket Illéa är ett stakt segregerat samhälle med ett tydligt kastsystem som man föds in i. Få kan räkna med att klättra uppåt i kastsytemet och få ett bättre liv än det man föds till. Men för trettiofem unga tjejer finns det en chans. Kronprinsen, prins Maxon, ska gifta sig och enligt traditionen ska han välja en flicka av folket. I en dokusåpaliknande tävling, Urvalet, väljs trettiofem unga, vackra och lämpliga kandidater ut att tävla om prinsens gunst - och om möjligheterna till ett liv i lyx och överflöd.

America Singer tillhör femte kastet, alltså rätt så långt ned på skalan, och vet vad det innebär att gå och lägga sig hungrig och att inte alltid ha råd att köpa sådant som behövs. Men Americas familj är absolut inte längst ned på skalan och America trivs med sitt liv. Hon kan inte tänka sig att leva något annat liv och tycker helt ärligt att hela idén med Urvalet är ganska så idiotiskt och prinsen i fråga verkar inte vara annat än en snobbig sprätt. Dessutom så har America redan funnit sin drömkille, Aspen, som hon träffar i smyg om kvällarna. Men både Aspen och Americas familj trycker på, de tycker att hon ska ta chansen och dessutom innebär det lättnader även för familjerna till de flickor som väljs ut eftersom de får ekonomisk ersättning. Så America anmäler sig med förvissningen om att chansen att just hon ska väljas ut är minimal. Men America blir så klart en av de utvalda och det är kanske lika så bra eftersom Aspen i samma veva passar på att krossa hennes hjärta.

På plats i kungliga slottet överöses deltagarna av lyx och flärd och till och med America tycks snart ha ändrat inställning till tävlingen. För åh så vackra klänningar! Och vilken god mat! Och prins Maxon verkar faktiskt inte vara den där stroppen som America föreställt sig, faktiskt är han rätt så stilig, även om America nu inte tänker gå och bli förälskad i honom, hennes hjärta tillhör ju redan någon annan. Men America och prins Maxon verkar komma bättre överens än vad America kunnat ana. Och känslor kan vara svåra att styra över.

The Selection säljs lätt in enbart på sina omslag där fager mö poserar i tjusiga galaklänningar. Säg den flicka som inte faller för detta trick med flärd, glamour och snygga klänningar (låt mig här påminna om den livsfarliga lönnmörderskan Celaena i Maas bok Glastronen som inte heller kunde låta bli att att bli hänförd och förtrollad av alla vackra tyger). Kombinera det sen med lite kärlek, gärna omöjlig sådan, strössla med hjärtesorg och voilá: ett vinnande koncept. Men ack så klyschigt! Och i min smak inte heller speciellt spännande. Böckerna marknadsförs som en dystopisk Askungesaga, The Bachelor möter Hungerspelen har jag också läst någonstans, men så mycket till dystopi är väl nu ändå inte detta? Möjligen dystopi light. För jo, ett tredje världskrig ska ha utspelat sig, men så mycket mer om det får vi inte veta mer än att samhället blev ytterst segregerat efter kriget. Och just det, elaka rebeller terroriserar Illéa och kungadömet. Men vem de är och varför de håller på att försöka ta sig in i slottet jämt och ständigt pips det heller inte så mycket om. Jag hade inte gjort mig några föreställningar om Ceremonin innan jag började läsa så jag blev i alla fall inte besviken. Och inte blev jag överraskad åt andra hållet heller. Ceremonin är vad det är: lättsmält underhållning för tonårstjejer med egna drömmar om en stilig prins.

Pest och kolera

Länk till adlibris och bokus
Pest och kolera. Historiens värsta farsoter är en intresseväckande medicinhistorisk faktabok, i vilken vi får läsa och lära oss mer om inte bara pest och kolera utan även fyra andra pandemiska farsoter samt några medicinska hjältar såsom Louis Pasteur eller Florence Nightingale. Det berättas om spetälska, smittkoppor, tuberkulos och Spanska sjukan och författarna berättar om hur smittorna spreds, hur man trodde sig kunna bota dem - allt från åderlåtning till tokigheter som att klä sig i röda kläder eller hur man skulle skydda sig mot farsoterna på olika vis. Det går så klart att skratta åt all vidskepelse som rådde förr, men under en tid då man inte kände till något om virus, bakterier eller hygien och då det inte fanns några botemedel så förlitade man sig antingen på Gud eller så var man villig att testa metoder och botemedel som vi idag hade avfärdat som ren skrock.

Nina och Magnus Västerbro blandar anekdoter med ren fakta och allt ramas in med Johan Egerkrans snygga illustrationer. Det är snyggt, intressant och jag läser med stor behållning även om jag kan tycka att det ibland känns tvivelaktigt och något förenklat med de många anekdoterna. Men för målgruppen så blir det så klart kittlande och fascinerande läsning.

Det enda jag saknar är tydligare ordförklaringar. Det hade till exempel varit bra om svårare ord som epidemi, pandemi eller inkubationstid varit möjliga att slå upp. Nu förklaras visserligen de flesta ord, men inte alltid direkt. Någon gång kommer inte förklaringen på ett ord förrän i ett kapitel senare, vilket känns som en liten miss. Jag hade faktiskt också gärna velat lära mig lite mer om hur några av sjukdomarna yttrar sig. Sjukdomsförloppet hos en pestsmittad nämns knappt alls. Men på det hela taget ger jag Pest och kolera ett gott omdöme. Superbra också att Natur&kultur gjort en lärarhandledning som man kan ladda ned gratis från deras hemsida.

fredag 31 mars 2017

Golden boy

Länk till adlibris och bokus
Sextonårige Max är den där snygge svärmorsdrömkillen som tjejerna faller för, som killarna gillar för att han är schysst och bra på fotboll. Max är med andra ord en populär kille. Men det ingen annan vet förutom Max familj och hans barndomskompis, Hunter, är att Max är född intersex. Han har både ett manligt och ett kvinnligt könsorgan. Han är varken tjej eller kille. Han är både och. Eller mitt emellan. Max har aldrig haft några större problem med det här. Han identifierar sig själv som kille och ingen ifrågasätter att han inte skulle vara kille, men Max börjar bli medveten om att hans hemlighet snart kommer att ställa till problem. Han vågar till exempel aldrig gå längre än till att hångla med någon tjej, så fort det börjar bli allvarligare än så gör han slut, med följd att han av många tjejer ses som en player. Och vad kommer att hända i framtiden? Kommer alla hans kompisar att skaffa barn och familj utom Max?

Bara det här att Max är intersex, att hans föräldrar inte valde att välja kön åt honom som spädbarn, alla undersökningar av intresserade läkare han fick genomgå som barn och att man i Max familj inte ens pratar om Max intersexualitet utan bara låtsas som att Max är en helt vanlig kille är stoff nog till en hel roman. Men Tarttelin skruvar upp berättelsen ytterligare. Redan i första kapitlet får man förklaringen till undertiteln Ljudet av något som spricker. Det är Max själv som spricker, fysiskt och psykiskt, när hans barndomsvän Hunter våldtar honom. Kränkningen, skammen, paniken, förtvivlan och smärtan är så intensiv i det här kapitlet att det verkligen är plågsamt att läsa. Max liv kommer så klart aldrig någonsin att bli som förr efter detta, men framför allt tvingar denna händelse Max att göra upp med sin identitet och det faktum att han är annorlunda.

Abigail Tarttelin har skrivit Golden Boy, en bok som nästan gör ont att läsa, så stark är den. Tarttelin spelar på många känslosträngar och låter läsaren uppleva både kärlek och förtvivlan och stundtals är det tungt att läsa, framför allt öppningsscenen är vidrig, men jag är samtidigt så väldigt glad över att ha läst Golden Boy då den verkligen ökat min medvetenhet om och förståelse för vad det kan innebära att vara intersex. Och framför allt vad det kan innebära att växa upp utanför det normativa. Boken är skriven utifrån flera olika perspektiv, Max själv, hans lillebror, mamma, flickvän, läkare. Lite rörigt kan det bli eftersom varje perspektiv är skrivet i jag-form, men samtidigt ger de många olika perspektiven en mer komplex bild av hur mycket vi är påverkade av rådande könsnormer.

Det är som sagt många känslor som rörts upp under min läsning av Golden Boy och, förutom våldtäktsscenen, så blev jag mest upprörd över bristen på öppenhet i Max familj och hur destruktivt det blir för inte bara Max utan för alla inblandade. Jag menar inte att det är en lätt fråga för någon att ta tag i, och jag kan samtidigt förstå Max föräldrar och hur de i all välvillighet inte gjort någon större sak kring Max kön, och Max har ju varit trygg i sig själv, men kanske just därför blir hans identitetskris desto större. Jag vet inte. Jag vet bara att det inte går att sluta tänka på den här boken.

Stort tack till Bonnier Carlsen för rec.exet!

torsdag 30 mars 2017

Lögnernas träd

Länk till adlibris och bokus
Lögnernas träd är ingenting av vad vare sig bokomslag eller baksidestext ger sken av att vara. Jag hade förväntat mig magi och mystik, kanske lite gotisk skräck, men Frances Hardinges bok bjuder på något helt annat. Det hon istället presenterar är mycket mer storslaget och både fängslande och intresseväckande.

Lögnernas träd utspelar sig under vetenskapens tid i slutet av 1800-talet. Allt som kan mätas, undersökas eller forskas på görs just så, metodiskt och noggrant. Det är inte länge sen Darwin gav ut Om arternas uppkomst som både revolutionerade och orsakade splittringar med kyrkan och människors tro på sig själv som Guds främsta skapelse. Det är i denna tidsanda som Faith växer upp i. Hon är fjorton år när det blir bestämt att Faiths pappa, pastor och erkänd arkeolog och vetenskapsman, ska delta i en utgrävning på en liten ö utanför Englands kust. Att hela familjen får följa med när pastor Sunderly är på uppdrag är ovanligt, men Faith tycker det ska bli spännande eftersom hon delar sin fars intresse för det naturvetenskapliga. Hon försöker ständigt hålla sig nära sin far för att suga i sig lite kunskap, imponera på honom, men det är svårt i en tid då kvinnor inte anses vara lämpade för vetenskaper och forskning. Faktum är att det var ett tag sen Faiths far lät henne hjälpa till, men strax efter det att familjen flyttat till den lilla ön behöver han Faiths hjälp att gömma en speciell och värdefull växt och Faith hjälper gladeligen till.

Redan dagen därpå påträffas pastorn död. Det surrar i byn om självmord, ett skamligt brott vid denna tid, men det är något Faith med bestämdhet utesluter. Hon blir mer och mer övertygad om att någon har bragt fadern om livet och att denna någon också velat komma åt den värdefulla växten som nu bara Faith vet var den är. Det speciella med trädet, för det är faktiskt ett träd, är att det inte tål ljus och att det livnär sig på lögner. För varje lögn trädet får höra desto större växer det sig men i utbyte kan man genom att äta dess frukter få veta sanningen. Faith förstår att trädet kan vara hennes enda chans att få veta sanningen om hur hennes pappa har dött och vem som vill komma åt trädet. Hon börjar därför berätta lögn efter lögn som hon sprider vind för våg över den lilla ön. Och snart nog kan hon börja skörda frukterna av lögnerna.

Lögnernas träd är som en kombination av pusseldeckare och historisk roman med vaga övernaturliga inslag. Och det är så spännande och fängslande att läsa, kanske inte från allra första sidan, men när jag väl tagit mig in i berättelsen så är jag fast. Och det är otroligt intressant att få läsa om den här tiden med sin, minst sagt, gubbiga kvinnosyn och alla kvinnor som viftas bort då de ju ändå inte förstår - de ska ju bara vara där för att behaga. Fast lyfter man på en och annan sten så förstår man att det finns kvinnor som förvisso finner sig i att vara osynliga, men som i själva verket styr i den värld männen tror sig äga. Och det här går så klart att dra paralleller till under hela vår historieskrivning, men det är just detta - att Hardinge lyfter fram historiens osynliga kvinnor som gör Lögnernas träd så genial!

onsdag 29 mars 2017

Brorsan är kung!

Länk till adlibris och bokus
Måns, som egentligen bor i Stockholm, ska tillbringa sommaren i Malmö eftersom hans mamma har fått ett jobb som röstskådespelerska där under sommaren. De ska bo i en lägenhet på Möllan och redan första dagen stöter han på Mikkel nere på gården. Mikkel är typ i Måns ålder, kanske lite äldre än Måns elva år, men har tatueringar över hela armarna, ser skitsur ut (Måns råkade skjuta iväg sin skateboard på honom) och han verkar livsfarlig. Minst sagt. Andra gången de träffas är vid skateboardrampen i Folkets park. Mikkel är också skejtare och han utmanar Måns i en skejtbattle, vilket slutar med ett jack i pannan för Måns del men samtidigt vinner han respekt och erkännande. Och en ny kompis, en brusha!

Att Mikkel kallar Måns för sin brusha betyder enormt mycket för Måns och sommaren i Malmö ser ut att bli Måns bästa sommar någonsin! Mikkel och Måns lovar varandra att nu när de är brushor så ska de alltid säga sanningen. Men även om Måns känner att han kan vara helt och hållet sig själv med Mikkel och trots att de har jättekul ihop och kan snacka om nästan allt så vågar han ändå inte riktigt vara helt uppriktig mot Mikkel. För Måns vet att många har svårt att hantera det faktum att Måns är född med snippa och att det i hans pass står att han heter Michelle.

Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld är en helt klart angelägen bok om könsidentitet som känns trovärdig och som känns lättare att förhålla sig till än till exempel Alex Ginos bok George, som förvisso tar upp samma ämne och som riktar sig till samma målgrupp, men som utspelar sig i en väldigt amerikansk kontext. Jägerfeld skriver med humor och värme, Måns har världens mest pinsamma föräldrar (enligt sig själv) men de är bra ändå, och framför allt Måns mamma försöker verkligen förstå och behandla Måns som en kille. Och så är det kul att vara i Malmö, en stad jag känner igen mig i. Men tyvärr klickar det aldrig mellan mig och Brorsan är kung! Bifiguren Nora tycker jag mest är konstig, även om hennes tvångs-tics, eller vad man nu ska kalla det, är tänkt som ett humoristiskt inslag och jag blir lite irriterad på att alla i Malmö antingen pratar danska eller grötig skånska som Måns inte förstår. Kanske hade jag för höga förväntningar? Eller så kan det vara en så enkel grej som att jag läste den vid fel tillfälle, när jag var i fel sinnesstämning. Hur som helst blir Brorsan är kung! för min del mest en bok som bara passerar förbi i mängden av andra böcker.